Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Oavsett om det är "vår" Ördög eller inte, så var det en oerhört bra kommentar. Wirténs bunkermentalitet är slående i sin dogmatism, men så är han ju kommunist också.

Litet mediekrig mellan "nationella räddningsfalangen" (Tove Lifvendahl) och globalliberalerna (Svend Dahl).
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014...a-nyhetsbyran/

Det tar sig, sa pyromanen. I Lifvendahls blogginlägg kan man nog se en del av huvuddragen i det mediekrig som på låg nivå nu utspelar sig. När det för en kort tid sedan rörde Vidar Anderssons ledarartikel, så bedömde jag det som en förpostfäktning. Nu tror jag vi kan se att kriget har inletts, även om det ännu så länge inte har tagit riktig fart. Linjerna formeras, och nu blir det intressant att se vilka som hamnar på vilken sida med vilka argument, och vilka som försöker undvika att ta ställning.

Det är intressant att se att det börjat dyka upp artiklar i gamelmedia som försiktigt ifrågasätter om det är möjligt att ta in 100000 nya socialbidragstagare per år i evighet. Alltså mest lite grand om volymerna av invandrare.

Men ingen ifrågasätter ännu idén om mångkultur som konscept. Idag har det dock redan gått s långt, att återgången till ett samhälle baserat på tillit och heder inte längre är möjlig. Allt för många jobbar för helt andra intressen än det gemensamma, både privatpersoner och folk på myndigheter och verk. Så det kanske inte finns så mycket att diskutera i den vägen. Var och en får klara sig själv.

Dit är det långt kvar än som det känns. För att vi ska hamna där måste fler röststarka opinionsbildare själva få närkontakt med mångkulturen och än så länge är det alltför lätt att slippa undan eftersom vi bor så segregerat. Den etniskt svenska medelklassen måste själv se sina lokala centrum fyllas av sysslolösa män, känna av otryggheten när de går ut på kvällarna, tvingas hantera att Hampus och Lisa blir en etnisk minoritet i sin skolklass och uppleva värdeminskningen på bostaden för att de ska börja ifrågasätta sina käpphästar.

Jag tror det är först när vanliga medelklasskvinnor får sin tillvaro kringränd som det kan ske någon ändring av konsensusuppfattningen som alltid styr det här landet. Om kvinnor hade varit de dominerande invandringskritikerna och utgjort SD:s kärnväljare hade övriga politiker och media inte varit så fördömande. Visst hade de fortfarande kritiserat deras åsikter men de hade samtidigt försökt förstå kritikerna eftersom det inte går att skuldbelägga kvinnor som grupp i detta land, åtminstone inte på samma sätt som [vita] män. Kvinnor som kollektiv är ju Svanenmärkta som "utsatt grupp" och då går det inte att helt förkasta deras åsikter.

Om man kan få journalisterna att tänka till och inse att det kanske inte är i feministernas/genus- och HBTQ-folkets intresse att vi tar in väldigt stora mängder personer med en kvinnosyn som härstammar från ett annat århundrade så kanske det kan ske en omsvängning. Men det kommer att ta tid.

SD är väl i alla fall fjärde eller femte största parti bland kvinnorna. Minst tre riksdagspartier är mindre populära bland kvinnorna.

Nja. Det kan svänga fort, se Storbritannien. Jag tror f.ö. att kvinnor överlag har lättare att säga i denna fråga; "vi hade fel" och det är det som måste till. Att SD har fler manliga väljare är i sammanhanget helt obetydligt. De absolut värsta arkitekterna i multikultibygget har också varit män. Lägg därtill att män överlag har lättare att med åldern fastna i samma hjulspår och makten ligger ffa hos äldre män.

Nej

Det förekommer en del gerillakrigföring i exvis SDS som tar Hamburg som exempel på att det visst går att ta emot fler tiggare och busslaster från Italien.

Skrönan om kvinnan som "tappade bort sin man" är en extra läsarbonus.

