Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Den 18 december inleddes förhandlingar av en grupp som i första hand bestod av partiernas gruppledare i riksdagen men också av några ministrar och partisekreterare. Förutom Tomas Eneroth deltog Magdalena Andersson vid några möten men ersattes senare av näringsminister Mikael Damberg (S).

– Damberg spelade en viktig roll när förhandlingarna var på väg att haverera, säger en källa med insyn.

Värsta krisen uppstod den 20 december när Stefan Löfven höll jultal på Stortorget i Gamla stan och gick till angrepp på de borgerliga och den tidigare finansministern Anders Borg. Samtidigt pågick hemliga förhandlingar i riksdagshuset några hundra meter därifrån.

– Stämningen var upprörd bland de borgerliga mot Löfvens hårda tonläge mitt under pågående förhandlingar, berättar en källa.

Statsministern betonade inför pressen att det inte ska vara möjligt med utbrytningar av enskildheter ur budgeten. Den som ägnat sig åt utbrytningar av enskildheter är hans eget parti, förra året, men det nämnde han inte.
– Den relativt starka ekonomi som Sverige trots allt har, sa statsministern i går.
För några veckor sedan sa hans finansminister att ladorna står tomma.

Sverigedemokraternas perfekta storm

[---]

Självklart är detta en drömsitts för SD. För dem att gå till val redan i mars år 2015 med en t.f. partiledare och med interna motsättningar och en osäker intern ledarsituation var knappast en önskesits. Nu kan de i lugn och ro ordna upp sin egen makthierarki, hitta nya politiska kandidater bland alla dem som kommer att strömma till, sedan man blivit det enda oppositionspartiet och de kan stärka sin partiorganisation med alla de skattepengar som strömmar in som en följd av att man blivit tredje största parti.

Med en tillväxtfientlig socialistisk och av gamla kommunister stödd S+Mp-regering kommer det mesta i samhället att gå mot det sämre framöver p.s.s. som vi sett i t.ex. Frankrike. Arbetslösheten kommer att öka, skatterna stiger, skolan fortsätter sin katastrofala utförslöpa och våldet i invandrargettona ökar. Samtidigt har de gamla allianspartierna i realiteten förbundit sig att inte opponera. År 2018 kommer SD att storma fram i opinionen kraftigt stärkta av att vara Oppositionen med stort O och med en betydligt starkare kandidatlista och partiorganisation än tidigare. Och tro inte för en sekund att de inte även kommer att får massor av röster från våra nyblivna svenskar efter att vänsterkrafterna haft chansen att visa upp sin politik.

Som om detta inte vore nog har den avgående statsministern valt att fortsätta agera lokomotiv för SD genom att komma med ännu fler obalanserade obegripliga uttalanden som sårar nationella känslor hos väljarna. När man lyssnar till Fredrik Reinfeldts senaste utspel måste man tyvärr fråga sig om karln är riktigt frisk. Att dessa utspel glädjer SD-ledningen torde det under alla omständigheter inte råda någon som helst tveksamhet om.

Mitt stalltips när jag ser hur de övriga partierna nu valt att agera är att SD fortsätter sin frammarsch och nog blir större än både M och S i valet år 2018. Flera av de tynade småpartierna har skrivit under sin dödsdom.

Ska alliansen avstå från gemensamma budgetförslag? På en direkt fråga ville de inte ge något besked, men Löfvens vårbudget ska de släppa fram.

Det finns en också inbyggd motsättning i att oppositionen säger att man trots överenskommelsen med regeringen ska fortsätta att vara en stark och enig opposition:

– Hur kan oppositionen kunna vara det om den inte lägger gemensamma budgetförslag? Och om oppositionen lägger ett gemensamt förslag, ska man då avstå från att rösta på det eftersom det är det enda sättet att garantera att uppgörelsen fungerar och att minoritetsregeringen Löfven får igenom sin politik? frågar sig Tommy Möller.

– I samma ögonblick som man lägger ett gemensamt förslag riskerar man att hamna i exakt samma situation som nu. Man kan ju inte förbjuda Sverigedemokraterna att rösta på det.

Men inte heller det skulle lösa problemet. Om man skrev in de regler som hittills varit praxis, kan man ändå tänka sig att Sverigedemokraterna lägger ett eget förslag men inte röstar på det utan på Alliansens.

– Det enda sättet är att Alliansen lovar att inte lägga gemensamma budgetförslag, säger Tommy Möller.