Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det blev inte från Aftonbladet som förmaningarna om att hålla flankerna kom, överraskande nog så är det SvD själva som låter tusen blommor blomma, och blir släpper fram kulturmarxistsisk kritik mot den egna publiceringen:

http://www.svd.se/kultur/rasistiska-...74.svd?sidan=1

"Publicistisk ryggrad" är nyspråk för att inte låta någon glasnost errodera den av media påbjudna sanningen.

Sedan kanske vi var lite väl optimistiska när det gällde Svenskans tillnyktring, så länge pekoral likt det nedan publiceras så tänker jag inte prenumerara på skräpet:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...er_8912904.svd

Samir slänger igen dörren bakom sig, glasrutorna i den provisoriska baracken skallrar tomt och billigt. "Fucking horkärring", skriker Samir när han vänder sig om mot socialkontoret och ger baracken dubbelt fuck off. Han sparkar undan stödet på sin moped, den som han fick av fittorna i syföreningen när han kom hit. Trodde de att han var bög eller, en jävla kärringmoped. Han ville ju ha en cross! Hjälmen sitter fastspänd på pakethållaren och används bara när han har en guzz eller om han behöver krascha ett skyltfönster.

Samir förflyttades till Lönneberga på prov för att se om ensamkommande kunde integreras bättre om de fick växa upp i en svensk familj. Han hatar stället. Stället hatar honom. Familjen han bor hos tröttnade efter några veckor och lät honom flytta ut i friggeboden. På väggarna sitter det planscher med negrer (Samir är inte neger men känner ändå en stor släktskap med 50 cent) och brudar med stora bröst. Över sängen ligger det ett överkast med ett stort marijuanalöv.

Som tur är så håller sig aina borta från Lönneberga, de vet att Samir bestämmer här. Det här är hans hood. Ingen fuckar med Samir. Det är fredag och han borde egentligen åka tillbaka till skolan efter sitt möte med socialsekreteraren Anna-Lisa. Men Samir, som egentligen är 19 men på papperet är 15, är märkbart upprörd. Anna-Lisa ville inte ge honom några pengar fastän det var fest på mellanstadiet ikväll. Han som hade tänkt att köpa sprit och sälja till skitungarna. Han tänker på Anna-Lisa rätt så mycket, egentligen rätt så ful men de stora pattarna får honom att hårdna. Samir sladdar i gruset och drar iväg in på cykelvägen, väjer mellan barnvagnar och pensionärer.

Det är kväll och Samir hänger på sin moped utanför mellanstadiediscot. Föräldrarna ville inte släppa in honom. Hans guzz är där inne, Samir blir mer och mer förbannad ju längre tiden går. Han sms:ar henne igen. "aboo, kom ut då hora!" Flickan stapplar ut på höga stilettklackar och kort kjol. Hon har några kompisar med sig, men de stannar i en klunga längre bort och iakttar. Frida, som hon heter, går fram till Samir. "Hej Samir", säger hon leende. Samir spottar henne i ansiktet, tar tag i hennes hår och kallar henne svennehora. "Var har du varit?", väser han i hennes öra. Frida fnittrar och försöker avväpna situationen, men i ögonen ser Samir att hon är rädd. Hennes kompisar tittar på på avstånd, föräldrarna som står i dörren tittar också passivt på. "Sätt dig där bak", beordrar Samir flickan. Frida spänner av hjälmen och drar den över huvudet. Samir häver sig på tutan när han kör rakt mot klungan av tjejer. Gruppen skingras, någon skriker "idiot!", Samir vrider på huvudet för att se vem som kränkte hans heder men ser inte trottoarkanten, mopeden välter. Skrapsår, gråt och blont långt hår som trasslar in sig i bakhjulet som fortfarande snurrar.

Samir är uppe på två röda, viftar med armarna och skriker att han ska döda. En förälder kommer fram för att titta hur det gick. Samir tar fram sin butterfly-kniv och sticker ner mamman. "Jävla svennehora, titta vad du gjorde!" och så pekar han mot mopeden. Han sticker en gång till och gör sedan en roundhouse-spark i magen på subban. Samir försöker ställa mopeden upp men Fridas hår har trasslat in sig i hjulet så han skär loss håret och sparkar omkull den gråtande tolvåringen. "Hora flytta på dig", väser han och hotar med knuten näve.

