Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Sen kommentar, men eftersom det jag skrivit tagits upp, så vill jag när jag ändå upptäckt det, säga följande.

Jag är inte på något sätt ovetandes om vad jag skriver. Inte när jag raljerar och inte när jag är allvarlig. Inte ens när jag kombinerar dessa två, är jag ovetandes om vad jag skriver.

I början, sidan 15 eller 16 eller nåt sånt, minns inte riktigt, av proposition 1983/84:144 skriver departementschefen bland annat följande.

"Invandringspolitiken måste enligt kommittén vidare vara underordnad övergripande samhälls*mål såsom demokrati, ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, ekonomisk, social och kulturell jämlikhet, god arbetsmiljö, jämställdhet mellan kvinnor och män samt medbestämmande i arbetslivet. I detta sammanhang framhåller kommittén att generös flyktingpolitik och familjesammanföringspolitik bör vara självständiga övergripande mål. Kommittén har av både principiella och praktiska skäl dragit slutsatsen att invandringspolitiken inte skall tjäna som befolkningspolitiskt instrument."

Då skulle invandringspolitiken vara underordnad situationen i Sverige. Det var rådande samhällsekonomiska realiteter som skulle styra invandringspolitiken. Drygt 30 år senare gäller vad jag kan se det motsatta. I dag är det inte tal om att tillgången på bostäder eller arbete eller sjukvård som styr invandringen. I dag ska Sverige och det svenska samhället och det svenska folket, anpassa sig efter invandringen. Det som den socialdemokratiske departementschefen skrev i ett offentligt dokument 1983, är otänkbart att ens fantisera om, för andra riksdagspartier än Sverigedemokraterna.

Det är mot bakgrund av detta som jag anser det vara helt uppenbart, att istället för att invandringslandet bestämmer förutsättningarna för invandringen, bestämmer invandringen förutsättningarna för invandrarlandet. Kan inte säga att jag är eller varit ovetandes om någonting alls. Det är inget annat än ett paradigmskifte, att ett delpolitiskt område som helt naturligt tidigare varit underordnat landet Sverige och det svenska samhället tillstånd i stort, blivit det som i princip ensamt sätter agendan för allt i landet Sverige och allt i det svenska samhället. Invandringen har förvandlats från att vara ett skeende so politker av praktiska skäl måste förhålla sig till, till att bli den samhällsbärande ideologien i Sverige, som all praktisk politik på ett underordnat sätt måste inte förhålla sig till, utan anpassa sig efter.

Både socialistisk och liberal vänster är materialister, därmed också ekonomister. De drar litet olika slutsatser och kommer till litet olika ställningstaganden, men visst är svaret ja på frågan.

Det är ett vanligt grepp av medias förkunnare, att - förutom att utgå från, att svenska politiker har sagt upp samhällskontraktet med svenska skattebetalare - fokusera på någon enskild kategori - i detta fall "asylsökande". Exempelvis Kumla har "Inga asylsökande"... får man veta i den spalt som kompletterar texten.

Jag googlade på en annan kategori, nämligen "ensamkommande" påstådda barn plus Kumla. Farbror Google kunde berätta att:


http://www.kumla.se/Omsorg--hjalp/In...ande-barn.html

http://www.friatider.se/ensamkommand...t-infor-publik


En annan kategori är "kommunplacerade". Nerikes Allehanda skriver i en artikel 14 maj 2014:


För Kumla är siffrorna 55 resp. 15.

http://na.se/nyheter/sydnarke/1.2487...agande-i-fokus


Det här trixandet med olika kategorier - i syfte att dels gissla än den ena, än den andra kommunen dels låta påskina att en jämnare "fördelning" mellan kommunerna signifikant skulle förbättra situationen - det kan endast beskrivas som OHEDERLIGT.

Henrik Emilsson skriver:


http://integrationsbloggen.blogspot....tagningen.html

NB: min fetning ovan.

Jag läser ditt citat som lite tvetydigt, men uppfattar det som invandringspolitik underordnat men övrig immigrationspolitik (iallafall flykting- och familjesammanföringspolitik) som överordnat och självständigt mål. För den senare sortens invandring torde det då inte finnas några gränser...

