Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag läste den - han har ju rätt i att många har oväntat höga förväntningar och vill slå sig fram i branscher där inga jobb eller trygghet finns. Han nämner det klassiska - byggingenjör. Just den treåriga linjen på KTH ger i stort sett jobb direkt. Det är en marginell sämre lönekurva än för civilingenjörer men jämnar ut sig på sikt eftersom utbildning inte blir så intressant efter första kvalificerade jobbet. Han har rätt i att det finns en tendens att människor skall läsa media, journalistik, samhällsvetenskap (inte all dock) och humaniora som inte ger jobb eller möjligheter. Jag har länge ansett att drygt hälften av högskolorna bör läggas ned samt ett antal av universiteten. Vi behöver plåtslagare med vettiga löner och inte fler arbetslösa 27 år gamla journalister med 5 års universitetsutbildning och två år i Thailand i CV. Samtidigt förstår jag att folk vill satsa på det omöjliga - Nima har rätt att de finns trygghet i dessa men lönedumpningen har gjort arbetaryrkena oattraktiva och osäkra. Ingenjör är ett alternativ. Dock kan jag meddela Nima om att samhällsvetare har lägre arbetslöshet än ingenjörerna i Finland. Finland gjorde nämligen tvärtom än vad som gjordes i Sverige. De utbildade en massa ingenjörer istället.

Det relevanta problemet ligger egentligen inte i att ungdomar utbildar sig till puckade utbildningar. Det är ett stort problem förvisso - men det största problemet ligger i att jobb har försvunnit och skeppats i väg till andra delar av världen. För att lösa detta så har man skapat lånebubblor för att hålla en konsumtion som ingen har råd med uppe. Det är adjös med Schweden och resterande av västvärlden om det enda vi skall göra är att konsumera och inte producera.


Jag tror inte riktigt på att vi har ett "mediekrig" i Sverige. Johan Lundberg försökte driva en mjukt oppositionell fram till terroristdådet i Oslo. På vägen lyckades han till och med häckla Expo. Till slut fick han sparken efter några inlägg på fyllan och en rätt så dålig tidning. Snart fick också Tanja Bergkvist sparken som krönikör och då försvann den sista personen som på allvar hade en annan åsikt förutom möjligen mjukt abortkritiske Johan Tralau och den lundianska idéhistoriken vars namn jag inte kommer ihåg på Axels. Andreas Johansson Heinö försökte sälja in assimilationsbegreppet men det misslyckades och han blev anklagad för främlingsfientlighet. Han lade ned detta och blev Timbroman istället. Från liberalt håll försökte Per Bauhn, Adam Cwejman och Dilsa Demirbag Sten skjuta den normativa mångkulturalismen i sank. De gav antagligen upp. Per Gudmundson försökte under flera år sälja hans version av kontra-jihadismen.

Det gick aldrig hem och när han för några år sedan pressade gränserna blev han för hårt ansatt och tog tillbaka det mesta han skrivit. Tomas Gür, Susanna Popova och Johan Hakelius och några av de andra rävarna har försökt få in konservatismen i Svenska Dagbladet och i media. Det har misslyckats totalt – inte ens den mjukaste konservatismen har varit fått något genomslag. Marika Formgren var en ny aktör i mediekriget men hon fick sparken (förklarades med ej förlängt kontrakt) och nu är hon antagligen heltidsmamma och skriver reklamspottar som frilansjournalist. Kvar är Sanna Rayman och Paulina Neuding på Svenska Dagbladet – men säger inte så mycket och antagligen är de Twitters mest hatade kvinnor trots att de har en ganska lugn ton i debatten. Från akademiskt håll försökte Tino Sanandaji göra sin röst hörd – men nu har han lagt ned sin aktivitet och verkar ägna sig åt sitt jobb som forskare på Näringsliv institutet. Assar Lindbeck och ett par andra nationalekonomer, sociologer och statsvetare försökte men det gick inte. Det går inte ens att ta upp det faktum att vi har en åsiktskorridor i Sverige. Det finns ingen opposition i media – man är ganska överrens nu. Man bråkar om detaljer – lite större eller lite mindre välfärdsstat och ett antal normativa frågor angående vad man för att göra mångkulturens namn.

