Kanske en obetydlig artikel i en obetydlig tidning och dessutom extra obetydlig i valtider, men jag tycker ändå att denna lilla text om forskningsrön om empati (en droppe i en veritabel flod av artiklar i Sydsvenskan inför valet som på ett eller annat vis handlar om att vi måste bli bättre människor) berör kärnpunkter i mångkultursfrågan:
http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/s...a-an-for-fler/
Artikeln innehåller en del gammal skåpmat som att vi har lättare att känna empati med människor i en mindre grupp, men blir kyligare när grupperna växer och blir ansiktslösa. Psykologen Daniel Västfjäll kommer dock med lite intressanta slutsatser:
Dels tycker jag det låter ganska utopiskt att tänka sig att alla individer på sikt ska kunna ersätta reflexmässig bedömning av främlingars karaktär, och därmed graden av empati med personerna ifråga, med rationellt tänkande. Intuition för andra människors vandel och motiv är både positivt och negativt, en person som är fördomsfull kan samtidigt vara en bra människokännare.
Men än mer anmärkningsvärt är att Västfjäll inte kan finna rationella motiv för att inte hjälpa jättemånga, utan säger att det rör sig om magkänsla och bortförklaringar. Själv tycker jag det verkar ytterst rationellt att försöka hjälpa en enda person som svälter om jag bor i ett mindre samhälle med knappt men ändå tillräckligt med mat, men att låta bli att ens försöka en större grupp svältande människor, eftersom det skulle kunna leda till konflikter om maten, eller att alla svälter ihjäl.
På samma sätt måste man fullt rationellt överväga hur pass mycket obalans i samhället man kan ha överseende med för att hjälpa immigranter - för många hit på kort tid riskerar att välta allt över ända, eller i varje fall leda till en situation som det tar lång tid att återställa. När, om någonsin, ska man faktiskt få föra fram dessa välgrundade motiv (som borde kunna passa såväl M som S) för att minska volymerna, utan att bli olyssnad på och anklagas för att vara en irrationell hysteriker?
http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/s...a-an-for-fler/
Artikeln innehåller en del gammal skåpmat som att vi har lättare att känna empati med människor i en mindre grupp, men blir kyligare när grupperna växer och blir ansiktslösa. Psykologen Daniel Västfjäll kommer dock med lite intressanta slutsatser:
Citat:
– Men jag tror ändå att människan är godhjärtad. Man måste hitta sätt att komma förbi den automatiska reaktionen och förstå att den reflexen inte passar i dagens samhälle.
Motstånd mot flyktingar kan födas av samma urgamla mentala reflexer. Och det behöver inte vara utpräglat rasistiska resonemang som ligger bakom, menar Daniel Västfjäll.
– Vi människor är väldigt bra på att konstruera undanflykter. Att vända bort blicken. Att använda magkänsla i stället för en rationell strategi, känsla i stället för tanke.
Motstånd mot flyktingar kan födas av samma urgamla mentala reflexer. Och det behöver inte vara utpräglat rasistiska resonemang som ligger bakom, menar Daniel Västfjäll.
– Vi människor är väldigt bra på att konstruera undanflykter. Att vända bort blicken. Att använda magkänsla i stället för en rationell strategi, känsla i stället för tanke.
Dels tycker jag det låter ganska utopiskt att tänka sig att alla individer på sikt ska kunna ersätta reflexmässig bedömning av främlingars karaktär, och därmed graden av empati med personerna ifråga, med rationellt tänkande. Intuition för andra människors vandel och motiv är både positivt och negativt, en person som är fördomsfull kan samtidigt vara en bra människokännare.
Men än mer anmärkningsvärt är att Västfjäll inte kan finna rationella motiv för att inte hjälpa jättemånga, utan säger att det rör sig om magkänsla och bortförklaringar. Själv tycker jag det verkar ytterst rationellt att försöka hjälpa en enda person som svälter om jag bor i ett mindre samhälle med knappt men ändå tillräckligt med mat, men att låta bli att ens försöka en större grupp svältande människor, eftersom det skulle kunna leda till konflikter om maten, eller att alla svälter ihjäl.
På samma sätt måste man fullt rationellt överväga hur pass mycket obalans i samhället man kan ha överseende med för att hjälpa immigranter - för många hit på kort tid riskerar att välta allt över ända, eller i varje fall leda till en situation som det tar lång tid att återställa. När, om någonsin, ska man faktiskt få föra fram dessa välgrundade motiv (som borde kunna passa såväl M som S) för att minska volymerna, utan att bli olyssnad på och anklagas för att vara en irrationell hysteriker?
__________________
Senast redigerad av SimonStyliten 2014-09-15 kl. 15:16.
Senast redigerad av SimonStyliten 2014-09-15 kl. 15:16.