Citat:
Frågan är inte självklar, men Stefan Löfven och Magdalena Andersson har ändå rätt när de kallar SD nyfascister, även om de borde argumentera lite bättre för sin sak. Men de gör också rätt som tar den här striden.
Det finns de som menar att det är onödigt att kasta etiketter hit och dit, ”att det skruvar upp tonläget”. Men om vi inte kallar SD för vad de faktiskt är, förstår vi heller inte vilka vi har att göra med. Vi är naiva om vi tror att fascismen alltid marscherar in med en fyrkantig mustasch.
Där kan jag absolut hålla med Åsa Lindeborg, fascismen sedd som statskollektivism och förtryckande av oliktänkande samt liten respekt för demokratiska värderingar behöver inte automatiskt anta samma form som under 30-talet, personligen är det dock inte SD, till skillnad från Åsa, som oroar mig utan just det mediala och politiska etablissemang som hon själv tillhör, det är dom som utgör hotet.
När ett oppositionsparti växer och äntligen blir stora nog att det kan motverka ett odemokratiskt minoritetsstyre då vill de gamla maktpartierna som anser sig ha monopol på "demokratin"ändra grundlagarna, och de får stöd av median som är djupt koncentrerad till ett fåtal ägare med djupa band till makten, när folket slutar läsa så vill man skjuta till statliga pengar för att hålla slasket vid liv, i "demokratins namn", vad kan vara mer odemokratiskt än media beroende av statliga pengar? Hur djärv blir kritiken då?
Sverige står absolut inför ett demokratiskt hot, om jag skulle kalla det fascism vet jag inte men jag vet att hotet inte är SD utan deras vanvettiga kritiker, som i sin vilja att tysta och förminska partiet kommer göra i precis vad som helst, oavsett konsekvensen på demokratiska samhällsinstitutioner och det offentliga samtalet.
