Början på ett mediakrig om mångkulturen?

För att nu vara djävulens advokat... skulle inte Löfven kunna göra som regeringen Bildt?

Dvs göra Fridolin&Ferm till migrationsminister (eller Ferm till migrationsminister och Fridolin till skolminister) och Sjöstedt till något som han är nöjd med, utrikesminister? (det torde väl passa diplomathustrun) och sedan får dessa fria händer - precis som Westerberg och Friggebo fick fria händer - under förutsättning att de inte lägger sig i några andra frågor.

Banne mig om det inte hänt något viktigt de senaste dagarna. Det vi ser är inget mindre än den senfärdiga introduktionen på bred front i svensk offentlighet av Stoltenberg-doktrinen om tolerans mot avvikande åsikter, men icke-tolerans mot våld.

Helt plötsligt, som på en given signal (den där hundvisslan) så är det en brett förankrad åsikt att det är fel att störa SD:s möten. Inte bara med våld, eller fysiskt - nu anses det att det är fel att tysta genom att överrösta.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5863294

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5863214

Tre av fyra debattörer (Marteus, en ledarskribent från GP och Jonna Sima från Dagens Arena förenas i åsikten att det är fel av brevbärare att vägra dela ut SD-brev och att det är acceptabelt att tyst protestera med vända ryggar eller plakat vid SD:s torgmöten - längre än så är det inte demokratiskt försvarbart att gå. Lägg därtill vad V:s Sjöstedt sa igår.

Bara sådär. Vad jag kan kommer ihåg talades det 2010 bara om "ett annorlunda parti som väcker känslor" och liknande, och i samband med Stoltenbergs uttalande var det i Sverige ingen etablerad debattör som uttryckte något om alla åsikters lika rätt att höras i en demokrati. Jag minns en hånad ledare från DN som för något år sedan förespråkade tysta protester mot SD, men that's it. Rätten och plikten att ta till gatorna och göra sin "åsikt" hörd gentemot SD har däremot ofta firats.

Det är odemokratiskt att tysta är en formulering som hittills känts rätt ensamt att använda, men som nu blivit populär värre i sin kategoriska, enkla renhet. Det är magi och hotande bannbulla i formuleringar som: Den som tystar är inte demokrat. En demokrat tystar aldrig. En fascist är antidemokrat. Fascist är den som tystar. Vänsteraktivisten som tystar är den verkliga fascisten.

Och i Aftonbladet klagas det över att Marteus sätter sig på höga hästar och att det de borgerliga debattörerna ska sluta moralisera över protesterna. Ryktet om trådens frånfälle kan ha varit överdrivet.

Som jag påpekat i tråden har marknadens aktörer insett att ett vänstervälde växer fram. Media är väldigt beroende av stora organisationer, nätverk och maktmänniskor. Tröttnar de är media såld (läs reklamintäkter).

Flera ur näringslivet och starka organisationer har den senaste månaden satt sig ner och granskat hur man ska agera i valen. Det första man gör är att analysera situationen. Den är rent av bedräglig. Mao, Lenin och Stalin styr alla redaktioner. Samtidigt har sd vuxit till 10 procent och deras potential är sannolikt dubbelt. Det vet näringslivet. Men det partiet är tabu, något vänstern uppfunnit. Handlingsutrymmet för marknaden begränsas således av vänstern, och det sorgliga är att högermedia vikit sig, eller rent av stödjer utvecklingen. Det är inte vad man förväntat sig. Alliansen vädrar nu morgonluft och har valt att mer än tidigare och öppet stödja näringslivet. Man är med i årsmöten, seminarier, samkväm och mingelträffar. Där finns inflytelserika personer. Dessa ringer sedan ägarna till mediaföretagen och förklarar om det är värt att stödja tidningen, kanalen eller produktionsbolaget. Märkvärdigare än så är det inte. Såg senast i förra veckan när Peter Wolodarski, Maria Leissner och en av Sveriges största aktörer inom välfärden omfamna varandra med var sitt glas skumpa i handen.

Det är nog så att det är utan som.
Sanningen är mycket mer troligt: "Helt plötsligt, på en given signal"
Någon har gjort en ny analys och kommit fram till att SD är bättre än vänstern.

Minns 2010. I maj var segern säker för de Röd-gröna. I September vann alliansen.

Vilket gäng, tre ormar slingrande i sin egen etter!

