Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Krönika av Peter Santesson i Dagens Samhälle som uppmärksammar den nya prognosen från Migrationsverket och situationen i Norberg: "Tänk om Stockholm tog emot 112 200 asylsökande"

Långt men läsvärt, http://snaphanen.dk/2014/11/04/tio-t...n/#more-181294


Tabun i invandringsdebatten, skrivet av norsk sociologiprofessor.

Jooo...jag läste den artikeln, Peter Santesson verkar ha insett att den nuvarande taktiken att bekämpa SD genom att öka invandringen inte fungerar.
Dom orter som tar emot flest får störst problem och där ökar SD mest.

Cornucopia är en intressant spelare av ett par anledningar: Han är ganska stor inom det alternativa medialandskapet och han håller fanan högt när det gäller oberoende och trovärdighet, även om han likt alla människor drivs av en agenda.

Min uppfattning är att hans lyckligaste stunder i tillvaron är när han kan krossa konsensuslögner som att kjesaren är påklädd genom en tjusig tabell med validerad data från SCB som visar att kejsaren minsann är naken. Jag finner ett stort nöje i dylika övningar själv.

Svensk migrationspolitik har med tiden förvandlats till ett fullastat godståg med fakta som en efter en spräcker de offentliga lögnerna, så jag förstår lockelsen för en person som Cornucopia.

Samtidigt så har han visat en närmast barnslig aversion mot SD. Min gissning är att det bottnar i två saker; dels så måste han undvika peststämpeln, men så tror jag att han bär på ett mindre smickrande förakt för obildade människor. Och gudarna ska veta att partiet SD befolkas av blockmongon, även om de råkar ha rätt i sak.

För en person som ser sig som närmast övermäskligt intelligent så är det därför lockande att klämma i lite extra i invektiven då.

Han måste ha falukorv på bordet också. Visar han inte SD missaktning så riskerar han att telefonen ringer alltmera sällan, annonserna blir färre och förlaget njuggare.

Vem kunde ana det! Känns ju som en uppenbar strategi att motverka kritik av en helt knäpp invandringspolitik genom att medvetet skruva upp den till fabulösa nivåer samtidigt som samtliga mediakanaler sprider lögner och enfaldig propaganda.

Det verkar mer och mer som att "kriget" kan komma att vinnas av inre stridigheter om rätt väg hos etablissemanget. Deras liering med feminister och "antirasister" kan komma att visa sig fatalt när insikten når dom om att det är galningar dom har att göra med och absolut inte några goda krafter.

Debatten kring mångkulturen bland korrar inom SR är ett tydligt exempel. Nu börjas det med rygghugg bland dom "goda".

Nu blossar en ny inre stridighet bland feminister/HBTQ-folk upp. Ett rejält getingbo som många i etablissemanget satt sig i, där alla snedsteg utanför sin egna åsiktskorridor av vanföreställningar och feberdrömmar omedelbart möts av aggressivt knivhugg i ryggen.

Ett exempel är stridigheterna kring Kajsa Ekis Ekman. För vissa inom godhetsrörelsen är hon jesus själv, medan hon för andra representerar ondskan personifierad. Underhållande om inte annat.

Från en krönika av en manlig transvestit i Nöjesguiden. http://nojesguiden.se/artiklar/maria...sa-ekis-ekmans
Sen drar det som vanligt igång på twitter. https://twitter.com/unnidrougge/stat...33521523228672

Sunt förnuft verkar helt ha avskaffats i dagens mediadebatt. Men som tur är inte bland vanligt folk.

Alltså, men undrar ju en sak lite försiktigt... Är dom som prodcerar och server lögnberget medvetna om att den inslagning vägen är på god väg att leda till en kolaps av såväl asylsystemet som välfärdssamhället? Begriper man vad som håller på att ske, eller är man helt enkelt för korkade?

De är nog inte korkade men har betalt för att inte tänka och driva en agenda in absurdum. Samtidigt har de alla fullt upp med sina egna små skärmytslingar om helt irrelevanta saker. Som det Munchen79 citerar ovan.

Har man inga riktiga problem så kan man ju alltid skapa sig några...
Helt otroligt. Och i sanning mycket glädjade att jag helt slipper att ha med sådana där personer att göra i verkligheten.

Faktiskt den enda fråga som egentligen intresserar mig numera när det kommer till knäppis-Sverige. Orkar inte skriva den typen av inlägg som jag berikade tråden med de första några hundra sidorna eller så. Finns ingenting som är så intellektuellt dödande som att följa mainstream-sekteristerna. Inte ens skoj att försöka analysera dem.

En del är ju uppenbara idioter. En sådan som Maria Ferm (fd kokainist, numera miljöpartist) tror jag ligger på kanske runt 85 i IQ. Helt olämplig för en samhällelig maktposition. Uppskattar att mellan 20-30% av de styrande är av hennes kaliber. Man kan egentligen inte bli allt för upprörd på idioterna. De är ju trots allt idioter. Vet inte bättre utan hamnat på positioner långt över deras potential.

På kanske varannan idiot finns det en slipad psykopat. Dessa är helt enkelt ondskefulla människor och använder progressiv ideologi för att tvinga på samhället sin sadism. Samvetslösa människor som blandar en djup nihilism med amoraliska ideal och en vilja till makt. Även dessa är olämpliga för allt vad samhälleliga positioner heter. Exempel är väl ungefär varenda sjupartiungdomsförbundsordförande de senaste tio åren. En Birgitta Ohlsson, Ali Esbati eller Fredrik Federley. Mer eller mindre utbytbara med varandra. Det är folk som dessa dessa som machiavelliskt placerar idioter på samhälleliga positioner då det underlättar deras egna verksamhet.

Sedan har vi de som verkligen tror på den progressiva religionen. Dessa är svåra att skilja ifrån idioterna och psykopaterna. Liksom smarta idioter. Så smarta så att man tror att de fejkar när de uppvisar trohet till knäppa ideal. Men det gör de inte. Om de säger nånting som pekar på tillfällig brist i tron så kommer den tvekan bara leda dem till en framtida djupare tro.

Resten är rena karriärister. Egentligen likgiltiga till styret och idéer så länge som de har sin position. Dessa är faktiskt vettiga att ha på maktposition så länge som som styret i övrigt är sunt. Om styret är vansinnigt så kommer karriäristerna cyniskt anpassa sig efter tidsandan.

Ärligt talat så tror jag att de gamla grekerna var nåt på spåren då de skrev att demokrati i slutändan urartar och kollapsar i sin egen idioti. Antligen det eller att vi egentligen inte har nån demokrati alls och att hela skiten är fejkad sedan lång tid tillbaka. Vet faktiskt inte längre vilken av varianterna som är mer trolig.

Det där låter ju bestickande likte en beskrivning av Fredrik Reindfeltd 2008 och framåt.