Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tycker att tråden är orättvist hård mot J Ruist; han gör trots allt en ganska nykter genomgång av sakernas tillstånd, men blandar i slutklämmen ihop kausalitet och korrelation. Det finns mycket riktigt en korrelation mellan den inkluderande högtillitsstaten och en positiv inställning till invandring. Men finns det kausasalitet?

I mina mörkare stunder tror jag att han har rätt ändå, vår typ av samhälle är bär en latent självmordsgen; när man tar välstånd för givet och har utplånat det kollektiva minnet av kamp mot inkräktare så har man tappat immunförsvaret mot den egna gruppens utplånande genom demografi.

Därmed stämmer hans påstående att ett Sverige som radikalt minskar sin invandring inte är samma Sverige som han med all rätt beskriver som framgångsrikt, det är ett i grunden annat land eftersom vi inte längre har samma "sammansättning värderingar och politik som gjort oss ekonomiskt framgångsrika".

Felslutet är förstås att ett sådant Sverige per se skulle vara sämre. Jag är övertygad om att det vore bättre.

Kanske. Eller så är det som jag misstänker att herr Nilson börjat uppmärksamma att folk i näringslivets top börjat tala ur skägget.

Jag hör skämt som skulle renderat utfrysning för bara fem år sedan snart nog överallt. Folk tittar menande på varandra och beklagar sig över båd det ena och det andra på ett sätt som tidigare varit helt uteslutet. Notera att detta inte alls bara gäller invandring eller invandrare utan allsköns små irriterande grupper av avvikande. Det känns som att dammarna på fullaste allvar är på väg att brista. Människor som tidigare donerat stora pengar till moderater och andra intressegrupper svär högt utan blygsel över Reinfelt och hans anhang. Andra beklagar sig över kommunister och islamister i regeringen.

Den gemensamma ilskan handlar till stor del om Reinfelds uppgörelse med MP men kanske än mer över är att kommunisterna tillåt regera och sannolikt driva igenom stora skattehöjningar, trots en icke-socialistiskt majoritet.

Om alliansen inte röstar för sin egen budget tror jag att bidragskranen fullkomligt sloknar. Vem vill då monetärt stödja dem? För vilket syfte?

Mest nöjsamt i sammanhanget är unga juniora människor, oftast kvinnor, som lite lätt chockerat tystnar men inte riktigt vågar visa sitt misshag. Här kommer de nyligen från olika utbildningar vid rikets främsta universitet där de inbillats olika saker om arga unga män på landet, sedan upptäcker de att dessa åsikter är på väg att inte vara bli mainstream hos deras chefer utan att de juniora tillockmed blir samfällt utsatta för övrigas hån när de i vissa undantagsfall försöker driva några av sina pk åsikter.

Det är långt kvar till ett verkligt uppvaknande, vad vi ser nu är bara reflektioner över en kognitiv dissonans.

Ett verkligt uppvaknande innebär att man både på ett känslomässigt och intellektuellt plan erkänner att man blivit grundlurad av den globalistiska vänstern. Den har lyckat lura borgerligheten i vid bemärkelse att kapitulera längs med samtliga konfliktlinjer utom den om skatterna och offentlig verksamhet.

För oss så är det närmast en självklarhet att "värdegrund" och "allas lika värde" är vänsterpolitik i nytt omslagspapper, men för stora delar av borgerligheten så är det en lika självklar del av det egna tankegodset sedan en tid tillbaka.

Hur smärtsamt tror ni inte det kommer vara att erkänna för sig själv och andra att man godtroget släppte in dessa trojanska hästar? Så smärtsamt att vissa aldrig kommer göra det. Förnekelse eller partibyte kommer för många vara en smakfullare väg än sanningen under en lång tid framöver.

Det är just detta som näringslivet bör inse. Kulturmarxister och islamister vill inte ha ett demokratiskt högpresterande samhälle eftersom det möjliggör den enskilda individens självbestämmande. Kulturmarxisternas slutmål kan sammanfattas med en bestämd typ av samhälle. För att det ska lyckas tillåts inte fritt tänkande, vilket å sin tur omöjliggör förutsättningarna för marknadsekonomi. Detsamma gäller islamisternas slutmål.

Svenskt näringsliv har befunnit sig i en skottsäker bubbla av plexiglas. Inget av vekligheten och varnande siffror har trängt in. Man hoppades på goda marknadsekonomiska effekter med massinvandring. I några enstaka avseenden har det lyckats men de stora vinsterna uteblev och nu tvingas man att vara med och dela på kostnaderna. Ett första steg är högre skatt. Som ju lär stiga för överskådlig framtid. Men hur fan tänkte man? Låg skatt har ju varit den enskilt viktigaste punkten för näringslivet. Nu har man hundraprocentigt stött en politik som leder till mycket högre skatter som omöjligen kan sänkas. Och stödet till denna politik har dessutom lett till ett folkligt missnöje.