Alliansen har skapat och byggt upp sin egen bransch inom näringslivet, välfärdsföretagarna. De får sin utkomst direkt från skattemedel på en oligopolartad artificiell marknad. De är extremt beroende av politiska beslut och har fått väldig utväxling på små investeringar från början. Etersom de är så beroende så är de väldigt måna om att ligga nära makten, och det är klart att tidningarna hänger på.
Man har också gått in med tunga branschstöd till bl a restaurangbranschen och väntar sig nu att de branscherna och deras anställda ska betala tillbaka med ett hängivet stöd.
Så det är inte underligt att Wolo, Leissner och en välfärdsoligark står och myser ihop.

Jag var som flera andra ganska intresserad av att se hur SD:s inträde i rikspolitiken skulle påverka medierna.. Jag hade förhoppningen om att medierna på sikt skulle ändra sig om invandringen.. numera när man ser att SvD (som ska vara ett "konservativt" alternativ) lierar sig med Expo och Soran Ismael så där har man lite tappat hoppet..

Dock påverkar tidningsdöden en hel del.. nu känns det mer och mer som att tidningsmedia är på väg att dö.. att TV-tablådöden inom några år kommer gå samma väg pga konkurrens med bl.a. Netflix och liknande.. och att SVT kommer bli mindre viktig och försvinna i mängden..

Istället stärks Internetmakten.. Flashback, Fria Tider, Avpixlat, Exponerat, alternativa bloggar etc blir viktigare och viktigare..

Det gör att man mest bara garvar åt Aftonbladet, SvD, Expressen och liknande.. De får säga vad de vill och skriva vad de vill.. de påverkar mindre och mindre för varje dag som går..

Därav har intresset för denna tråd minskat lite..

Det intressanta som dock återstår blir att se hur EU-valet påverkar etablissemanget.. Ett SD på +10 % samtidigt som KD och C missar EU-parlamentet kan skapa lite kaos bland "borgerlig" media..

Men som sagt.. istället för att gammelmedia ändrar sig så bevittnar vi gammelmedias död..

Innan ni ropar hej så bör man tänka över vad som ligger bakom. Är det en ärlig omsvängning eller något annat?
Min bedömning är att det är en offsidefälla som slagit igen. Backlinjen har tagit ett par steg uppåt i planen och kvar står proffstyckarna som nu får välja på att antingen stödja rent brottsliga förehavanden utförda av ett klientel som kan vara väldigt svårhanterigt (se TheLuckys tidigare inlägg om de utvisslade visselblåsarna) eller att krypa till korset och ta avstånd.
Det går längre inte att vara lite lagom negativ till Sd, vänsterbacken har gjort det omöjligt. Men vänsterbackens hat har odlats av de här mediamänniskorna i tron att det var hanterligt och praktiskt. Nu har monstret vuxit upp och hotar att kapa ett helt parti, Vänsterpartiet, via Ung Vänster.

Så om situationen lugnar ner sig en aning så är våra kära proffstyckare snart tillbaka i sin vanliga position.

Japp. Marteus ledare i Expressen var skamlös. Det är journalistkårens egen skapelse, som Marteus nu tar avstånd från. Ur DN den 12/10 2002:




Du har sannolikt rätt.

Jag tror att TheLucky har rätt så tillvida att borgerliga samhällsaktörer förstått ungefär samma sak som vi på Flashback. Nämligen att den borgerliga kampen mot SD - som till stora delar handlar om ren röstboskapsprotektionism - har baktänt å det gruvligaste och att en lång ökenvandring är att vänta.

Det enda som nu gäller för dessa krafter - för att rädda det som räddas kan - är att få bort SD ur nyhetsflödet så fort det bara går. Helt enkelt se till att SD blir en obetydlig bifråga istället för att både EU- och riksdagsval helt och hållet ska kretsa kring SD.

Bästa inlägget hittills, tillsammans med Urarvas intressanta rapporter. Vi har ju snackat om detta ända sedan före valet 2010, att det vore en farlig väg för borgerligheten att göra SD till huvudmotståndare och därmed legitimera vänsterns politiska diskurs.

Nu är man bara en milimeter ifrån att vänstern ska döma ut all borgerlig politik som motsatt den demokratiska värdegrunden, något som sedan snabbt kommer att spridas vidare i stats TV. Och detta är alltså något som man själva trummat in i svenska folket under 8 år. Aldrig någonsin har väl Lenins ord känts mer träffande om att "kapitalisterna kommer att sälja oss det rep de själva ska hänga i".

