Vi var ju inne på hur SD kan och bör hantera utspelet från UNHCR om att de undanber sig att användas som slagträ i svensk debatt: Valet mellan hjälp i deras regi i närområdet och asyl i Sverige är falskt, liksom.
Ni kan ju lita på att JÅ kommer att sättas åt hårt med denna vinkling i utfrågningen i Agenda i kväll. Ingången kommer att vara lik den som Expressens Lars Lindström gör i en krönika:
JÅ använder den retorik vi förespråkat - så många flyktingar så billigt som möjligt. Och det är faktiskt svenska politikers sak att bestämma över svensk budget. Där finns alltså både det svenska perspektivets principiella företräde och det moraliska perspektivet. Åtminstone antytt.
Bra nog? Nej, anser jag - budskapet behöver riktas och skärpas på följande sätt när Anna Hedenmo spänner blicken i Jimmie och undrar med vilken jävla rätt han sätter sig över UNHCR:s Europachef i frågan om hur krigsdrabbade ska hjälpas:
"Den där kritiken tar jag faktiskt lätt på. (Konstpaus för att utstråla trygg visshet och självförtroende)
För det första ska UNHCR:s högavlönade toppchef inte sitta på sitt fina kontor i Europa och försöka mästra svenska politiker och det svenska folket hur vi ska använda skattebetalarnas pengar. Det är inte han som vet bäst vilka resurser pensionärer och sjuka har råd att avstå från i svensk välfärd.
För det andra borde han lyssna på de UNHCR-arbetare som gör det verkliga jobbet i krigets absoluta närområde - dessa skriker efter mer resurser att hjälpa miljontals flyktigar på plats. Jag vet det - för jag har pratat med dem."
Det är så en "moralisk auktoritet" som UNHCR-chefen måste tacklas: Men ett populistiskt motangrepp som framställer honom som en höjdare som är out of touch, ett tema som kommer klinga sant i mångas öron och förstärka bilden av de däruppe som blåser oss härnere. Plötsligt är svensken och flyktingen i närområdet solidariska olycksbröder utsatta för överheten i Sverige och internationellt.
Därtill är det viktigt att påpeka att det är en relativt besutten överklass migranter som har råd att ta sig till Sverige. Är det rätt att dessa ska armbåga sig före i den humanitära kön?
Klassperspektivet är en silverkula mot PK.
Ni kan ju lita på att JÅ kommer att sättas åt hårt med denna vinkling i utfrågningen i Agenda i kväll. Ingången kommer att vara lik den som Expressens Lars Lindström gör i en krönika:
Citat:
Att Europachefen för FN:s flyktingorgan UNHCR, Vincent Cochetel, i en DN-artikel sågar SD:s sätt att ställa ökade anslag till UNHCR mot minskat flyktingmottagande bryr sig Jimmie Åkesson inte om. Efter valmötet i Fagersta säger han:
- Vi vill ju öka stödet till UNHCR därför att de är världsmästare på att hjälpa så många flyktingar som möjligt med så lite pengar som möjligt. Så är det. Sen hur vi prioriterar i svensk politik och i den svenska budgeten tycker jag svenska politiker ska bestämma, inte UNHCR.
Med andra ord: UNHCR är "världsmästare" i flyktinghjälp, men strunta i vad de säger.
- Vi vill ju öka stödet till UNHCR därför att de är världsmästare på att hjälpa så många flyktingar som möjligt med så lite pengar som möjligt. Så är det. Sen hur vi prioriterar i svensk politik och i den svenska budgeten tycker jag svenska politiker ska bestämma, inte UNHCR.
Med andra ord: UNHCR är "världsmästare" i flyktinghjälp, men strunta i vad de säger.
JÅ använder den retorik vi förespråkat - så många flyktingar så billigt som möjligt. Och det är faktiskt svenska politikers sak att bestämma över svensk budget. Där finns alltså både det svenska perspektivets principiella företräde och det moraliska perspektivet. Åtminstone antytt.
Bra nog? Nej, anser jag - budskapet behöver riktas och skärpas på följande sätt när Anna Hedenmo spänner blicken i Jimmie och undrar med vilken jävla rätt han sätter sig över UNHCR:s Europachef i frågan om hur krigsdrabbade ska hjälpas:
"Den där kritiken tar jag faktiskt lätt på. (Konstpaus för att utstråla trygg visshet och självförtroende)
För det första ska UNHCR:s högavlönade toppchef inte sitta på sitt fina kontor i Europa och försöka mästra svenska politiker och det svenska folket hur vi ska använda skattebetalarnas pengar. Det är inte han som vet bäst vilka resurser pensionärer och sjuka har råd att avstå från i svensk välfärd.
För det andra borde han lyssna på de UNHCR-arbetare som gör det verkliga jobbet i krigets absoluta närområde - dessa skriker efter mer resurser att hjälpa miljontals flyktigar på plats. Jag vet det - för jag har pratat med dem."
Det är så en "moralisk auktoritet" som UNHCR-chefen måste tacklas: Men ett populistiskt motangrepp som framställer honom som en höjdare som är out of touch, ett tema som kommer klinga sant i mångas öron och förstärka bilden av de däruppe som blåser oss härnere. Plötsligt är svensken och flyktingen i närområdet solidariska olycksbröder utsatta för överheten i Sverige och internationellt.
Därtill är det viktigt att påpeka att det är en relativt besutten överklass migranter som har råd att ta sig till Sverige. Är det rätt att dessa ska armbåga sig före i den humanitära kön?
Klassperspektivet är en silverkula mot PK.