Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Med en chefredaktör, Fredrik Kare'n, som sluter samarbetsavtal med Expo och en politisk chefredaktör som Timbroroboten Tove Liefvendahl, http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...en_3848202.svd

Så kan slutresultatet inte bli något annat.

Tröttsamma SvD ledare i samma form som först låtsas driva tesen att man måste få tala om massinvandringens problem för att i nästa stund in i döden hylla den - humanism, ekonomiskt tillväxt, gränslös handel och dynamik och i slutändan inte kunna erkänna eller adressera de allt mer uppenbara riskerna och problemen som följer i massinvandringens spår.

Jag skulle vilja påstås att det är det som är problemet.

Man är helt likgiltiga för gettofiering, social söndring, välfärdssystemens kollaps och ökande kostnader, den allt större stat och regelverk som byggs upp för att hantera sönderfallet.

Fifflandes och trixandet med riktade undersökningar och forskning samt inbillade konflikter med den vänsterfiende som man till 90% är helt överens med att slutföra projektet med inramar den solkiga och oärliga debatten.

Vedervärdig konformism och likformighet på alla liberala ledarsidor - 10 avgångsklasser med utbytesstudieprogram hos Moderaterna i Bryssel eller grundläggande hjärntvättsutbildning på svensk näringslivsunderstödda tankesmedjor innan de lämnat boet och svärmande infiltrerat M, C, ledarsidor i liberal press och alla opinionsbildande poster de kunnat tänka sig.

Oerhört torftigt att en i grunden merkantil forskningstes som gynnar ett fåtal kommit att bli en allomfattande huvudideologi för svensk borgerlighet.

Ridå!

Judith Kiros (Rummet) skrev för en vecka sedan en artikel på DN-kultur:
http://unvis.it/www.dn.se/kultur-noj...ar-ett-ansvar/
Den välformulerade texten kan sammanfattas i orden, vita människor är onda rasister.

Idag får hon - och hela den bidragsfinansierade rasifieringsindustrin - ett rätt så giftigt svar på DN:s ledarsida av Susanna Birgersson:
Med en mening angrips hela det rasifierade bidragskomplexet, från texterna på politism till Hübinette (samt Ullenhag som anställde honom). Att man därtill på DN:s ledarsida faktiskt tar steget och kopplar den rasifierade förment antirasistiska retoriken till såväl radikalisering (i förorterna?) som upplopp är ett klarspråk som förvånar.

Vad gäller Judith Kiros:
http://unvis.it/www.dn.se/ledare/sig...er-ojamlikhet/

Jag tror att Susanna Birgersson kommer att få se en hel del av det goda fina hatet i sitt twitterflöde idag.

Att bemöta arvsskulden resulterar bara i att redogöra för tröstlös fakta och raljera över tokvänstern. Hävdar att det är mer framgångsrikt att beskriva tillståndet och se nya ännu inte tydliga helheter. Och därefter skissa på vad som kommer att ske. Under kalla kriget var det fler analytiker som redan under slutet av 70-talet insåg att Sovjetimperiet skulle falla. USA:s diplomati ägde rum i den vetskapen. Därav den relativt stabila relationen länderna emellan. Något som ryssarna inte riktigt begrep varför. I den här tråden har vi i förväg sedan minst ett par år konstaterat nuvarande situation. Det är väl inte heller någon i tråden som tror att nästa regering håller till 2018. Lite av den andan saknar jag hos Sverigedemokraterna. Det borde ha varit Jimmie Åkesson som först sagt att 48 miljarder i extrautgifter omöjliggör nya reformer.

Den i särklass viktigaste valfrågan för varje medborgare är inte skola, arbete eller invandring, utan vad som kommer att ske. Medieetablissemanget har absolut ingen aning och inte heller någon ur 7-klövern. Därför är deras metaberättelse så viktig. Den punkteras bäst genom att påtala dagens surrealistiska tillstånd - vilket inte kan förnekas - och driva en politik som uppmanar folk att förbereda sig för sämre tider. Mycket sämre tider. Den tid är över när man kunde diskutera åtgärder för att undvika fallet.

Jag tillhör dem som ser ett kommande mediakrig om mångkulturen. Trådstartaren menade att Sverigedemokraterna inte kommer att delta i det. Det är nog korrekt, men det är sverigedemokraternas framgångar som utlöser fejden. Kulturmarxisterna kommer att kräva ett svar av liberalerna om deras syn på välfärden och liberalerna kontrar med att generös invandring omöjligen går att förena med kostsam välfärd. Läsarna kommer inte att tillfredsställas av denna konflikt. Som påpekat vill det veta något om framtiden. Den aktör som bäst serverar svaren på detta, men också kan beskriva nya helheter i det samhällstillstånd som råder, är också den som vinner läsarnas och väljarnas förtroende. Ser inte att avpixlat och fria tider klarar den rollen.

