Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Erbjudandet om tårta gäller bara användaren Cyrano. Men du har ju förståss all rätt att framföra din uppfattning i saken, den uppskattas. VI skall se mer på den nedan:


Hur menar du med att "det inte är någon risk" att fälla denna regering? Det kan ju då bli nyval och med ett ännu mera knasigt/intressant parlamentariskt läge.
Men visst, kommer det en budget som är helt galen så har SD inget annat alternativ än att rösta på aliansens budget. Därför kommer Löfvén inte att lägga fram en helgalen budget utan mer något i stil med "jasså....".

Om landsförrädarna/Sjuklövern normaliserar invandringen till en europeisk norm, så kommer troligtvis SD behöva en profil som legitimerar deras fortsatta existens. En så kallat socialkonservativ riktning behöver underbyggas med dugliga ekonomiska samband, incitament. Ekonomin är nästan allt annats förutsättning. Eller är jag bara präglad av samtidens föreställningar? Moral, hävdelse, motivation och ambition kan under hot vara rena drivkrafter, närmast frammanade av en kamp på liv och död, faktisk eller symbolisk.

Det vore nog bra om SD lät rödgröna mögla ett tag innan de fäller dem. Låt alliansen rösta på sin och rödgröna på sin, lägg ner rösterna, då får rödgröna igenom sin budget. Sen, när folk har insett att S och MP är en flopp och opinionssiffrorna börjar visa ett övertag för alliansen och ökat stöd för SD, och M har fått en ny partiledare på plats, och borgerliga skribenter har ventilerat försiktiga FrP/DF-önskemål ett tag, då kan SD satsa på att fälla rödgröna.

Antagligen kommer vi få se högre arbetslöshet, försämrade skolresultat och yterliggare Eu skepsis vart efter åren går. Som går att bygga vidare på. Lågkonjuktur , finanskrasch eller bostadsbubbla och Sverige börjar likna Frankrike.

Ja, Svenska Folkpartiet i Finland är ju ett tacksamt exempel på att svenskar ingalunda är genetiskt oförmögna att organisera sig politiskt i ett mångkulturellt sammanhang.

Att man inte gjorde det i det homogena Sverige säger sig ju självt, där kunde de klassiska ideologiska skiljelinjerna ge intrycket att vara fundamentala på ett sätt som är omöjligt i mångetniska icke-nationalstater, där olika gruppers egenintresse och organisering alltid är en dimension av politiken.

Att denna etnifiering av det svenska politiska landskapet ännu dröjer är mest en funktion av att spöket av svenskhetens universalitet fortfarande dröjer sig kvar. Och precis som du skriver så behöver det inte finnas något särskilt aggressivt över ett Svenskt Folkparti i Sverige - det är en inprogrammerad konnotation som jag tycker det är dags att gå vidare från.

Inte heller behöver det handla om någon sorts ideologiserad nationalism. "Vi svenskar" behöver lika lite definieras, kategoriseras eller motiveras för att i kontrast med andra oblygt självhävdande grupper inse att det är en konkurrensfördel att ha tillgång till ett starkt kollektivs lojalitet, lika lite som "vi kurder" eller "vi judar" någonsin behövt ha det propagerat för sig.

Självaste USA är ju ett bra exempel på att människor gärna röstar på företrädare som har samma utseende och efternamn som man själv. Och när vita amerikaner väl blivit en minoritet bland många kommer säkert deras relativa "färgblindhet" börja harmoniera med asiater, hispanics eller afroamerikaner.

Ju mindre universell och upplevt osårbar den egna gruppen, desto större benägenheten att söka förankring i den. Ju mer balkaniserat och globaliserat Sverige blir, desto större är behovet av kontinuitetens trygghet.

Det är dessa funktioner jag menar att Crispy underskattar när han tror på ett återvunnet jämviktsläge likt det vi såg efter Ny Demokratis implosion och lägre invandringsvolymer - men ironiskt nog är det en föreställning om ett sammanhållet Sverige han delar med samma SD han inte tror på.

SD tror sig ju kunna lyckas ro mångkulturprojektet i land med sin "öppna svenska entitet" och den uttalade dikotomin mellan kultur- och etnonationalism, bara nyinvandringen är hanterlig.

För mig är det som sagt inte politikernas roll att göra annat än att anpassa sig till verkligheten i en stat med olika självidentifierande grupper - de har inte den moraliska rätten att bergsturkifiera svenska folket eller den praktiska förmågan att skapa en ny samlande jugoslavisk medborgaridentitet i Sverige.

"Självrasifieringen" i förorterna och stora, hållbart självreproducerande etniska minoriteter och islam som identitet gör att tåget gått för ett sammanhållet Sverige, menar jag. Och det parti som lägger beslag på "vi svenskar" kommer för mycket lång tid vara den enskilt starkaste skärvan i det nya, splittrade Sverige.

Ironiskt nog kan det vara just för att SD delar Crispys analys och inte min som han, och inte jag, får rätt om partiets framtida utveckling. Ett parti som tränger sin in efter fylleslaget för att hjälpa till med disken kan hamna på de 5-6% han förutspår. Medan ett parti som ringer hyresvärden för att få rumlarna vräkta kan nå de statsbärande nivåer jag ser som naturliga.

Om man fäller en regering som har brett folkligt stöd så tar man en risk. Om man fäller en regering som redan från dag ett väcker befolkningens löje så tar man ingen risk. Tvärtom kommer man hyllas som hjältar.

Kasselstrand knackar på dörren och vill in i värmen

DN fortsätter att beskriva en ny verklighet. Plötsligt ÄR tiggeriet organiserat:
http://www.dn.se/sthlm/sa-tvingar-de...na-att-betala/

Sanningsministeriet kommer att få svårt att hänga med i svängarna. Så mycket verklighet i behov av att revideras.

Men kalkonregeringen befinner sig redan på botten, their only way is up! Emotionsdrivna curlingdemokraturen Sverige har det ännu alltför gott materiellt ställt för att inte charmas av förlorarna. Förlorarna blir vinnare. Förlorarna i detta fall är inavlade politiker, som inte har några vidare referenser eller perspektiv. Småttigheten kan vinna. Etablissemanget utgörs av småttighet, om än ej av "the small people".

Nyval om någon månad? Oavsett vad som händer, det kommer att bli spännande. Vi befinner oss i ett experiment. Högrisk utan högrisklabbets säkerhetsarrangemang.

Som sagt - det är i DN det offentliga samtalet dikteras, för DN har självförtroende. Hymlarna i SvD är oväsentliga i sin moderation.

Jaså? DN har blivit en ickeröst, precis som Asylsvenskan (f d Sydsvenskan).

Är dom verkligen det? Är det inte så att DN är 2a bollen efter att SvD skjuter upp provskott några veckor innan?

Att tiggeriet är organiserat har "alla" känt till i åratal. Man fram till nu har dom som vågat säga det offentligt blivit nedsablade som rasister och högerextrema med vidrig människosyn.