Det vi ser idag är den kravlösa massinvandringen av oidentifierade individer. Så det skulle kunna gå att anamma en praxis i linje med ditt citat - som jag tolkar det - och ändå harmonisera invandringsvolymen till bärkraftighetsmål i folkets och statens intresse, om man bara tillämpade politiken stringent (kräva id-handlingar, strypa flödet av falska pass, utvisa kriminella enligt lagens möjligheter, tillämpa Dublinförordningen, TUT istället för PUT osv osv).

Ja, det är ett indirekt erkännande. Över tid har debattklimatet sett ut ungefär så här:

1) Vi diskuterar inte invandring. Alls. Detta gällde mer eller mindre fram till 2010. Exempel!
2) Från 2010 har man diskuterat invandring till leda, men den påbjudna hållningen var att inga stora problem fanns med den världsunika massinvandringen. Man fick t ex inte fråga hur mycket invandring som Sverige tål eller diskutera volymer.
3) Efter mycket om och men kom 2014 när Reinfeldt konstaterade att massinvandringen skapar stora problem, men vi skall "öppna våra hjärtan" i alla fall.
4) Steg 3) medförde efter valet omgående att det blev "tillåtet" att diskutera hur 17 skall problemen lösas. Att "öppna hjärtan" insåg de flesta skulle inte räcka. Nu blev det (nästan) tillåtet att både föra fram volymer och ekonomiska problem. Terrorresor till Syrien och att biståndspengar går till Bert Karlsson har bidragit till att debatten blivit mer komplex. Det är inte lika enkelt längre att reservationslöst skrika om öppna gränser.

Ett mer realistiskt, men ännu inte tillräckligt insiktsfullt sätt att diskutera frågorna har yppat sig, men ännu med oklar utgång. Bland de politiska beslutsfattarna har ännu inget hänt och regeringskris tycks föredras framför att tala allvar om invandringen.

I propositionen står:

Flyktingpolitiken består i första hand av bistånd till flyktingar som fått slå sig ned i andra länder och vidare av att Sverige tar emot flyktingar och andra sökande med starka politiska skäl som har behov av en fristad. ...

Kommitténs förslag innebär en fortsatt reglering av invandringen utom beträffande flyktingar enligt Genéve-konventionen och anhöriga inom kärnfamiljen. Förslagen innebär en ökad beredskap för att anpassa övrig utomnordisk invandring till landels resurer. Inom regleringens ram måste tillämpningen vara generös och ske med sunt förnuft och sådan inlevelse att beslut som kan framstå som stötande för den allmänna rättsuppfattningen förhindras.

Dvs med "flyktingpolitik" avsågs i första hand "bistånd till flyktingar som fått slå sig ned i andra länder", vilket vi idag kallar för biståndspolitik, och vidare mottagandet av "flyktingar och andra sökande med starka politiska skäl" n.b. *politiska* skäl. Gränslösheten omfattade endast "flyktingar enligt Genéve-konventionen och anhöriga inom kärnfamiljen".

Det är just därför att debatten i första hand rör ekonomiska fundamenta som jag har på känn att Demker kommer att ha fel. Det kommer att bli nödvändigt att tala med SD långt före 2022, även om det sker genom den form av kommunikation som redan kan skönjas; t ex Alliansen lyssnar noga på vad SD säger att de tycker, sedan lägger man ett förslag som är snarlikt - men självklart har inga samtal förts och varje parti röstar så klart på sitt förslag - och SD släpper fram detta aktivt eller passivt. Inga samtal, inga protokoll, inte ens en nickning av samförstånd. Bara en långsam förskjutning av politiken i mer ansvarsfull riktning.

Det är svårt att se hur det ska gå att undvika att förhandla med SD. Säg att det blir extraval och alliansen blir större än de rödgröna. Hur ska då en alliansregering kunna bildas utan stöd av SD? De rödgröna har hela tiden varit glasklara med att de inte släpper fram en alliansregering, och ingen bör väl längre tveka om att SD inte finner sig i att stå utanför. Vägrar man förhandla blir det alltså ingen borgerlig statsminister.

Då återstår en blocköverskridande regering, men då finns det ju ingen anledning att anpassa sina förslag efter SD, som du spekulerar i. Då är det bara att köra på sin egen linje och låta SD vara enda oppositionsparti.