Nej, liberalerna kommer -- precis som nu -- att undvika frågan och säga "en triljard människor riskerar att dödas varje sekund, vi måste ha råd att vara generösa". Sen gör de upp med kulturmarxisterna om dubblerad invandring och skrockar belåtet över dessas dumhet. Var är nu ditt krig?

Du förutsätter ett ärligt beteende av i grunden oärliga människor. Du förutsätter också att någon av dramats aktörer skall drabbas av insikten att den svenska nationen är värd att bevara -- för vad skall annars kriget stå om? Rösterna? Men om båda sidor tror att de gynnas av en fortsatt massinvandring, vad skall kriget röra, de kanske gnabbas lite om formerna men egentligen är de ju överens? Det blir bara en dödsdans runt ett destruktivt konsensus som i praktiken kommer ge liberalerna rätt, men "offret" är den svenska nationen, resultatet en "mångkulturell" tröstlös ödemark där bara nyliberal politik går att bedriva under ett tungt ok av åsiktskontroll. Operationen lyckad; patienten dog.

Jag vill också påpeka att detta inte är "något som kommer att hända". Diskussionen välfärd/invandring är gammal. Verkligheten har redan givit mig rätt: det gick UTMÄRKT att ruinera välfärdsstaten utan "mediakrig", bara genom att bedriva hejdlös välfärdsstat riktad mot improduktiva, samtidigt som man sålde av vinstgivande verksamheter och privatiserade de förlustgivande för att låta välfärdssamhället finansiera näringslivet. Nu lämnar man en ostyrbar skuta till rödingarna som kommer dubblera lasten och köra den mer i sank. Sen får man tillbaka makten. Rinse and repeat.

Vad gäller första delen: Jag pratar inte om att "bemöta" arvsskulden eller ens börja driva tesen att kulturmarxisterna hävdar en arvsskuld. Det handlar bara om att konstatera ett bergfast faktum: nu är skulden betald för all framtid. Nu är det nog och vi är inte skyldiga någon något om vi inte vill det. Att behandla detta som ett naturligt faktum, som det är lite bisarrt att ifrågasätta.

Jag är inte intresserad av grisbrottning. Det är inte svenska folket heller. Vi får aldrig glömma att så länge det finns demokrati i Sverige är det klokast att appellera till folket, till de med en kultur vi ju faktiskt tror på fortfarande existerar och är stark. Ibland tror jag att vi fastnar i att försöka övertyga våra ideologiska motståndare. Det är, som sagt, grisbrottning. Konstaterande av fakta -- som du säger, metaberättelsen -- är viktig, men också skapandet av ett nytt konsensus. Och vissa ideologiska fixpunkter eller talking points är viktiga i detta.

Fullt möjligt. En pendang till regeringen, som i åratal förnekat kostnaderna för invandringen, och sedan gör helt om och berättar att överskottet är slut och nu går allt till invandringen. Journalisterna har förnekat, mörkat och ljugit ännu längre och gör det förmodligen mer ju närmare stupet de kommer. Vi får väl se vilken betalningsvilja politikerna har när valet är över...

Intressant tänkt. Men problemet är ju att om "invandrarna" uppvisade en så hög anpassningsförmåga till svenska förhållanden, som du föreslår, då skulle integrationen gå mycket bättre än vad den gör... De har nog helt enkelt inte den förmågan, eller så finns det inte i deras fattningsvärld.

Lite moment 22 med andra ord.

Detta inlägg säter på pränt ungefär det som jag går och tänker på nu.

Med andra ord: globalism råder, bland annat genom massinvandring till vårt land och med PK-kultur som ideologisk överbyggnad. Detta kommer inte att ändras för att kritiker pekar på ologiska inslag i det hela. Som att kvinnor och MENA-invandrare (= minoriteter omhuldade av PK) inte har mycket gemensamt och att massinvandring är inkompatibelt med hög offentligfinansierad välfärd.

Denna kritik är formellt viktig men strategiskt verkningslös. I alla fall på kort sikt.

- - -

Globalismens ångvält rullar på än ett tag. Och så länge den gör det kommer den inte att tappa fart på grund av någon logisk inkosistens i sin ideologi.