Förmodligen, men där har man nog redan satt yxan i båten. Genom att ständigt lyfta fram SD som avvikande, SD som utsatt och SD som delvis framgångsrikt så har man satt sig i situationen att man måste löpa linan ut. Att tystna nu, skulle bli omöjligt. Stenen rullar. Först har vi EU-valet om ett par veckor, där man förvisso kan försöka matcha fram Fi, men om SD kommer in kommer detta ändå att väcka uppmärksamhet, särskilt i fråga om vilken partigrupp som SD skall välja. Här kan SD hålla uppe intresset länge genom att vägra svara. Sedan kommer den verkliga valrörelsen, och då blir det särskilt intressant just med det parti som flera redan 2010 förutsåg skulle åka ur fyra år senare. Det ser inte ut så, utan istället är frågan vilken betydelse SD får för mandatfördelning och regeringsbildning.

Så, med yxan i båtbotten återstår det bara för journalisterna att ösa, dvs skriva på och följa upp vad som händer kring och med SD, och då har man just ingen hjälp av vänsterextremisterna som varje dag gör sitt för att öka läckaget och sympatierna för det parti man ogillar mest.

Även omvändelser under galgen och med korsade fingrar bakom ryggen är trots allt omvändelser. Ingen kan ju tro på Den Svenska Journalistens/Proffstyckarens/Politikerns rakryggade principfasthet och rättrådiga värnande av demokratins okränkbarhet.

Däremot är den svenska åsiktskorporationen mycket pålitlig i sin servila trendkänsla och flockexercis - det är det jag räknar med. Om signalerna kommer från de makthavare TheLucky beskriver att lägga om kurs - då svarar både Wolodarski och Reinfeldts efterträdare på samtalet.

Nu ligger det ju helt bortom min horisont om en sådan vindkantring är på väg, men även om så ej är fallet har ju moraliska eftergifter och reträtter - eller "förtydliganden" - en förmåga att bli permanenta. Det som är sagt kan inte göras osagt och nervsignalerna ut i det allmänna medvetandet kan inte tas tillbaka.

Om tanken att det är odemokratiskt att tysta formulerats i svensk offentlighet så skapar det allra minst - osäkerhet. Om jag är en ung hipster som vill kokettera med en antirasistisk självbild i mina statusuppdateringar för att ackumulera socialt kapital (som sedan kan brukas för att underlätta karriären och allmän status) så har en växande osäkerhet infunnit sig.

Var går gränsen där mina handlingar ger negativ utdelning? Är det status att kasta en tårta i ansiktet på Jimmie, som den där slitna tanten? Nja, knappast, va? Kasta ägg? Är det OK att gripas av polis för ordningsstörning?

Är det ens riktigt rumsrent och smart att tuta med en vuvuzela? I förrgår var det absolut hippt, men idag kallas det ju odemokratiskt och omoget på ledarsidan i Expressen och av GP:s ledarskribent i radion.

Var går gränsen? När ändras den igen?

Ett komiskt exempel var ju den reklamjeppe som på förmiddagen startade en cool, ironisk sajt för att stötta Jimmies tårtkasterska. På eftermiddagen går vederbörandes chef ut i media med ett kategoriskt, beklagande ställningstagande mot det odemokratiska tilltaget. Bossen visade varför han var boss, hans överlägsna känselspröt hade snappat upp det förändrade läget snabbare än underhuggaren. Pinsamt.

Om PK-frontlinjen vacklar, om det käcka, triggande grupptrycket byts mot ängsliga blickar och folk som ser om sin egen rygg och undrar vem på den egna sidan som är persona non grata just nu - ja, då infinner sig ju samma kallsvettighet som alla vi på andra sidan väl känner.

Om jag följer Soran på twitter och han säger att vända ryggar är acceptabelt, men inte att tysta - kommer jag verkligen retweeta Özz när han skriver om att bajsa på SD:s valmaterial? Kanske lika bra att låta bli?

I skarven mellan två paradigm är väldigt många tysta och avvaktande för att inte gå bort sig. Inte den lilla, allt radikalare och aktivare gruppen - men de långt fler följarna.




Problemet är bara det att även en liten, taktisk reträtt har tendensen att urarta till fanflykt om moralen är låg och linjerna ansatta. I alla klassiska slag började inte det riktiga blodbadet förrän den ena sidan började ge vika, falla tillbaka och fly.