Citat:
Ursprungligen postat av Kadhammar
Hur gick det till när människor som ville förstå och förbättra världen bestämde sig för att egna scheman är att föredra framför den komplicerade, bråkiga och svårförutsebara verklig*heten?
Jag tror det är så banalt att de positionerar sig efter USA, alltså per automatik tvärtemot.
Delar frågeställningen men inte analysen. Positionering 180° bort från USA är en aspekt, men det övergripande är att man ser allting genom Svenska Glasögon.
Sverige sitter på läktarplats och tittar ut över den stora världen där saker händer. Det är krig, etniska konflikter, vulkanutbrott, orkaner, tsunamis och svältkatastrofer. Vi undvek båda världskrigen, vi klarade 1929-depressionen och 2009-recessionen bättre än de flesta. Det värsta vi råkat ut för på hemmaplan är 90-talskrisen och stormen Gudrun. Sekularisering och välstånd tas för givna. Vi har på sistone t o m tyckt att det är onödigt med ett militärt försvar, trots att vi står utanför NATO.
Livet i plexiglasbubblan har gett oss en ytlig och virtuell syn på omvärlden. Allt handlar om ideologier, värderingar, ideal och utopier. Allt är teorier och flödesscheman, inget är på riktigt. Det ska "tas ställning" mot saker i världen genom uttalanden och demonstrationer. Att måla regnbågsnaglar blir ett politiskt hjältedåd som fyller löpsedlarna. Arnstad är det ultimata exemplet på denna selektiva syn på skeenden. Han missförstår land efter land, epok efter epok, missar all ekonomisk, geopolitisk och kulturell kontext och ser bara ett brädspel mellan olika ideologier. Nazism/fascism är i hans ögon en slags ideologisk AIDS som smittar alla som råkat prata med, skaka hand med eller gå på samma trottoar som en nazist eller fascist. Finland var nazister för att Mannerheim pratade med Hitler, Norge är fascistiskt för att Breivik betalade medlemsavgift till FrP 1999-2004. Tyska trupptransporter med svenskt tåg kan inte förstås som en pragmatisk nödlösning i beaktande av en svettig neutralitetspolitisk balansgång, det ska förstås som att Sverige nazismittades längs den aktuella tågsträckan och att man borde ha sågat ner och bränt alla smittade träd, så att ingen råkar gå förbi och drabbas av nazibacillen.
Genom samma Svenska Glasögon som Arnstad ser en endimensionell bild av historien där ideologi är den enda parametern, ser vänstern att den centrala prioriteringen nu är att ta ställning mot Svoboda. Att det är viktigare just nu att inte spela med i det ryska propagandaspelet och ge Putin vatten på sin kvarn, kan de inte se. Det krävs att Putin ska börja atombomba för att vänstern ska distraheras i några sekunder från Svoboda. Sen går de ner i skyddsrummen, slår på radion och väntar på att Bildts markering mot Svoboda ska komma. Vem bryr sig om världskrig när det finns fyra personer med ideologisk AIDS i en interimsregering?