Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kopplingen till Hitler fanns i varje fall i den första upplagan av Svt:s artikel, men den är borttagen nu.


Nuvarande:

http://www.svt.se/kultur/kakan-1

Vet inte hur man plockar upp äldre webartiklar, så jag kan bara hänvisa till ett inlägg jag skrev när den gamla var uppe.

(FB) Den oerhört feta kakan hermansson

Skärmdump från den äldre artikel:

http://imgur.com/2ngDFIb

Här finns också den första versionen återgiven i sin helhet:

http://nojesguiden.se/kakan

ST har exakt samma reportage först på hesidan
http://www.st.nu/halsingland/hudiksv...t-flyktingar-1

Mittmedia verkar köra denna artikel många av sina tidningar

Jag lanserade ordet nazifierad här:

(FB) Svenskarnas parti tråden, allt om SvP

Det stämmer. Nu vet jag inte hur detta har skildrats i annan lokalpress, men när Schyman skulle ha sitt "homeparty" här i stan så publicerades det stort i lokalblaskan, både före & efter.
Detta var innan den stora FI-hypen i riksmedia.

Helt otroligt.
När vänsterfeministerna som kämpar för mer kvinnor ute i näringslivet och det offentliga samhället skall träffas gör man det i hemmet.
Med ett koncept utvecklat i USA för att marknadsföra och sälja in annars osäljbara felprissatta produkter till socialt isolerade kvinnor med för mycket tid och för lite kunskap.

Och de kallar sig radikala?


Och Gudrun Schyman.

Tror inte man vinner över så många åhörare med den formuleringen.



Man får väl dels se detta som retorisk Judo, att vända begreppen tillbaka mot angriparen, helt enligt den vedertagna Oyto-doktrinen.

En annan och potentiell större fördel kan vara att man tvingar ut motståndaren på banan, där han skall försöka förklara varför hans "rasifiering" är mer relevant än din motsvarande "-fiering".

Där ser jag två möjliga scenarios.

I det flesta fall så har den som slänger sig med "rasifierad" egentligen ingen aning om vad det är, det bara låter bra & husse har sagt att det bara är så. Så där kommer motståndaren att veckla in sig & framstå som stollig & förvirrad.

I det andra, mer sällsynta, fallet har man att göra med någon som har en lite större insikt i den postmoderna teorin.
Kan man då få motståndaren att utveckla det hela i postmoderna termer så står det ju klart för åskådaren hur oerhört krystad & överkomplicerad det hela är. För den vanlige åhöraren som inte är insatt i det postmoderna tänkandet så framstår resonemangen som helt sinnessjuka.
(det gör dom iofs. även för den som är insatt, men det är en annan fråga & rör en väldigt liten grupp)

Personligen anser jag att det vore kontraproduktivt för höger/mitten-skribenter, att använda ord som: nazifierad eller rassefierad, eftersom det är offerretorik som endast passar in i vänsterideologin/abrahamismen/feminismen.

Givetvis skall man bara använda detta ironiskt & raljerande, för att provocera fram en motreaktion.

Ja, det fattar jag. Det kan absolut funka, men det är lätt att man hamnar i en smet av sandlåderetorik, vilket är precis vad vänsterdebattörer älskar.

Tror det är bättre att ställa dem till svars, genom att vara saklig och att ifrågasätta deras offerretorik och demoniseringsretorik. Men det beror givetvis på vem man diskuterar med och hur mycket tid och utrymme man har.

Det bästa är väl kanske att prova sig fram och använda sig av olika metoder beroende av situation. Det är ju aldrig fel att ha olika vapen i arsenalen. Det viktiga är att undvika sandlådan eftersom det är där vänsterdebattörer trivs bäst.

Ja, som en throw-away lite här och där, typ "jag håller Strindberg högst bland våra vitifierade författare" eller "jag var på en väldigt trevlig vitifierad grillkväll igår".

Tvärtom. Dels är det ord som är fyndiga eftersom de driver med vänsterextremisternas löjliga hittepåbegrepp. Dels fyller de en lucka i språket: Det blir allt vanligare att vänsterextremister beskyller folk för att vara nazister och rasister till höger och vänster, helt fristående från nån mer exakt definition av vad en nazist eller rasist är.

Mycket av PK-rörelsens argument är ju sprungna ur postmodernismen. Men väldigt få av anhängarna är speciellt insatta i bakgrunden till de teorier man baserar hela sitt ideologiska liv på.
Kan man provocera fram att PK-debattören tvingas förklara vad de olika begreppen står för & hur man kommit fram till dom, så är debatten i princip redan vunnen. För det hela är så stolligt & krystat att nästan ingen kan ta det på allvar.