Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Va? Hela den här tråden handlar väl om att diskutera den inomjudiska debatten mellan "högerfalangen" (Neuding/Lundberg/Cwejman) och "vänsterfalangen" (Klein/Rosenberg/"blue labour"). Ariska åsikter är väldigt sällsynta i den här tråden.

Efter långa och intensiva studier av judenheten har jag kommit fram till att jude -> judiska åsikter i slutändan vad de än skriver och tycker och tänker för stunden. Så din idé är värdelös. Man måste se judarna som ett monolitiskt kollektiv. Det är därför jag hela tiden försöker göra er uppmärksamma på att hela den här trådens ämne bara är en chimär, ett elitjudarnas spel. De verkligt viktiga och avgörande frågorna är de som aldrig får komma fram i "mediakriget", varken från högersidan eller vänstersidan. Det här är ett ytspel, ett formspel.

Som många redan har påpekat är det helt lönlöst att försöka förändra etablerade medier som är styrda av ett fåtal, väldigt ideologiska, medieoligarker med Bonnier i spetsen som är väldigt beroende och själva personligt ansvariga för situationen som vi har i Sverige idag. De är själva definitionen på status quo, och status quo har ett enda intresse: självbevarelse.

Jag är själv inte engagerad i politik och ser politik som ett lönlöst forum om det är det enda man riktar in sig på. Titta bara på Belgien, som har haft mångkulturskritiska partier på väldigt höga nivåer i snart 20 år och ändå har ingenting hänt, just därför att medierna är så homogena i sitt hat(nu används ordet korrekt) mot befolkningen som bor i länderna där de verkar.

De som styr våra medier vet att i en genuin folkomröstning ommångkulturen, åtminstone om det skulle råda genuin fri debatt inför omröstningen(vilket knappast skulle ske), så skulle resultatet bli ganska förödande. Men vi har inte medier som är intresserade av fri debatt. De är intresserade av att brännmärka 'felaktiga' åsikter som 'hat', för att därigenom skicka dem i exil. Med andra ord: så uppför sig klassiska propagandaorgan, inte fria medier. Men vi lever inte i en auktoritär stat, eller det är vad vi inbillar oss. I själva verket så är allt detta det som Frankfurtskolans Herbert Marcuse talade om när han skrev om 'repressive tolerance'.

Tolerans genom repression. Ni kan läsa kort om uppsatsen här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Repressive_Tolerance

Hans poäng var att om man tillät helt fria spelregler så skulle kulturmarxismen aldrig vinna av den enkla anledningen att i en sann demokrati så bestämmer folket och folket vill inte se sina länder splittrade och sitt arv förstört, sin historia skändad och sina barn hjärntvättade att hata sitt ursprung och sina medmänniskor.

Gramsci talade om dessa frågor; hur den härskande klassen tvingar de härskade klasserna att acceptera deras synsätt och det är på den grunden deras makt vilar sig på. Och hur tvingar man folk att acceptera hur man själv vill att de ska tänka? Inte genom demokratiska samtal, det är alldeles för osäkert. Särskilt om din agenda knappast är särskilt konstruktiv eller ens hälsosam för landet och folket i sig(många människor kan inte uttrycka sig koncist, men de har ändå en instinktiv känsla för rätt och fel, både moraliskt men även vad som är bra eller dåligt för landet).

Och sättet för en härskande klass att tvinga de härskade att acceptera deras kulturella syn är bäst utfört via medial kontroll. På så sätt styrs samtalet gång på gång dit du vill och alla politiska utmanare kan utmanövreras. Man är inte beroende av val eller opinionssiffror. Så länge verksamheten går ihop så har man all tid i världen och kan långsamt förändra den rådande synen i samhället på dagens och morgondagens viktigaste frågor dit man vill.

På så sätt kan en medieoligark med tålamod långsamt, långsamt förändra samhället dit han/hon vill. Och är de flera som samarbetar för en gemensam vision så är det mycket få saker som kan stoppa dem, det enda är möjligen ett ingrepp av staten men det i sig skulle vara antidemokratiskt och inskränka på yttrandefriheten. Detta är det mångkulturella dilemmat: hur gör man med människor som inte tror på demokrati men utnyttjar den för sin agenda, och hur kan man stoppa dem utan att urgröpa demokratin i sig och bana väg för auktoritära tendenser?


Gramsci menade att man måste bygga sin egen kulturella hegemoni och man kan, enligt honom, bli en mäktig ny kulturell elit innan man når den faktiska politiska makten. Kulturen banar på detta sätt väg för reell makt, eftersom man förändrar människors sätt att tänka.

Den härskande klassen har ett naturligt intresse av att stoppa den här typen av utmaningar, och då visar man sina rätta, anti-demokratiska färger. Man försöker tysta, censurera och socialt ostracisera de som utmanar hegemonin.
Vilket är exakt det vi kan se nu.

Det du säger här är helt enkelt att kontrollen över tidningar, TV, filmbranschen och underhållningsindustri är den helt avgörande faktorn. Du säger också att nyckeln till allting, den enskilt största och viktigaste frågan i hela världen, är judefrågan. Man kan kalla det kulturmarxism, mediaoligarker, den härskande klassen eller vad fan som helst men i grunden är det samma gamla eviga judefråga.