Jag vill återvända till Jan Ericson som jag har tjatat om i några inlägg. Han ser ut att vara den som står Anna Kinberg Batra närmast, och är en möjlig finansministerkandidat i en borgerlig regering. Så här skrev han på sin blogg för några dagar sedan:
Vi behöver inte diskutera sanningshalten i historieskrivningen, men jag tror detta ska uppfattas som en subtil varning till allianskamraterna. Moderaterna står nu i begrepp att lägga om sin invandringspolitik och om Folkpartiet med 5,42 procent av väljarna bakom sig försöker ställa sig i vägen så kan det finns mer betydande partier som är beredda att träda i deras ställe.

För att gå on topic så vill jag länka till en ledare i Skånska Dagbladet idag, som är en i raden av nyaorienteringar i invandringsdebatten.
http://www.skanskan.se/article/20141...tet-gynnade-sd

Vad han säger är att SD haft rätt; inte bara i vissa enskildheter utan fullständigt, till hundra procent rätt.

Rätt intressant artikel om den svenska asylprocessen, av jur kand Ulf Wibäck:


Min kommentar: ska man tro s k miggor via Merit Wager, så finns det dessvärre en tendens att bifalla asylansökningar av blotta söktrycket, dvs hafsa igenom ärenden; ett grovt åsidosättande av tjänsemannahedern i så fall. Kan tänka mig att det finns ett okänt antal procent som är sådana glidare i statistiken.


Slutsatsen av detta är att mer än hälften av kostnaderna för asylinvandringen är pengarna i sjön.



http://www.samtiden.nu/6306/sveriges...yktingpolitik/

Som bekant är det till dessa alternativa källor man får söka sig till, för att läsa tänkande människors artiklar av relevans på det migrationspolitiska området. Den lilla justering av etablerade röster i MSM som hörts efter valet i september, med SD:s väljarframgång, är just en liten och senkommen justering. Det kan mycket väl följas av att samme röst nästa dag gör en innehållslig avbön, likt kontrollerad opposition. Ett steg framåt, ett steg tillbaka. Med den, eventuella, progression av MSM:s debattlinje som sker, kommer inga insiktsmässiga landvinningar att göras på år och dar. Det kommer att fortsätta deklareras "fortsatt generös flyktingpolitik" och fortsätta hänvisas till "humanitärt och solidariskt ansvar", för att fortsätta på den inslagna, okontrollerade vägen. Men börja prata om problemen ska man kanske tillåta sig, efter dessa legitimerande, svurna blodseder bland mediekotteriet. Kanske kan man rent av tillåta sig att föreslå en utredning om konsekvenserna av en liten justering, vilken handlingskraft. Bland politikerna intet nytt. De kommer att behöva maka på sig, var så säkra.

Bra sammanfattning av hur debattklimatet utvecklat sig.

Idag talas om volymer i parti och minut samt att mycket få hävdar att invandringen berikar. Det var ett tag sedan man hörde det ordet. Marknaden går dock bra vilket är viktigt i sammanhanget. Nedanstående faktum råder:

- Marknaden kommer att gå bra och kanske öka något eftersom den inte drabbas av massinvandringens effekter. Om det inte sker skattehöjningar, vilket jag inte tror blir av i någon större omfattning. Medelklassen kommer fortfarande kunna spendera friskt.

- Samhällsutvecklingen vet vi har stagnerat och kommer att gå bakåt. Satsningar på infrastrukturen och organisatorisk utbyggnad har stannat av vilket blir mycket kännbart då vi får 200 000 medborgare varje år. Existensminimum, som många pensionärer lever på, ligger på samma nivå som för över 15 år sedan. Vi kan se en kommande systemkollaps inom flera viktiga samhällsområden såsom pensionssystemet, försörjningsstöd, handikappersättning, sjukersättning, skolan, förskolan med mera.

