Citat:
Jag umgås med rätt mycket folk som på olika sätt kan associeras med HBTQ-mutikultivänstern, eller vad man nu vill kalla det. Postmarxister.Att det ses som angrepp på deras indentitet är en ingrediens helt klart. Samma dissonans kan ju lätt påpekas hos religiösa utan att dessa reagerar logiskt överhuvudtaget. Skillnaden här är ju att "kyrkan" och kyrkans åsikter fortfarande ses som den absolut högsta och åtråvärda positionen av hela samhällskroppen och alla i högre position är befästa av kyrkan och propagerar för kyrkans åsikter i princip varje dag.
Så att för någon i expos position att lösgöra sig från detta är inte att jämföra med en vanlig troende som lämnar kyrkan idag, utan snarare att likna en präst förr i tiden som mot kungens och kyrkofolkets vilja, slutade tro på jesus och lämna hela sin identitet där man tidigare varit uppfylld som ett sändebud från Gud att göra gott bland syndarna.
Så att för någon i expos position att lösgöra sig från detta är inte att jämföra med en vanlig troende som lämnar kyrkan idag, utan snarare att likna en präst förr i tiden som mot kungens och kyrkofolkets vilja, slutade tro på jesus och lämna hela sin identitet där man tidigare varit uppfylld som ett sändebud från Gud att göra gott bland syndarna.
Detta är ju rent anekdotiskt och gäller inte alls alla, men jag har fått intrycket att man i väldigt hög grad skyller sina egna personliga misslyckanden på externa faktorer. Att man inte fick det där jobbet berodde på rasism, eller patriarkatet, eller nationalstaten, eller klassamhället, eller vad det nu är. Inte så att postmarxister är mer misslyckade än andra, men de vill ofta inte se att de själva varit dåliga eller lata eller helt enkelt mindre kvalificerade än andra, eller vad det nu kan tänkas vara. Istället finns det ofta någon vag struktur att skylla på.
Det betyder i sin tur att när någon säger att dessa strukturer inte finns, eller att de i alla fall är mycket svagare än man i sin rödvinsmarinerade hjärna föreställt sig, så är det närmast att betrakta som ett personangrepp. Den som kommer med dessa påståenden säger, utan att hon förstår det själv, att du är själv ansvarig för dina egna misslyckanden. Inte någon annan. Du.
Inte konstigt att folk blir förbannade, eller inte vill se.
Dock, allt detta är anekdotiskt, och man ska kanske inte dra för stora växlar på det.
kan det bli "oproportioneligt" att ge utrymme för en redaktör som står SD när när SD får 13%, men helt i sin ordning att släppa in redaktör Wolodarski som stå FP så nära att han nära är fastvuxen, och FP får endast 5,5%?