Det bästa sättet att begrava kritik av mångkulturen i det offentliga samtalet utanför Flashback är att koppla den till en övergripande fråga om judiska maktrelationer.
Det finns här på Flashback ett speciellt forum ägnat den typen av teorier, och det är nog där den typen av diskussioner trivs bäst.
Annars ser jag det som ett försöka att kapa tråden för att diskutera annat än topic, som just är "mediakriget om mångkulturen" och inte "judarnas konspiration för att ta över världen"
Det vore synd på en annars givande och intressant diskussion.

Det bästa sättet att begrava kritik av mångkulturen i det offentliga samtalet utanför Flashback är att koppla den till en övergripande fråga om judiska maktrelationer.
Det finns här på Flashback ett speciellt forum ägnat den typen av teorier, och det är nog där den typen av diskussioner trivs bäst.
Annars ser jag det som ett försöka att kapa tråden för att diskutera annat än topic, som just är "mediakriget om mångkulturen" och inte "judarnas konspiration för att ta över världen"
Det vore synd på en annars givande och intressant diskussion.

Det bästa sättet att begrava kritik av mångkulturen i det offentliga samtalet utanför Flashback är att koppla den till en övergripande fråga om judiska maktrelationer.
Det finns här på Flashback ett speciellt forum ägnat den typen av teorier, och det är nog där den typen av diskussioner trivs bäst.
Annars ser jag det som ett försöka att kapa tråden för att diskutera annat än topic, som just är "mediakriget om mångkulturen" och inte "judarnas konspiration för att ta över världen"
Det vore synd på en annars givande och intressant diskussion.

Det bästa sättet att begrava kritik av mångkulturen i det offentliga samtalet utanför Flashback är att koppla den till en övergripande fråga om judiska maktrelationer.
Det finns här på Flashback ett speciellt forum ägnat den typen av teorier, och det är nog där den typen av diskussioner trivs bäst.
Annars ser jag det som ett försöka att kapa tråden för att diskutera annat än topic, som just är "mediakriget om mångkulturen" och inte "judarnas konspiration för att ta över världen"
Det vore synd på en annars givande och intressant diskussion.

Håller helt med. Det gäng som kapar den här tråden och kör ner den i ZOG-träsket borde regelmässigt hänvisas till konpirationsforumet och/eller forumet för judiska maktförhållanden. De som återkommande kommer med korta inlägg om att allt är en judisk konspiration har fått göra sina röster hörda i tråden mer än tillräckligt. Vi har hört er ståndpunkt. Vidare diskussion av era teorier får dock ske i de andra forumen som nämns ovan.

Det numer illröda Aftonbladet med en helt pursvensk ledarredaktion släpper fram sin motsvarighet till Lisa Bjurwald, den rabiate mångkulturalisten Anders Lindberg i "hatattack" mot Danmark:



http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle13589981.ab

Nivån är densamma som Bjurwalds och Lena Sundströms. I den intellektuellt substanslösa artikeln försöker Lindberg lära de barn som förväntas läsa den att Danmark och DF är ondskefulla och dåliga meddelst gutturala läten - Fy! Usch! Inte röra!. Vi ska avskräckas från att diskutera formerna för invandring och integration överhuvudtaget. Något oroväckande tycks Anders Lindberg ha kontakter med partitoppen i S:

Titta på 6:e bilden uppifrån där Lindberg tycks jaga efter Juholt...
http://www.makthavare.se/2011/01/16/...forsvar-dag-1/

Anders Lindbergs twittrande med AJH och Cwejman är moderna klassiker, där Lindberg utan egentligen ansträngning visar att han, liksom Daniel Swedin, är hämtade direkt från Samhall.

På tal om det danska valet så är det ju en njutning att se reaktionerna från den svenska vänstern vid insikten att deras danska motsvarighet SF kan tänka sig att samarbeta med DF i vissa frågor. Rosanna Dinamarcas tweet: Helt oacceptabelt! Om detta stämmer bör (V)i bryta samarbetet med SF. Att vara socialist är också att vara antirasist. och Lars Ohlys snabbvisit till Danmark för att läxa upp systerpartiet är typiskt för den nuvarande vänstern. Påminner inte så lite om Maria Wetterstrands uppläxning av de finska partiernas förhållningssätt gentemot Sannfinländarna på valnatten.

Som många redan har påpekat är det helt lönlöst att försöka förändra etablerade medier som är styrda av ett fåtal, väldigt ideologiska, medieoligarker med Bonnier i spetsen som är väldigt beroende och själva personligt ansvariga för situationen som vi har i Sverige idag. De är själva definitionen på status quo, och status quo har ett enda intresse: självbevarelse.

Det bästa sättet att begrava kritik av mångkulturen i det offentliga samtalet utanför Flashback är att koppla den till en övergripande fråga om judiska maktrelationer.
Det finns här på Flashback ett speciellt forum ägnat den typen av teorier, och det är nog där den typen av diskussioner trivs bäst.
Annars ser jag det som ett försöka att kapa tråden för att diskutera annat än topic, som just är "mediakriget om mångkulturen" och inte "judarnas konspiration för att ta över världen"
Det vore synd på en annars givande och intressant diskussion.