Åter till trådens topic, nämligen att redovisa och mäta diskussionen om mångkultur med utgångspunkt från våra vanligaste massmedier.
Samerna har varit på tapeten ett tag, de hänger på nu när afrosvenskar, romer och andra armbågar sig fram i det offentliga rummet.
Sven-Olov Lööv är centerpartistisk ledarskribent i Östersunds-Posten och resonerar förhållandevis vettigt om etnicitet, samer, svenskhet och möjligheten att föra debatt om dessa frågor, trots rubrikens tendentiösa utformning:
Motbjudande etnisk diskriminering
Först ägnar sig Sven-Olov åt att snyfta lite om de samer som anser sig vara förföljda pga sin samiskhet. Sedan rättar han till perspektiven:
Citat:
Men med detta sagt måste också konstateras att det är nödvändigt att få föra en levande debatt, både om rennäringen och om den samiska minoritetens ställning i övrigt. Och här blir det svårt, inte minst för att renskötseln är den enda svenska näring som är förbehållen en etnisk grupp.
Kritik mot rennäringen blir alltså per definition en kritik av den samiska minoriteten. Ändå sysselsätter rennäringen bara 10–15 procent av hela den samiska befolkningen i Sverige.
Debatten underlättas inte heller av att starka och onyanserade ord som rasism spritt sig som ogräs i svenska språket. Tveklöst finns det fortfarande ett stråk av ren rasism i mentaliteten hos en del av samernas värsta belackare. Men det finns också en klar risk att en alltför flitig användning av rasiststämpeln gör att många människor inte vågar ha några offentliga synpunkter alls i samiska frågor. I så fall tas debatten över av proffstyckare – och Sverigedemokrater. Men även etniska svenskar måste få ha synpunkter på rennäringen och rennäringslagen.
Lööv:s bidrag blir här att slå fast att det är svenskar som ytterst ska bestämma i Sverige. Ingen etnisk grupp, hur förföljd den än anser sig vara, har exklusiv rätt att utforma sina egna villkor. Majoritetssamhället har rätten att se till att det är en rimlig avvägning. Han är klart emot normativ mångkulturalism, för att använda Dogdylans definition. Och därmed klart emot Afrosvenskarnas riksförbund och sådana tomtar som Patrik Lundberg (han med kinapuffen) som kräver att ensamma få definiera sin ställning, och där varje svensk åsikt automatiskt är rasistisk.
Sedan argumenterar han emot rasiststämplandet som argument på ett klargörande sätt. Och till sist lyfter han fram traditionell lokal kultur som basen för hur samhället ska definiera sig, när han rekommenderar vägskyltar på härjedalska.
Ett skickligt debattinlägg, som leder den inte ont anande "antirasisten" in på ett till slut ganska hederligt resonemang om att svenskar ändå är normen i Sverige.
Nu kan man ha olika åsikter om hur den samiska nationsfrågan ska hanteras, och Lööv ger inget klart svar. Men det behövs inte. Det viktiga är att han röjer upp för en hederlig debatt i frågan.
För övrigt har Patrik Lundberg fått svara på frågor av tullare, när han utfestad och packad åker tåget hem till Malmö efter en krogrunda. Naturligtvis är också det ett utslag av den "rasism" han utsätts för dagligen i godisaffären.
http://hd.se/mer/2011/12/13/over-gransen/