Vänstern har vunnit mainstream – antagligen var det lika bra. Till och med Jeannette Bonnier blev för ett tag sedan delvis ganska hårt ansatt med politiska korrekta frågor om varför familjen inte gjorde si eller så. Varför de inte var tillräckligt progressiva? Schibsted, Bonnier, Public Service och Stampen har skapat ett monster de inte kan kontrollera. Det intressanta är kanske det som händer utanför media men alternativ media verkar inte växa. Den står rätt till och har väl totalt 100 000-150 000 läsare i veckan.

På vänsterkanten händer ingenting spännande. Åsa Linderborg skriver något begåvat ibland men för det mesta drängs det hon skriver av skitsnack och avståndstagande trots att hon antagligen skulle vilja leva ut sina anti-imperialistiska FNL-sympatier. Aftonbladets ledarsidor låter mer eller mindre som vilken socialliberal tidning som helst. Trots allt – de rekryterade en liberal, Karin Petersson från Fokus. Folket i Bild skriver något bra då och då men resterande av ”alternativ vänstern” så som ETC är mer intresserade av att skriva något gott om Svenskt Näringsliv om än att de inte vågar erkänna det. Arena-gruppen och LO gör gemensam sak med Svenskt Näringsliv. Vem läser proletären idag?

Mediekriget är över – det är inte mer än några ringar på vattnet och bråk om att Lars Ohly inte läser tidningar och länkar till Fria Tider. Liberalerna har vunnit. De enda som kommer vinna på det här är neo-konservativa, sverigedemokrater, nazister, socialliberaler, miljöaktivister och kommunister. Farväl du gamla, du fria, du konservativa borgerlighet. Farväl Per Unckel.

Det här har jag också funderat på. Vill man krossa välfärden genom att importera folk som lever på bidrag och utnyttjar välfärden till maximum utan att ge något tillbaka, i hopp om att systemet till slut brister under sin egen tyngd? Eller är man så blind av sin egen godhet att man inte ser vad som händer, att man ger bort möjligheterna till ett friare samhälle genom att öka kvoten av vänsterröstare eller religiöst intoleranta? Eller har toppen av M med Reinfeldt i spetsen varit så maktkåta men framförallt karriärlystna att de offrar Sverige för eventuella framtida topp-positioner inom tex EU,FN eller näringslivet, med vetskapen om att kommunpolitikerna, de gamla gräsrötterna och alibimänniskorna till knapptryckare i riksdagen, är så dumma och fega att de köper och anammar politiskt korrekta resonemang helt utan kritik och motstånd?

Har alla gammelmoderater blivit utbytta mot nymoderater, eller går det verkligen att lära gamla hundar att sitta? Även om man använder piska? Jag är ganska ung, och personerna jag växte upp med som gick och blev moderater under Reinfeldt-eran är väldigt sossiga av sig, stöpta av systemet kanske, men var tog det gamla gardet vägen? Knäpptyst, förutom något kvitter från björnar i Vallentuna...

Har inte följt Westerholm så nogat efter han lag av med sin förra blogg men råkade se att han inte höll med i #ossalla beskrivningen av verkligheten.
http://ledarsidorna.se/2014/03/defensiva-klapare/

Bl.a:

Invandrare, etniska och religiösa minoriteter samt homosexuella röstar inte på borgerliga partier. Invandringen leder till att borgerligheten får in fler i Sverige som röstar på motståndarsidan. I Republikanerna har det varit en del bråk om detta eftersom det har visat sig att Latinos inte har något större intresse att kasta sin röst på Republikanerna. De har försökt locka dem genom att hävda att de är mest abortmotståndare och mot homosexuella äktenskap. Saken är bara den att Latinos i USA skiter i vilket. De är inte där för USA:s värderingar men på grund av att tjäna pengar. De vill ha öppna gränser istället, högre löner och bättre socialt stöd. De vill alltså expandera välfärdsstaten och avskaffa gränserna. Situationen har alltså blivit absurd i den gamla åsnans hage. De måste överge sina socialkonservativa och libertarianska väljare om de skall vinna latinos och de kan bara göra det om de blir mer demokratiska än demokraterna. Borgerligheten har samma problem. Det är alltså adjös med dem.

