Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det som anses kontroversiellt i Sveriges Radios rapportering är att den engelska utredningen nämner pakistanierna vid namn, och att UKIP kan få fler röster därav.

Paradigmet för Sveriges Radio som tydligt framgår i rapporteringen är att är att invandrad brottslighet inte ska få nämnas med namn, inte ens i myndigheters utredningar, för att det kan ge UKIP eller Sverigedemokraterna fler röster.

Jag förstår inte hur det på något sätt kan vara en "flyttning närmare verkligheten" eller någon form av mediakrig.


Oscarsson skriver: "Vi måste kunna se att det finns strukturell rasism, antisemitism, islamofobi, transfobi och en massa andra idiotiska försök att få kontroll på tillvaron. Men vi måste också både acceptera och faktiskt värdesätta att kampen mot dessa krafter inte ser ut på ett sätt och bara får föras med vissa ord och av vissa."
Det hon argumenterar för är att även etniska svenskar som henne själv ska få kunna sjunga med i änglakören, inte att Sverigedemokrater eller de flashbackare som finns i denna tråden ska bjudas in i den offentliga debatten. Hon är rädd för att vänsterfronten ska gå under i interna motsättningar grundade på bland annat ras istället för att hålla ihop.
Jag delar hennes uppfattning om att det finns en allvarlig risk för detta, till skillnad från henne så välkomnar jag utvecklingen.

En annan tolkning är att hon lämnar in en PK-brasklapp i sitt resonemang, för att inte bli föremål för etablissemangets utfrysning. Hon kanske bara vill undvika att göra en Birro?

Eller så är det som du säger, vem vet?

Mmmm.... lite svårbedömt. Staffan Sonning hade ju kunnat helt förtiga, att "övergrepp av det här slaget till övervägande del begås av "pakistaner och/eller muslimer" enl. rapporten. F.ö. är det nog mest "kontroversiellt" för *Sonning*... brittiska media är ju betydligt mindre "postmoderna" (LÄS väljarföraktande och antidemokratiska) är svenska - i synnerhet den tabloida pressen t.ex Daily Mail.


Jag hoppas, att du inte har rätt i, att den svenska utvecklingen tvunget måste gå vägen över Thermidor. Men, jag fruktar, att du har rätt.

Viktig iakttagelse. Det är principiellt lika relevant att diskutera huruvida en kort kjol är bevisad eller inte i ett våldtäktsmål som att bedöma om Muhammed är förolämpad eller ej i förhållande till yttrandefriheten. Lite sunkigt av båda herrarna, om ett sekulärt samhälle med ömsesidig religionsfrihet ingår i värdegrunden.



Precis. Det hade ju varit så mycket bättre om illusionen av ett sammanhållet svenskt "vi" fick dröja sig kvar som en det homogena Sveriges vålnad.

Det spännande är ju att det är den rasifierade vänstern som gjort att tal om "vita svenskar" på bara några år blivit ett helt accepterat narrativ, gärna med ytterligare tillägg om kön och sexualitet. I brist på självhävdande måltavlor inom SD har man istället riktat mycket av den gruppskapande utåtaggressionen mot sina fånigt försvarslösa universalsvenska allierade.

Det dessa kanske inte förstår ännu är att de rasifierade separatisterna - lika lite som gruppidentifierande svenskar - skapar en verklighet det går att mota. Istället manifesterar de något som hela tiden gått att förutspå som självklart.

Är väl bara att kolla upp vem Stina Oscarsson är för att få lite insikt i det. Skriver krönikor för ETC. Röstar på F! En del av kultureliten.

Väldigt tveksamt att hon vill bredda klimatet bortom extremvänsterfalangen. Ser det som ett tappert försök att hålla ihop en enad front hos islamist-feminist-kommunist-socialist-kulturmupp-homo-trans-afait-folket. Transaktivisterna (typ en handfull i hela landet, hur fick de inflytande egentligen?) trackar radikalfeministerna. Radikalfeminsterna tycker att transvestiterna inte är kvinnor på riktigt och ser dem som manliga infiltratörer. Alla är lite misstänksamma till muslimska brödraskaps-infiltratörerna. Samtliga grupper vill framstå som mest förtryckta. Ariska kvinnor (mest gynnade gruppen i världshistorien) verkar förlora till mer trovärdiga eviga offer av så kallade rasifierade.

Det är en strid på kniven då de som kan göra sig till det mest trovärdiga offret pga progressive-stack-principer får tala medan alla andra som har lägre rang bör hålla käften. Stina är i en uppenbar förlorargrupp i det nya klimatet. Så det är bara naturligt om hon börjar förespråka provprat och liknande. Om hon inte får igenom det så är hennes position i den progressiva rangordningen för låg för att nån ska ta henne på allvar.