Det behöver inte ligga någon motsättning i detta, utan de kan vara varandra förstärkande processer. Jag har fö lagt märke till något liknande. SD har normaliserats, och det är inte liktydigt med att vara nazist på samma sätt som det förr varit på sina håll. En mandatperiod i Riksdagen och ytterligare ett framgångsrikt val senare har börjat göra sitt. Sannolikt är det bl a detta vi ser effekterna av i media också nu. Samtalet i Agenda i går var nästan civiliserat. När vi nu också ser att Försvarsmakten och regeringen är "främlingsfientliga" mot en förmodad ubåt, så ändrar efterhand medieklimat sig litet. Vi har också den förestående budgetomröstningen. Det är flera parametrar som håller på att ändras nu.

Genom att läsa valackens stridsskrift "Det sovande folket" förstår man att Reinfeldt drev invandringspolitiken av rent ideologiska skäl och den blinda tron på att bygga den "Humanitära Stormakten" där den late, bortklemade och svage svensken är bara en liten kugge i maskineriet, men Svenskt Näringsliv kan väl inte vara så inkompetenta att de gick på Reinfeldts psykopatier? Nej, Svenskt Näringsliv har ju gått med i förhoppningen om att ett splittrat samhälle skapar mindre "public trust", ett samhälle där skattemoralen är låg och intresset för publik välfärd försvunnit. SNs mål måste väl vara att omdana Sverige till ett mini-USA där skatterna är låga och välfärden är privat finansierad, där ökade klyftor kan ge större möjligheter för de rika att bli än rikare - invandringen är kilen som bryter bort sosseidealen i Sverige för all framtid? Och i denna strävan får man ju nu se SN som en begynnande vinnare.

En sak slår mig när jag läser det du skriver, en lite udda vinkel. Inflytandet hos människor inom politik, media och näringsliv är som högst när de befinner sig i övre medelålder. Den ålder då de flesta män ohjälpligt fastnat i tanken och gamla värderingar. Den sista tredjedelen av mäns liv brukar vara samma skiva som snurrar allt långsammare. Naturen verkar ha varit lite snällare mot kvinnor som inte drabbas av samma förändringsobenägenhet och dessutom inte är lika prestigeridna. Jag menar här i generell bemärkelse. Därför kanske det inte är helt otänkbart att det blir kvinnliga makthavare och inflytelserika skribenter som först ändrar uppfattning eller åtminstone öppnar dörren på glänt till en annan verklighetsbeskrivning.

I mitt eget ack så anekdotiska liv har jag träffat ett oräkneligt antal hjälplöst stelfrusna sossegubbar som inte ens under pistolhot skulle sjunga annan lov än partiledningens. Likaledes skattesänkarmoderatmän som kommer in i döden hylla M-ledaren, oavsett hur han skänker bort landet till utlänningen. Jag har inte träffat en enda dylik kvinna annat än inom det kommunistiska lägret och de är bevisligen få till antalet.

Håller med. Och dagens konflikt kan förenklat sägas gå mellan konservatism - vi vet vad vi har, iakttag försiktighet, vårda arvet som gavs oss, livet är fullt av kompromisser, människan är en social varelse vars kultur spelar roll, o.s.v. - och samhällsomstörtande experimentlusta som har som enda gemensamma nämnare att vi måste förändra, ut med det gamla och in med det nya, kultur har ingen betydelse, m.m.. Jag tycker SDs Mattias Karlsson beskrev det bra med jämförelsen med kulturrevolutionen. Han gjorde f.ö. mycket bra ifrån sig på P1 i morse.
Krafter som tidigare i historien har varit konservativa, t.ex. näringslivet och svenska kyrkan, är idag på motståndarsidan i form av liberala tokerier och en kyrka som anpassar sig till sekulär moral och etik. Medans en gammelkommunist närmast får betraktas som konservativ, åtminstone i relation till sin moderna motsvarighet med dess normupplösningshets.

Det kliade lite i bakhuvudet och efter lite letande fann jag en tråd jag startade för några år sedan på temat högerpolitker som överger borgerliga ideal. (FB) Skam

Socialism och islam är inte särskilt lika när det gäller ekonomisk fördelning.