Ted Ekeroth kommenterar:

"Jag tvekar på att det är speciellt många svenskar som tror på ett enda argument av det som presenterades i DN idag. En grupp som kallar sig ”Oss alla” har fått ett debattinlägg publicerat i DN som innehåller en rad felaktigheter och lögner, och jag tänkte jag ska gå igenom dessa punkt för punkt, med mycket referenser till forskning och andra skribenter som redan uttalat sig i frågan."

http://tedekeroth.se/2014/03/21/jag-...ttinlagg-i-dn/

Förändring (eller brist på) kommer vara avhängig styrelseskicket och de allianser som vi betalar beskydd till. Demokratin har berett vägen för rådande skick på landet samtidigt som hela den samlade västvärlden effektivt har hamnat i klorna på verklösa ideologier som i slutändan alltid kommer att svara inför eliten och de styrande institutionerna som därför och därigenom ansvarar ensamma för att utstaka kulturella aspekter, geopolitiska mål och levnadsvillkor för befolkningen som helhet. Jag menar, det finns ingenstans att samla upp majoriteten av de som inser samhällets tillstånd utan att de istället inkorporeras in i fållan igen och spåren soppas under mattan. Alternativet är att vägra demokratin och eliten någon makt men så som situationen är idag medför detta inget mer än att man kan säga att man var där i början. Senare, när som du påpekar, den arbetsmarknadsmässiga situationen faktiskt är utom kontroll kommer alternativa grupper att kunna uppvisa någon sorts riktig auktoritet i sig själva.

Förändringen sker därigenom inte genom normativa debatter om huruvida vilken väg styrelseskicket bör sikta utan genom att eliten får se sina maktbas, demokratin, förfalla - för den är naturligtvis omöjlig att egentligen attackera. Men den kommer oundvikligen att självdö.

Apropå det ska du kanske inte ha så bråttom med att dödförklara tråden. Vi närmar oss valtider, och utfallen kommer debatteras i media i relation till SD, mångkultur, rasism, integration, assimilation, nationalism och migration. Vad alltsammans i grund och botten handlar om är att mångkulturens ideal tillämpade fullt ut inte är kompatibla med andra målsättningar, vilket kommer fortsätta leda till förvecklingar i behov av analys.

För övrigt vore det oerhört roligt om Kd och/eller C åker ut. Ingen mer skattefinansierad gräddfil för vänsterliberala nickedockor

/SD-trollet

Det var en djup kritik. Jag tror att de konflikter som har uppstått de senaste 40 åren sociala, ekonomiska, etniska, politiska och religiösa linjer tillslut kommer uppgå i något gemensamt ”vi”. Jag tror inte vi kan ersätta eliten och om eliten ersätts så kommer det vara en annan elit med sina brister och sina amoraliska intentioner. Jag förhålla mig skeptisk till att politiska rörelser och samhällsförändringar och som du spekulerar kring. Vad är det vi söker ersätta och med vad skall vi ersätta det med. Jag tror att västvärlden kommer bestå och jag tror inte på en slutgiltig kris men jag tror på den försiktigt altererade Occidenten. Den är föränderlig vare sig det sker socialt, etniskt, politiskt religiöst eller ekonomiskt. Hur det kommer att arta sig vet vi inte och frågan är om vi verkligen vill veta. Jag har tänkt på det här med lojalitet.

Skall jag vara lojal med den nuvarande eliten eller med någon annan. Jag tror faktiskt att det skulle kvitta – jag tror inte det är någon skillnad när allt kommer omkring och vad jag anser och vill tar inte världen runt om mig hänsyn till. Vad jag skulle uppskatta var om den nuvarande eliten förde en mer koherent och intellektuellt hederlig argumentation – det skulle vara skönt att slippa tänka på vad de latent eller hypotetiskt kanske menar bortom retoriken. Jag har inga problem med fri invandring eller reglerad invandring till Sverige. Det finns goda argument för båda sidor – men jag vill kunna se båda sidorna för alla dess brister och meriter. Men egentligen inser jag att jag inte kan förändra något eller kräva något. Jag följer bara med strömmen och lyssnar, läser och försöker förstå vad som sker runt mig. Det är i alla fall ett värde om något.