Alice Teodorescu levererar en på ytan oförarglig kommentar, som dock under ytan är fylld med livsfarliga "frågor".

http://www.dagenssamhalle.se/kronika...likheter-11952


I'm just asking questions!!

"Är det vi eller de som söker sin tillflykt till Sverige som kräver allas tillträde till välfärdsstatens nirvana?" = "Är det så att invandrare inte vill ha bidrag?"
"Eller kräver de bara sin rätt till asyl och trygghet? " = "Vill invandrare bo, förvisso utan krig, men i övergivna hus i Norrlands inland?" (det är ju i så fall där de enda bostäder finns som man kan ha råd med i det nyliberala lönesänkningssamhälle som Teodorescu och hennes gelikar företräder)

Det låter som de vanliga nyliberala tankegångarna, här direkt taget från "Det sovande folket". Reinfeldt hävdar att svensken är en lat, gnällig typ som har förgiftats av framgången (man dör välfärdsdöden). Därför ska man till varje pris ta bort svenskens välfärd så att han blir tvungen att bygga upp - ja, vadå? En ny välfärd? Jag förstår inte riktigt anledningen till att rasera ett någorlunda angenämt samhälle enbart på grund av att man vill bygga ett nytt någorlunda angenämt samhälle.

Men visst, ta bort välfärden så kommer förmodligen många färre hit. Men det lär inte ske förrän systemet är totalt knäckt - vad sägs om 1-2 miljoner invandrare - och en bortstädad välfärd med en etniskt separerad underklass i den storleksordningen är inget land jag tror en större del av de som bidrar mest till samhällets stabilitet skulle vilja stanna kvar i.

Den gamle SvD-redaktören och f.d. riksdagledamoten Mats Johannson summerar sina åtta år i Riksdagen i en artikel i Neo. Ett avsnitt i artikeln handlar om "journalistpartiet" och deras totalt förvridna bild av det politiska läget i landet:


Han levererar även en plausibel teori om Reinfeldts "Öppna era hjärtan"-utspel:

http://magasinetneo.se/artiklar/en-k...s-bekannelser/

Alltså en insiders perspektiv på de teman som behandlas i denna tråd...

...och av en ren händelse publicerade SVT Nyheter idag denna artikel

Ur artikeln:

Så, återigen (för att parafrasera Imperiet): är det verkligen befolkningsökning vill vi ha?

Fortfarande är det svensken som skuldbeläggs av Teodorescu.

Men när man kokar ner problematiken hamnar vi faktiskt i Marx' tes om den materialistiska historieuppfattningen. Nämligen att det är produktionsförhållandena som bestämmer samhällsutvecklingen, inte tvärtom. Och humankapitalet ingår i produktionsförhållandena.

Vårt svenska välfärdssamhälle bygger på att det betalas in skatter som sedan fördelas ut till olika ändamål, som skolor och barnbidrag. Därför måste människor socialiseras in i ett beteende som gör dem kapabla att betala in skatter, så att det kan betalas ut medel till t ex skolor och barnbidrag.

Därför måste tillräckligt många gå igenom grundskola, numera även gymnasium, för att bli anställningsbara i det samhälle vi har. Därefter är det lämpligt att skaffa sig ett arbete och sedan barn, för då kan man få en hygglig föräldraförsäkring. Etc genom hela livet. Tillräckligt många måste följa denna modell för att systemet ska hålla. Vi måste alltså bete oss ganska lika. En och annan normbrytare kan vi leva med.

Om man lever efter traditionella romska normer värderar man dock inte skolgång. De flesta romska barn i Sverige går inte ens ut grundskolan. De gifter sig tidigt och skaffar sig tidigt barn, ofta utan att kunna försörja dessa. Därför måste massiva resurser överföras från arbetande svenskar till romska personer.

Inget folk i världen accepterar i längden att försörja en annan folkgrupp. Svenskarna har länge gjort det därför att de inte har fått höra en sanningsenlig bild av hur det ser ut.

Det är fullständigt rimligt att svenskar inte accepterar olikheter som betyder att svenskarna får en sämre situation.