Att rika ska dela med sig åt de fattiga finns även inom kristendomen där allmosor anbefalls. Kristendomen ser rikedom som problematisk: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i paradiset. Man ska inte samla sig jordiska skatter, etc.

Från wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Allmosa

Allmosa (från grekiskans ἐλεημοσύνη, "barmhärtighet") är en gåva för omsorg om de fattiga. Många religioner uppmanar till allmosegivande.

I kristendomen ses allmosan som en handling av kärlek till nästan. Allmosor är tänkta att mildra ofrivillig nöd men även frivillig askes, till exempel för de kristna mendikantordnarna eller buddhistiska munkar.

Inom islam bör man skilja mellan å ena sidan zakat, den allmosa som är en religiös plikt gentemot Gud, en av de fem pelarna, och å andra sidan frivilliga allmosor som räknas som meriterande i Guds ögon.

Inom judendomen skall man ge allmosor, som heter tzedakah. Traditionella judar ger tiondet till de behövande.[1]

Om zakat, som inte är frivilligt utan en av islams fem pelare:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Zakat

Zakat (zakât) (arabiska: زكاة) eller allmosan är den tredje av islams fem pelare och innebär att man ska dela med sig av det man har fått från Allah till de fattiga och behövande. Zakat ska ges i allt från pengar till kunskap.

I det islamiska samfundet (umma) är det varje muslims religiösa skyldighet att betala skatten, zakat. Zakat är obligatorisk för en muslim där förmögenheten överstiger en viss miniminivå, vilken kallas nisab som anges till 20 gulddinarer och 200 silverdirhams. [1] En muslim kan även välja att betala ytterligare, utöver 2,5% som frivilligt bidrag, vilket kallas sadaqah. Att förneka Zakat är som att förneka den islamiska tron. Zakat behöver inte nödvändigtvis betalas i pengar, utan kan också skänkas bort i form av guld, silver, spannmål eller djur.

Det finns två sorters zakat:
zakat al-mal - innebär att man ska ge minst 2,5% av sin förmögenhet
zakat al-fitr - innebär att familjens överhuvud under ramadan betalar en obligatorisk avgift för varje familjemedlem som sedan går till välgörande ändamål. 2011 var denna avgift i Sverige 75 kronor per familjemedlem. För den som på grund av sjukdom eller liknande inte kan fasta avlägger han eller hon en avgift för varje dag som fastan inte kan uppfyllas. 2011 var denna avgift i Sverige 35 kronor per dag. Detta är inte nödvändigt om man ska "ta igen" de dagar man har "missat", senare under året innan nästföljande Ramadan, alltså gäller de bara individer med kroniska sjukdomar eller andra bestående problem.

Icke-muslimer behöver inte betala zakat, men istället finns det en speciell skatt som enbart gäller för dem, jizya.

De sunnitiska skolorna avviker något från de shiitiska när det kommer till hur zakat räknas ut. Shiiterna menar att en femtedel av affärsinkomst (khums) ska betalas som zakat. Reglerna för hur ”zakat-pengarna” ska spenderas är tydliga. Zakaten ska ges till de fattiga och behövande, men kan också användas i religiösa syften. Både i sunnitiska och shiitiska länder tas zakaten emot och disponeras av staten, vilken i stort sett ostört disponerar pengarna på det vis de känner är bäst

I modern tid har en del länder inkluderat zakaten i statsskatten, medan man i andra länder går runt och ber om bidrag för att hjälpa de behövande.

Som synes är zakat obligatoriskt, liksom skatterna i ett västland. Skalan är dock en helt annan. Zakat är 2,5 % av ens förmögenhet, medan vi t ex i Sverige betalar 30 - 50 -55 % av vår inkomst, plus moms, punktskatter, miljöskatter etc så att det totala skattetrycket är bland världens absolut högsta, minst 45 %.

En gammal ledstjärna inom socialismen är "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov", vilket inte har någon motsvarighet inom islam.

Varför krångla till det så förbannat. Bara jag som ser hur alliansen mellan islamister och vänstern befruktats av unga invandrarmän och lättledda kvinnliga våp som får kåtslag av "den ädle vilden"?

http://www.svt.se/nyheter/sverige/sd...i-alla-grupper

Nästan första gången någonsin vanlig media nämner Sentios SD-siffror, nu 16,7%. Att det nu händer på SVT Nyheter gör det rent häpnadsväckande.

Klicka gärna in på själva analysen, mycket intressant läsning. Inget som upplysta människor inte redan visste men mycket som talar tvärt emot anti-SD-bruset i ljugmedia.

.