Ja, antagligen kommer det bli mycket skriveriet om SD men blir det ett "mediekrig". Det kommer antagligen bli en hel del gruff om SD och i synnerhet efter valet 2014. Men jag tror att om partiet släpps in i värmen så kommer det vara ett gemensamt beslut i borgerligheten. Det mest intressanta är ju hur det går för C, Fp och Kd och hur populistiska Fp kommer bli i det här valet. De har ju en tendens att flörta med främlingsfientligheten så fort valen närmar sig. Jag undrar vad de skall hitta på den här gången. Några av deras aktivister tog upp "Svenskfientlighet". Det var ju spännande. Men något mer populistiskt borde ju ha i byrålådan och som kommer från toppen. Språktest och burkaförbud är ju litet föråldrat. De kanske vill titta på somaliska flickors könsorgan så som de vill i valet 2006. Jag tror att vi verkligen kommer få ett mediekrig om något av de borgerliga partierna kom ut och sa att de vill minska invandringen. Moderaterna har ju försiktigt varit inne på volymerna och att EU skall ta större ansvar men om nu Folkpartiet kom ut och sa samma sak och stod på sig. Då skulle vi se på rena rama krisen. Nu skall jag ju ändå rösta på Junilistan i EU-valet och Moderaterna i riksdagsvalet men gud så roligt vi som följer politiken skulle ha.

Jag tror att vi håller med varandra. Det du säger var det jag försökte få chansen att framföra. "Eliten" är alltid eliten oavsett statsskicket och det är meningslöst att lägga något värde i den som sådan då den naturligtvis alltid kommer att existera i enlighet men mänsklig natur. Oavsett makthavares ambitioner under senmedeltid, framväxande nationer eller vår nuvarande moderna era kommer det oundvikligen alltid att finnas påtryckande krafter som antingen med framgång eller misslyckande försöker driva igenom sina egna agendor och önskningar.

Det jag dock i första hand talade om i mitt inlägg berörde just betydande förändring och huruvida vilken form den skulle kunna tänka sig ta. Man skulle kunna tänka sig att den eller den ambitionen hamnar överst och därigenom ersätter eliten med sin egen agenda men så kommer väl inte att ske. Utvecklingen kan per definition in gå bakåt igen (vilket så gott som alla inblandade oppositionella önskar verkar det) utan som du säger så är frågan om det ens är lönt att spekulera i det. Faktum är dock att vår moderna era (med starka nationsstater) får betecknas som extremt kort historiskt och det är inte långsökt att spekulera i en isåfall långtgående upplösning på den om man nu ens antar att den skulle ha börjat ta form (upplösningen d.v.s.). Nog är det intressant och just denna aspekt är intressantare än hur hög skatt nästa regering vågar/vill sätta...

Jag har som du har dock en stark önskan i form av en ärligare attityd från de styrande men i och med demokratins form kan detta enligt mig inte ske då alla de behov som i sin nakenhet ligger bakom samhällets tillstånd döljs av gatuideologier, debatter om invandring och välfärd och den ökade etniska identifieringen från både svenskar och invandrare. Demokratins form kan inte vara ärlig för dess fasad är konstant föränderlig och att bakomliggande intressenter erkänner sig själva får man nog vänta länge på om man så önskar. Detta behöver inte läsas som att "de" inte vill utan snarare att de inte kan - de har drunknat i sitt eget konstgjorda hav.

Javisst, men får ändå känslan av att medborgarna i USA, i synnerhet de vita, börjar vakna upp och inse att det är på väg käpprätt åt helvete. Mycket av det skulle jag vilja tillskriva Ron Paul, hans principfasthet och konstitutionsrunk, som nu ger resultat och får uppmärksamhet tack vare det fria internet. Tycker man kan dra paralleller mellan USA och Sverige, jag tänker på trianguleringen inom politiken och hur media har gått i sängs och fusionerats ihop med staten.