Det är så som jag tolkar det iallafall. Inte att sådana som Marcus Birro bör tillåtas i Sverige.

Precis just nu så har vi 2 mord ett i Linköping och ett i Borås.

Media som tror att dom styr skulle enkelt kunnat säga om så bara för att lugna vanliga Svenskar att dessa mord handlar om nya Svenskar som inte känner att dom får tillräckligt med plats i vårt nya mångkulturella samhälle.

Bara för att man säger som det är behöver det inte innebära att invandrare är mer kriminella än genomsnittssvensken?
Jag vet folk över 60 år som tror att hela vårt land är fyllt av Svenska brottslingar, dom vågar knappt gå ut efter kl 19 .00.

Så det är inte undra på att vi börjar få ett media krig? Dom som säger sanningen och dom som vill dölja den.

Jyllands-Postens Mikael Jalving intervjuar den svenske sociologen Göran Adamson, som ju har kommit med en hel del värdefull kritik av mångkulturen från vänster.

http://www.adlibris.com/se/bok/svens...-9789187043222
http://malmo.lokaltidningen.se/socio...712319277/1293
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...kt_4175429.svd
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/...opulismen-8295

Nu har Adamson, som tidigare var knuten till Malmö högskola, bytt till Köpenhamns universitet. I dansk press visar han sig vara ännu mer frispråkig än han brukar vara i den svenska. (Eller så är det svensk media som censurerar honom, vad vet jag.)

Adamson talar om "repressiv tolerans" och om hur bara de föregivet förtryckta tillåts visa vrede. För nordborna är vreden tabu när det gäller mångkulturen. De tillåts bara känna en "diffus sorg" när deras tillvaro slås i spillror. I övrigt är de hänvisade till tomma ord om samhörighet och tolerans. Adamson talar om attentaten i Köpenhamn och om ett svenskt par vars dotter blivit våldtagen och mördad:

http://jyllands-posten.dk/debat/blog...+overlegenhed/

Bilden av svensken som tvingas ha bettskena om natten för att hans vrede är förbjuden. Så sorglig och så sann.

oyto brukar ju efterlysa lite patos i mediekriget. Jalving och Adamson bjuder på det, på ett vackert och återhållsamt sätt tycker jag. Vågar någon skriva eller publicera något liknande i Sverige? Vad skulle hända om någon gjorde det? Tänk om Johan Westerholm och Göran Adamson skulle slå sina påsar ihop?

Några pärlor till ur denna text:


Tolle lege!

Kommentarsfältet är förstås öppet även för svenska läsare.

Denne sociolog är verkligen en udda fågel, har stött på honom tidigare på nätet. Han har bl.a. hårt kritiserat mångfaldsarbetet och -doktrinerna som letat sig in på de högre lärosätena. Det som skrämmer mig är hur ensam han är i sin kritik från vänster. Jag kommer, vilket kanske syns ibland i det jag skriver, från en vänstermiljö och arbetartradition. Mina förfäder var kommunister och socialister. Som skulle vända sig i sina gravar kunde de se utvecklingen idag. Så förvaltades arvet efter dem, det som vunnits genom ont slit, svett och tårar. Jag övergav detta tankegods slagen av insikten att det inte är lagar, regler och skattetryck som skapar ett gott samhälle. Det är jag inte ensam om och en konservativ motreaktion formeras klart och tydligt i Sverige. Det är något hoppingivande. Men, hur i h-e är det möjligt att det knappt finns en enda kritiker inom vänstern mot mångkulturen? Jan Myrdal och Göran Adamsson. Myrdal dör när som helst.

Förklaringen bara måste vara medial kontroll över idéutvecklingen inom vänstern (och för den delen liberalismen). Genom att marknadsföra vissa frågor för de yngre och samtidigt glömma eller dölja andra, har man på bara drygt en generation gjort antirasism, hbtq och CO2 till ledstjärnor, medans saker som bostäder, arbetslöshetsförsäkring, föreningsliv, försvar, m.m. har blivit av helt underordnad betydelse. Betraktar man dagens vänster genom en reformistisk femtiotalssosse från Sundsvall så är sveket enormt. En klasslös vänster pekar finger åt sverigedemokraten som stämplar ut från byggarbetsplatsen. Upp och ned är världen. Tittar man på ett ungdomsprogram på SVT får man en uppfattning om vartåt vänstern rör sig. Under kulturrevolutionen i Kina sprang unga rödgardister omkring och slog ihjäl äldre utbildade auktoriteter. Vi har samma process idag, bara mindre våldsam. Och istället för partistyrelsen och kamrat Mao, så har vi...media. Och de rekryterar oförnuftet till sin sak. Med en sådan personalpolitik får man medlöpare, ja-sägare och inbitet troende. Inte tvivlare med bondförnuft och praktisk förmåga.

