Början på ett mediakrig om mångkulturen?

SVT får allt svårare att upprätthålla den lagom höga friktion som skulle prägla intervjuer, reportage och artiklar om SD. Enskilda medarbetare (förmodligen även team av medarbetare) har i dagarna tenderat till att slå över på ett mycket oprofessionellt sätt vilket tvingar tittarna att börja greppa efter skämskudden.

Den numera tunge och inflytelserike debattören Özz Nujen propagerar för mångfald.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article18957680.ab
Samma debattsida levererar en ärlig reflektion varför ett visst parti växer.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article18963349.ab

Leo Kramár är en sund karl som vanligt.


Oro för invandring måste tas på allvar

I statsradions P1 har man slängt in en pinne till i brasan och eldar på med ännu mer snyft-, rasist-, fascist-, nazist-, utanförskap-, muslimska poeter-, muslimska författar- och förortsreportage. Det är också till den övervägande delen kärringar som är programledare, ( Cilla Benkös systrar ). Jag skannar av P1 ett flertal gånger om dagen och kan bara konstatera att kvinnor älskar formligen att frossa och gotta sig i allt jävla elände, inte undra på att de leder sjukskrivnings- och förtidspensionsligan.

Självskadebeteende är bara förnamnet!

Jo, han är sund. Men egentligen kan anomiteorin ("ett tillstånd av social otrygghet som människor upplever vid snabba samhällsförändringar") appliceras på två läger i den uppkomna situationen.

Det är inte SD-anhängare som för mest oväsen om samhällsförändring just nu, det är deras motståndare som befinner sig i ett tillstånd av upplevd overklighet och som inte kan hantera det rationellt utan springer runt som yra höns och letar efter nödutgången. De lever i villfarelsen att något "nytt" håller på att hända, som att SD kom från det blå och planterade ett ondsketräd som nu växer okontrollerat. SD representerar knappast en "snabb samhällsförändring", de fångar upp en långsamt krympande jätteopinion som har varit känd under de 20 år man tagit tempen på den regelbundet. Om man är så j-a blåst att man varje år läser i tidningen att halva befolkningen vill minska flyktinginvandringen men ändå blir helt chockad när de gradvis börjar rösta därefter, hör man inte till den alerta delen av befolkningen...

Minst 20 år. Maktutredningen 1992 kan inte ha varit först med att konstatera diskrepansen mellan folk och elit i denna fråga.

Jo, men jag tänkte på SOM-institutet. De började med Svenska Trender år 1986 men jag vet inte om frågan om flyktingar funnits med hela tiden. Den tidigaste som nämns på Wikipedia är 1990, så 25 år då, minst. Toppåret var 1992 då 65% ville minska flyktingmottagandet (det var också toppåret för antal asylsökande).

Jag tycker mest han tar ett obehagligt "Von oben"-perspektiv, där orsaken till oron är att pöbeln inte riktigt förstått det förträffliga i samhällsutvecklingen ännu.

Jag fick exakt samma känsla när jag läste detta. Dessutom tror jag inte att en teori mer än till viss del kan appliceras på rådande ordning.

Japp. Han skriver:


Det finns inte på hans karta, att människor inte vill få det sämre och/eller anser det oacceptabelt att Sverige ska "förändras" på bekostnad av "lågutbildade, underprivilegierade" jämte fysiskt svaga människor och inte minst de äldre.

Importerad, grotesk våldsbrottslighet, upplopp och utsugning är skapar ett sämre land.

Jaså, tycker du verkligen? Jag ser då bara typiskt judesmörja. Det är "den lilla" människan det är fel på och den upplysta eliten måste lära sig att tala på bebisspråk så de obildade lantisarna också fattar.

Men...men har inte Sverige alltid var mångkulturellt?? Frågar sig den morgontidningsläsande latteliberalen med darrande underläpp och gråten i halsen. Han har ju blivit tillsagd att så är fallet ända sedan första klass.

Har någon lurat honom???

(Det här citatet av Kramar kan vara bra att lägga i lådan att användas vid lämpliga tillfällen.)