Under tiden har någon ringt 112 och otroligt nog så kan man skönja ett blått blinkande ljus i fjärran. Polisen måste ha varit precis i närheten. Även Samir blir uppmärksam på det smått otroliga. Han startar mopeden och sticker iväg, mellan två betongsuggor in på en cykelväg och försvinner ut i natten.

Sakine Madon irriterar sig över den intellektuella ohederligheten. Varje meningsmotståndare beskylls för att vara sd:are.

”Så här kan det låta: Debattör 1 skriver att hederskultur måste motverkas, att hetslagstiftningen är knepig eller att radikal islamism behöver bekämpas. Debattör 2 kontrar då genast med guilt by association: "Tadaaa, du tycker som SD och Avpixlat!"

”Journalisten Katarina Mazetti skrev ilsket på sin offentliga Facebooksida att Olssons program "kommer att ge henne en massa hyllningar på Avpixlat", och även vänsterfeministen Maria Sveland viftade snabbt med SD-kortet (ETC.se 17/1).
Men varför hänvisa till främlingsfientliga? Saknas egna argument? ”

Sista meningen här: ordet främlingsfientliga. Redan där kan vi ana varför hon inte begriper att hon själv är delaktig i den intellektuella ohederligheten. Följande mening av henne säger allt:

”Man skulle kunna tycka att vi har så stora problem med rasism att vi inte behöver skapa den där den inte finns.”

Vi har så stora problem med rasism är inget annat än en mytbildning. Sakine är hjälplöst fast i en politiskt korrekt verklighetsuppfattning. Varje diskussion är dömd att krascha på samma sätt som om man skulle diskutera socialtjänstlagen utifrån Johannesevangeliet.

Madon är en kurdisk rasist och suprematist som hatar blonda svenskar. Punkt. Därför hatar hon också SD.

Det blev inte från Aftonbladet som förmaningarna om att hålla flankerna kom, överraskande nog så är det SvD själva som låter tusen blommor blomma, och blir släpper fram kulturmarxistsisk kritik mot den egna publiceringen:

http://www.svd.se/kultur/rasistiska-...74.svd?sidan=1

"Publicistisk ryggrad" är nyspråk för att inte låta någon glasnost errodera den av media påbjudna sanningen.

Vad är det Elise Karlsson berättar i den här texten? Nästan ingenting alls. Det hade räckt med rubriken: ”Boomen med korta texter blev inte lång”. Man kan bara hoppas att boomen för den här typen av kritikertexter snart är över.

Kastades tillbaka till min barndom, alla de där samtalen som mina klasskamrater höll över mitt huvud. Hur språken jag inte förstod ställde sig mellan mig och de andra, ytterligare något som demonstrerade att jag inte hörde hemma. Som halvsvenskt barn utan annat språk än svenska i Rinkeby på 80- och 90-talet var man udda. Samtidigt väntade det omgivande, svenska samhället förstås hela tiden där ute, redo att släppa in mig och låta mig få mina privilegier.

"Publicistisk ryggrad" är nyspråk för att inte låta någon glasnost errodera den av media påbjudna sanningen.

Det blev inte från Aftonbladet som förmaningarna om att hålla flankerna kom, överraskande nog så är det SvD själva som låter tusen blommor blomma, och blir släpper fram kulturmarxistsisk kritik mot den egna publiceringen:

http://www.svd.se/kultur/rasistiska-...74.svd?sidan=1

"Publicistisk ryggrad" är nyspråk för att inte låta någon glasnost errodera den av media påbjudna sanningen.

Sedan kanske vi var lite väl optimistiska när det gällde Svenskans tillnyktring, så länge pekoral likt det nedan publiceras så tänker jag inte prenumerara på skräpet:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...er_8912904.svd

Älskar denna tråd. Hinner inte kolla varje dag så är inte alltid uppdaterad, men kommer hela tiden tillbaka. Mycket intressanta synpunkter som framförs.



Okej, jag måste fråga. Jag har läst en del av det hon skriver men har inte riktigt sett det här att hon skulle vara särskilt "Nûjensk", d.v.s. kurdisk rasist. Hur har du kommit fram till det?