Oundvikligen infinner sig frågan: Går det att komma ur denna vidriga situation genom reformation eller måste revolution till? Med det menar jag, kan etablerad media öht ändra sig - till det bättre - eller måste den bort och ersättas av nytt? Jag lutar alltmer mot det senare, ty jag ser ingen process eller framkomlig väg till en punkt där SR, SVT, DN, SVD, m.fl. åter åtnjuter förtroende och beter sig på ett journalistiskt ärligt, korrekt och hoppingivande sätt. Det finns ingen försoningsprocess.

Flashback har fått så otroligt mkt skit i media. Givetvis finns det trådar som är under all kritik men tänk ändå om inläggen som skrivs här kunde komma den stora massan tillhanda.

Man häpnar allt som oftast över den intellektuella nivån och träffsäkra samhällsanalys skribenterna levererar gång efter gång. Den är för mig personligen en ren yners att få ta del av era eminenta alster, stort tack för dessa!!

Finns det måhända någon möjlighet att sprida tråden vidare, kan någon hugad ge ut de 500 bästa inläggen i bokform!? "Flashback vs media"

Med anledning av det stora intresset fb rönt senaste tiden bör nyfikenheten för dylik utgivning vara hyfsat stor. Om det rent juridiskt är genomförbart är jag inte rätt person att svara på men det borde dock inte vara allt för svårt att få något mindre förlag att nappa på idén.

Förslagsvis hade sedan intäkterna förärats den/de journalister vars Fb medlemmar röstat fram.

Ett intressant analys som får mig att fråga 'hur blev det så'?

Westerholm uppmärksammade det du säger på ett ganska intressant vis för några dagar sedan:

http://ledarsidorna.se/2015/02/miljo...da-betalas-av/

Texten är intressant som ett konstaterande. Men inte heller Westerholm dristar sig till att fråga sig 'varför?' eller 'hur i helvete gick det till när Sahlinisterna fick makten'?

Efter svetsarens poesiafton till Rättviseförmedlingens ära har det givetvis uppstått diskussion, inte minst mellan Sakine Madon och Rättviseförmedlingens mans- och vithetsnormshatande Seher Yilmas. Debatten är närmast en travesti när Sakine Madons mjäkiga ursäkt till argument spelar Seher Yilmas i händerna. Det hade inte varit svårt att bara ta upp de svenskfientliga påståenden som denne Yilmas gör och fråga om de är överhuvud taget är acceptabla. För det är de givetvis inte.

Istället för att smula sönder den öppna svenskfientliga rasismen låter Sakine Madon Rättviseförmedlingen vinna debatten på walkover. Varför då, kan man fråga sig? Istället för att ta upp från Rättviseförmedlingens vithets- och manshat skriver Sakine Madon att män ”kvoteras in på maktpositioner” medan personer med ”utländsk bakgrund utsätts för fördomar och diskriminering”. Verkligen? Så även gällande Rättviseförmedlingen vars själva existensberättigande står och faller på diskriminering av vita män med nordiskt klingande namn? Knappast.

Samtidigt är det knappast i vithetsnormen som kurdiska kvinnor likt Sakine Madon och Seher Yilmas har sin lojalitet. Och det var just vad debatten i Dagens Samhälle i grunden är, en diskussion två kurdiska kvinnor emellan som berör själva rasfrågan utan att ta upp frågan om svenskfientlighet. Snarare än sin landsmans oförblommerade rasism mot svenskar stör sig Sakine Madon på att hon blir ihopbuntad med Mehmet Kaplan, ett påstående som Seher Yilmas enkelt avväpnar.

Födelsedagspresenter kommer inte bara i form av poesi till Rättviseförmedlingen, de kommer även i form av ett välkommen att skriva replik på en menlös och förment kritisk debattartikel.

http://www.dagenssamhalle.se/kronika...inte-mig-14045

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/...hudfaerg-14061

Det här är Widar Anderssons argument som Westerholm nu plockat upp sent om sider (för övrigt var Widar Andersson modig i invandringsdebatten långt före Westerholm utan att den senare ens nämnt han vid namn).

När Widar Andersson debatterar mot en vänstersosse som Daniel Suhonen eller någon annan av samma stuk som media älskar att släpa fram så går han direkt till offensiv och anklagar sin motståndare för att inte vara en riktig sosse. Riktiga sossar står i mitten. Står man inte i mitten så tillhör man kommunisterna som sossarna gjorde sig av med 1917.

Jävligt effektivt argument som gör att motståndaren hamnar på defensiven direkt. Hade han inte stammat så förbannat så hade det fungerat ännu bättre, men det kan han ju inte göra något åt.