Citat:
SD:s historia är nog det enda starka argument som de politiskt korrekta har kvar i kampen mot SD.
Jag ser i min egen bekantskapskrets att många väl fattar vilken katastrof den nuvarande invandringspolitiken riskerar att utlösa. Men det psykologiska motståndet mot att rösta på ett parti som kanske har både antisemitiska och bruna rötter är intensivt. Man väljer att bortse från situationens allvar och när ett infantilt hopp om att sjuklöverpartierna vet vad de gör.
Hagerman raljerar mot att Åkessons parti numera helt saknar rasistisk underström: ”Om vägen till makten kräver att man byter kostym så får man göra det”.
Kolumnisten låter det framstå som en skandal att Åkessons mål är makt. ”På fullt allvar tror han att kan få vara med och regera Sverige”. Ja den dagen kan komma snabbt.
Säkerligen arbetar man nu i de borgerliga partikanslierna med en plan B. Bibehåller SD sin vågmästarställning kan regeringen sitta kvar så länge inte SD är med och röstar bort den. Men rimligtvis kommer priset för SD:s indirekta stöd att vara högt.
Statsministern har ju målat in sig i ett hörn där allt samarbete med SD synes vara otänkbar. Men det är möjligt att utvecklingen i Irak/Syrien ger honom möjligt att gå SD till mötes. Stöd ”där” finansierat med ett moratorium på anhöriginvandring ”här”. Typ. Så nog kan Jimmie Åkesson snart få makt och inflytande.
För övrigt så ser jag att idag - på SvD:s Brännpunkt – så pläderar bl a Soran Isamail för ett svenskt militärt och humanitärt stöd till den kurdiska armén. Se http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ft_3822734.svd
Den osäkra faktorn för en sverigevänlig utveckling är i vilken utsträckning borgerliga och socialdemokratiska väljare verkligen vågar ge sin röst till SD. Väljare som inser att vårt välfärdssamhälle håller på att brista men som är livrädda att stödja ett parti med rasistiska rötter.
Jag ser i min egen bekantskapskrets att många väl fattar vilken katastrof den nuvarande invandringspolitiken riskerar att utlösa. Men det psykologiska motståndet mot att rösta på ett parti som kanske har både antisemitiska och bruna rötter är intensivt. Man väljer att bortse från situationens allvar och när ett infantilt hopp om att sjuklöverpartierna vet vad de gör.
Hagerman raljerar mot att Åkessons parti numera helt saknar rasistisk underström: ”Om vägen till makten kräver att man byter kostym så får man göra det”.
Kolumnisten låter det framstå som en skandal att Åkessons mål är makt. ”På fullt allvar tror han att kan få vara med och regera Sverige”. Ja den dagen kan komma snabbt.
Säkerligen arbetar man nu i de borgerliga partikanslierna med en plan B. Bibehåller SD sin vågmästarställning kan regeringen sitta kvar så länge inte SD är med och röstar bort den. Men rimligtvis kommer priset för SD:s indirekta stöd att vara högt.
Statsministern har ju målat in sig i ett hörn där allt samarbete med SD synes vara otänkbar. Men det är möjligt att utvecklingen i Irak/Syrien ger honom möjligt att gå SD till mötes. Stöd ”där” finansierat med ett moratorium på anhöriginvandring ”här”. Typ. Så nog kan Jimmie Åkesson snart få makt och inflytande.
För övrigt så ser jag att idag - på SvD:s Brännpunkt – så pläderar bl a Soran Isamail för ett svenskt militärt och humanitärt stöd till den kurdiska armén. Se http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ft_3822734.svd
Den osäkra faktorn för en sverigevänlig utveckling är i vilken utsträckning borgerliga och socialdemokratiska väljare verkligen vågar ge sin röst till SD. Väljare som inser att vårt välfärdssamhälle håller på att brista men som är livrädda att stödja ett parti med rasistiska rötter.
Du får förlåta och rätta mig om jag tar mig för stora friheter i mina antaganden nu, men du verkar vara en ganska ängslig marginalväljare som INTE vill rösta på ett SD som sysslar med "ras" eller "etnonationalism" eller ens uttryckligen verkar för etniska svenskars särintressen i Sverige. Jag gissar att talet om "öppen svensk entitet", en sorts kulturnationalism skild från sådana otäcka, tabubelagda ord känns betydligt mer upplyst och rumsrent?
Det intressanta är dock att de kurdiska debattörernas du refererar till inte delar den uppfattningen. För dem är blodsband och släktskap oproblematiskt knutet till ödesgemenskap och lojalitet. De gör skillnad på kristna assyrier, arabiska muslimer och de egna kurderna av olika religion. De talar t ex om att IS tagit över "arabiska städer" och dess vapenförråd.
Araber, assyrier och kurder är etniciteter som uppenbarligen övertrumfar den mångkulturella identiteten "irakier". Det är grupper som är hundratals och tusentals år gamla och bibehållit separata lojaliteter och särpräglade gruppintressen trots en ständigt föränderlig statsbildning och inbördes kontakt på nära håll över många generationer.
Den "irakiska öppna entiteten" visar sig alltså i dessa kurders ögon vara självklart underordnad den egna gruppens väl. Detta trots att det väl knappast kan finnas en "ren" kurdisk kultur utan påverkan av grannarna, eller alltigenom oblandade blodsband tusentals år tillbaka i tiden i ett av världens tätast trafikerade vandringsstråk för folk och kulturer.
Kort sagt: Om man anser att det "finns" kurder, araber, assyrier eller judar så är det orimligt att inte erkänna svensk etnicitet. Rasistiskt faktiskt, vilket var vad JÅ var när han i sin Rosenberg-intervju menade att det "nog inte finns så många etniska svenskar mer".
Det han gjorde var att sätta upp blodrenhetskriterier för just svenskar - att vi uteslutande måste härstamma från istida inbyggare för att ha arvsrätt till landet, när det givetvis räcker att ha något släktskap med dessa människor, vilket rimligen så gott som alla etniska svenskar har.
Min poäng är att man kan hålla för näsan när man röstar på SD av andra anledningar än de "rötter" du hänvisar till. Jag för min del ser tendensen till ett nytt sorts FP som med islamofoba förtecken ändå vill försöka ro det mångkulturella projektet i hamn till varje pris och mot bättre vetande.
Valet är enkelt: Antingen verka för att skapa ett konstlat nytt "svenskentitetiskt" lager på den balkaniserade löken, att skapa en ny nordlig jugoslav, sovjetmedborgare eller irakier. Eller att liksom de debatterande kurderna ta självklar ställning för den egna gruppen inom ett mångetniskt system.
Verkligheten är att alla mångetniska statsbildningar har ett politiskt landskap uppdelat efter dessa linjer och att ovana svenskar också kommer att lära sig orientera sig därefter. Din och andras ängslan att det legitima egenintresset och naturlig självbevarelsedrift känns rasistisk kommer att försvinna. Svenskarna kommer att bli ett normalt, självmedvetet folk bland andra.
Rätta mig gärna om jag misstolkar din position.
- som anser, att en person, som migrerat från Nigeria till Sverige, *sannolikt* är mindre klipsk än en (slumpvist utvald) etnisk norrman... anser du, att någon är rasist som gör den bedömningen? 
).