Det är bara det att USA har så mycket längre väg att vandra till förändring än Sverige, med tanke på deras tvåpartisystem och bankernas samt lobbygruppernas möjligheter att få fram just sina kandidater till presidentvalet. Medan här i Sverige är det ändå möjligt att få fram ett reaktionsparti. Vi har fått ny demokrati och vi har Sverigedemokraterna. Tyvärr är ju SD bara samma gamla sossar, men som för tillfället sysslar med förbjuden kritik mot import av främst muslimer. Risken är stor att även de kommer korrumperas. Jag tycker att problemen är större än så än att vi bedriver stor invandring från u-länder, även om ett stopp där vore en början.

Det känns som att någon form utav systematisk korruption genomsyrar hela västvärlden, mer eller mindre.

Jag tror inte vi kommer att få se en reaktion eller förändring i Sverige, vare sig politiskt eller medialt, förrän den kommer i USA eller i Europa. EU-valet kommer vara väldigt intressant, och UKIP och britterna kan bli de som får förändringens vind att blåsa i Europa. Däremot kommer det, som sagt, krävas starka vindar i övriga västvärlden innan svennen hissar Jolly Roger. Om alls, "neutrala" som vi är.

Att politikerna har målat in sig i ett hörn som de inte kan ta sig ur med hedern i behåll är uppenbart, men att inte någon utav medierna förstår att de har att vinna på att vandra åt höger är obegripligt, och obegåvat. Att en tidning som Svd, som verkar dödsdömd, inte chansar med en skarp högerkurva utan istället väljer att försöka slåss med alla andra medier genom att fiska i klart och ofarligt vatten efter vänsterväljare som har tusen andra alternativ, istället för att försöka vinna (tillbaka) de konservativa eller libertarianska, ekonomiskt medvetna, politiskt intresserade och högerorienterade medborgarna...

Antagligen har du rätt men jag ser inget "uppvaknande" eller vilja till förändring. När det kommer till SD vill de inte förändra samhället. De vill bara kasta ut muslimer från Sverige för att de är konservativa och tro på Gud. Sedan tänker de etablera någon typ av sekulärt liberalt land fyllt med konsumtion och löst historiskt förankrade etno-kulturella seder. Det enda som skiljer SD från de övriga partierna är att de är främlingsfientliga. Ron Paul däremot hade en ambition om förändring. Det är därför Ron Paul är en spännande person med en vision om frihet medan Jimmie Åkesson enbart är en i rad av populistiska liberala politiker. Jag kan inte se någon framtid alls. Jag förstår inte varför de här SD-sympatisörerna hurrar. De hurrar för att leva i ett nytt syntetiskt nihilistiskt konsumtionssamhälle - med mindre muslimer. Liberala Partiet verkar vara intressanta. De har en vision om något annat. Även Kommunistiska Partiet. Men jag vet inte - jag bryr mig inte. We are all fucked anyway.


Jag är överens med dig - det spelar egentligen ingen roll vilken elit som styr. Egentligen spelar det ingen roll. Nu är jag inte nihilist men jag inser att det egentligen inte finns något att slåss för. Det bästa är naturligtvis om man bara ställer sig vid sidan och tittar på. Så har jag alltid gjort och kommer fortsätta med det.

För ett dygn sedan höll Geert Wilders ett tal i samband med något slags lokalval. Han frågade publiken: vill ni ha fler eller färre marockaner? Färre, färre, färre, svarade publiken. Enligt ett tweet har nu två parlamentsledamöter och en europaparlamentsledamot och en hel massa kommunpolitiker lämnat partiet.

Jag säger inte att det är rätt att uttrycka sig på det här sättet eller rätt att "ställa grupper mot varandra" på det här sättet som kan uppfattas som stötande för många människor inklusive mig själv. Jag tar det bara som ett exempel på att frågan nu börjar ställas på sin spets: Vill vi ha fler eller färre marockaner i våra länder? Färre, färre, färre!

http://www.youtube.com/watch?v=CGy-CYhZczo
(30 sekunder in i klippet)