Om marknaden går bra och att svenskar har jobb medan samhället i övrigt krisar samt att vi har en enorm arbetslös invandrargrupp så skapas en samhällsmodell som liknar den under 1800-talet. Låt vara att vi lever materiellt bättre. Konservatism, liberalism och omvänt socialism formades under denna typ av samhälle. Vilket är viktigt för att förstå varför dessa ismer numer använder massinvandring för att kunna bevara sin politik. Politik är samhällets resultat och för att kunna rättfärdiga den måste man skapa ett samhälle som försvarar ideologin. Om massinvandringen upphör och samhället utvecklas i positiv utveckling kommer därmed 7-klöverns politik att förlora sin legitimitet. Så också mainstreammedia. Det är detta som ytterst förklarar kampen mot sd.

Sanna Rayman, Gudmundsson, Anna Dahlberg, Vidar Andersson, Sanandaji med flera har genomskådat detta. Därmed besitter de ett intellektuellt försprång som rätt snart blir en viktig maktfaktor. Tidigare var det bara sd:s frontfigurer som deltog i invandringsdebatter och vann folkets gillande på grund av verklighetsinsikt. Idag tar flera av mainstreammedias accepterade debattörer över. Rayman idag i radio och Ranstorp på twitter, Stefan Hanna i Uppsala. Vidar Andersson i svt för några veckor sedan. Listan växer.

Plötsligt har det hela svängt. Aldrig förr har kritiken mot massinvandringen varit så stor och öppen. Visserligen försöker aktörer stänga debatten och dölja sanningen, bara för att genast bli motsagd av en annan debattör i ett annat tungt media. Sätter därmed senhösten 2014 som tidpunkt när kritiken mot massinvandringen äntligen kom igång. Den upplyste inser ju självklart vilken som blir vinnare.

Den kalkylen bygger ju på att de som kommer att bo i dessa lånefinansierade bostäder får arbete och betalar hyran av sin egen inkomst. Och det är långtifrån säkert.

Den situation som råder idag och som accelererar är ju att många boendes hyra helt eller delvis betalas via bidrag. Dvs skattebetalarna får täcka kostnaderna. Det är ingen samhällsekonomisk vinst.

I vänstergrupper tolkas ofta "investering" odelat positivt, som något som automatiskt ger avkastning. Men en investering innebär ofta risk och många investeringar resulterar i förlust. Felsatsningar, helt enkelt.

En av svenska statens största investeringar någonsin var Göta kanal. Det var en lysande idé. Att öppna en vattenväg genom Sverige skulle förenkla och förbilliga transporterna oerhört. Man höll på och grävde i flera decennier med ett otroligt antal arbetstimmar och kostnaden blev mycket högre än beräknat.

Just när kanalen ändå äntligen stod klar började de första järnvägarna att byggas. De utkonkurrerade omedelbart ut kanalen. Sverige lånade pengar till att bygga järnvägar, och den investeringen, till skillnad från kanalen, lönade sig väldigt bra. Men det kunde ingen veta i förväg.

Sverige är i det unika läge att vi har två mycket speciella partier; SD som ingen vill prata med och MP som alla vill prata med. Riktigt varför alla vill prata med stollarna i MP är en smula oklart, men det handlar väl om att koftorna inte officiellt är socialister. Så det kan inte uteslutas att Alliansen skulle kunna bjuda in MP i regeringen, så att hur man an vänder sig så kommer MP in. Medger att detta är osannolikt, givet att borgerliga medier anför MP som det viktigaste skälet att fälla regeringsbudgeten, men icke desto mindre. Någon form av organiserat samarbete kan det bli, vad än MP - och Alliansen - säger.


Kanske har Du observerat en diskret rörelse på den rikspolitiska nivån, som hittills mest förmärkts bland kommunalpolitiker och i vissa medier.


Ja, precis så!
Det kommer att komma mera, och vi ser nu hur mediekriget håller på att ta fart. Frontlinjerna kommer inte att hålla sig efter blockgränserna, utan kommer att skära in i respektive sida. Vi kommer att se allt fler borgerliga debattörer som diskuterar volymer, kontroller, åtgärder och hjälp på plats, ibland tillsammans med rödingar som vill värna om välfärden, skydda mot SD och hjälpa på plats. Mot sig kommer de att ha majoriteten av rödingarna, och några tokliberaler. Inledningsvis kommer man inta att tala med SD, utan till SD genom den av mig tidigare beskrivna metoden; lyssna, lägga sig nära och komma med förslag som SD kan acceptera men agera som om man är helt själv i sina förslag. Politique a la Strix!