Men på lång sikt spelar påpekanden om PK-ismens absurditet och invandringens kostnader roll. Och denna sikt är inte "jättelång", dvs vi kommer att hinna rädda Sverige och dess etniska, kulturella och politiska integritet. Med sakliga argument, lugn och klokhet.

Men idag vilar tung globalism över landet och PK-ismen styr oinskränkt. Dvs: vi Sverigevänner kommer att segra men just idag står segern inte för dörren. Globalismen måste få rasa ut först.

Alf Ronnby, docent i sociologi och krönikör i Skånska Dagbladet, skriver om den goda nationalismen.

http://www.skanskan.se/article/20140...a-gott-och-ont

Självklarheter, javisst. Men det handlar om att våga säga det, och jag tycker att Ronnby hittar det rätta, frimodiga tonfallet här. Det är globalisterna som är extrema, inte de som värnar om nationalstaten, det kulturella arvet och den sociala sammanhållningen.

Kan Ronnby, om han får komma till tals i större sammanhang, bli något av en svensk Putnam?

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Alf_Ronnby

Men nu har ju JÅ sagt just detta & då gräver media naturligtvis fram någon byråkrat från UNHCR som säger att det inte går att ställa flyktingmottagning mot hjälp på plats.
Vad har du får råd om hur detta bör bemötas?

Bra då vet vi att UNHCR behöver inte mer pengar utan vi kan lägga dessa pengar på våra pensionärer samt utöka kampen mot brottsligheten o.s.v Svenska folket tar tacksamt emot allt som kan förbättra för illa åtgångna människor i Sverige.

I Dagens Nyheter (25 aug) så skriver professorerna Tommy Möller och Hans Ruin (stavetenskap, Stockholm universitetet) på DN-debatt http://www.dn.se/debatt/laget-ar-last-om-rodgrona-inte-bildar-trepartiregering/

Debattredaktionen sammanfattar i ingressen vad professorerna vill säga. ”Parlamentariskt dilemma. Vi röstar på partier men får koalitioner. Med de nya parlamentariska reglerna måste en regering ha riksdagens aktiva stöd. Det är då svårt för en minoritetsregering, oavsett om det är alliansen eller de rödgröna, att runda SD”.

Författarna till debattartikeln utgår från den text som allianspartierna publicerade den 21 augusti på just på DN-debatt.

Min sammafattning av artikeln:
1. Om de röd-gröna är större än alliansen så avgår regeringen.
2. Men den nya regeringen måste få igenom sin budget. Har man ingen egen majoritet så kräver alliansen att budgeten skall läggas fram av en regering som omfattar s, mp och v.
3. Vad händer om alliansen får fler mandat än de rödgröna – men ingen egen majoritet? Alliansregeringen kan då sitta kvar med stöd av SD (som röstar ja eller lägger ned sina röster).
4. Möller och Ruin kräver att alliansen meddelar hur man tänker göra i alternativ 3: ”Viktig information till väljarna”.

Min analys av regeringens plan B: Man tar emot stöd av SD om man blir större än de rödgröna. I annat fall så framtvingar man nyval – ett val som man utgår från blir en framgång (regeringsduglighet).

Något helt annat. Vad händer på DN:s ledarredaktion? Erik Helmerson skriver rent sverigevänligt om mannen som utreds av åklagare för Facebook-kommentaren: "Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen” apropå det muslimiska böneutrop han väcktes av.

Helmerson menar att ”om mannen fälls är det ett allvarligt fel och ett stort hån mot yttrandefriheten. Sverige har en lång tradition av skarp, inte sällan spefull, kritik av religionsutövning”.

Jag tycker faktiskt Björn Söder hittade rätt direkt i repliken:


Han eller Jimmie kunde fortsätta på det spåret om det behövs: "Då tycker jag att dessa välavlönade toppfunktionärer i sina fina kontor i Europa ska göra samma resa som vi i SD gjorde - till lägren på plats! Där skriker man efter mer resurser att lägga på sanitet för barn och gamla och krishantering av hundtratusentals trasiga, traumatiserade människor.

Det är inte dessa byråkrater som ska säga till oss hur vi så effektivt som möjligt ska använda svenska skattepengar - utan de på marken i närområdet som gör jobbet! Svenska skattepengar växer inte på träd, vilken dessa höga herrar tycks tro!"

Det gillar jag med Söder: Han har instinkten att gå till motanfall, vilket Jimmie saknar.