Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag har heller inte sett något sådant smädande.

Kraftigt ohederligt att försöka länka ihop Avpixlat med Svenska Motståndsrörelsen.

Dessutom betvivlar jag sanningshalten i följande:

En uppenbar lögn. Det patetiska är att skribenten med all säkerhet är medveten om hur det egentligen ligger till. (Tror inte ens att datumet hade valts efter kristallnatten utan efter Ölkällarkuppen som inträffade på samma datum, kan ha fel där.)

Det måste vara Nationell.nu och inte AP som åsyftas.

Länk

Nej vid en snabb googling av "avpixlat+Per Gudmundson+motståndsrörelsen" ges ingen utdelning, däremot en artikel från nationell.nu. Antingen har avpixlat tagit bort den påstådda hets-artikeln, eller så hittar Håkan Holmberg på, eller så har han skrivit fel.

Om jag skulle få gissa så tror jag helt enkelt att Holmberg har skrivit fel, helt enkelt för att han är lite korkad. UNT är en riktig vänstliberal skräptidning. Hade Ullenhag varit en tidning hade han varit UNT. Det finns inte en tillstymmelse till taktik eller försiktighet där - det är bara gladdum socialliberal propaganda, aldrig lägger man örat mot rälset, aldrig känner man in omvärlden via t.ex. sociala medier. Tidnigen är väldigt ålderdomlig på det sättet - den tillhör den gamla världen.

Jag tror inte Holmberg känner till några andra "hatsajter" än avpixlat. Därför blev det avpixlat som dök upp i texten. Avpixlat är den störigaste sajten. Den får mest klickar! "Tänk om mina fina texter i
UNT hade fått lika många klickar - Gud vilka annonsintäkter vi hade fått!"
Journalister har verkligen någon slags besatthet av AP - larvigt. Numera är den ju bara en av hundratals bloggar och nättidningar med en liknande politisk profil.

Du har säkert rätt. Det är förmodligen så att "Avpixlat" för vänstern blivit ett begrepp, ungefär som när pensionärer säger "iPhone" om alla mobiler som har ikoner i displayen.

Samtliga missförståndsproffs på Twitter gick rakt i fällan och brölar nu ut sin kränkthet över Raymans text... inklusive Zolfagary själv, hans ryggdunkare på Politism, samt AB Ledare. Budskapet är ungefär "Vadå? Ska man inte få bli kränkt över att jämföras med bomber?"

Den låtsade dumheten kanske är verklig...?

Med tanke på att Raymans nya, skarpare/hårdare texter har kommit efter att hon stängde ner sitt Twitterkonto känns det lite som att hon tröttnat, dragit på sig fältuniformen och gått Rambo ute i buskagen. Hon kanske inte primärt deltar i slaget om mångkulturen... men det pågår definitivt en upptrappning i kriget om tolkningsföreträdet.

Kanske begreppet "missförståelseproffs" kan länkas ihop med diskussionen ngt steg bak i tråden om vänsterns "dilemma" över att förstå vad konservativa (eller vem de nu var) EGENTLIGEN menar.

Kanoninlägg av Rayman. Och det blir ju riktigt roligt när missförståelseproffsen går i gång på det på Twitter.

Dom är verkligen genuint korkade.

Intervju med SvD:s Tove Lifvendahl som jag snubblade på idag på kunskapskanalen. Den är daterad 2013-11-09 fast kan säkert vara inspelad tidigare.

Intervjun är 20 minuter lång och efter 12, 13 minuter glider ämnet in fullständigt på integration, efter att ha snuddat ämnet flertalet gånger tidigare. Hon nämner undermåligt svenskt flyktingmottagande, svensk kultur och verkar förespråka främst assimilering. I slutet glider ämnet in på Malmö, personligen tycker jag mig kunna se att pannan läggs i djupa veck på Tove, när hon bläddrar i faktabanken om saker hon kan eller får och bör säga.

http://www.svtplay.se/klipp/1518690/...och-forfattare

Apropå det psykologiska fenomenet projektion så är det ingen högoddsare att just Zolfagary startade "Vita kränkta män", eftersom kränkthet tycks vara hans primära drivkraft. Det borde stå "Heltidskränkt blatte" på hans visitkort. Hans radar scannar i realtid av världen efter ordval och infallsvinklar som skulle kunna tolkas på två sätt om man är riktigt skitnödig, och då skyndar han sig att tolka det på det sämsta av de två sätten och sedan låter han världen veta det. Han är urtypen för såna som skulle anmäla Kinapuffar och Nogger Black.

Att hålla isär sak och person är något de flesta får lära sig senast i 20-årsåldern, men vissa har uppenbarligen inte gjort hemläxan:

Ja, det är det gamla vanliga. Man har en åsikt grundad på känslor, och när man konfronteras med ett tankeresonemang som på ett sakligt sätt verkar motsäga ens åsikt, så blir utvägen att missförstå och läsa ut diverse oacceptabla känsloframkallande vidareutvecklingar av motståndarens resonemang. Det är metod 1 när man inte i en diskussion kan lyfta fram den logiska basen för sin känslomässiga reaktion.

1. Extrapolera en bogeyman-åsikt hos motståndaren som motiverar den känslomässiga reaktionen och som gör att man slipper tänka mer noggrant på varför man tycker som man gör. Här ingår åkallandet av Hitlers namn och andra mystiska talismanbegrepp såsom rasism, människosyn
2. Slipa sina logiska grundvalar så att de kan motivera den känslomässigt grundade åsikten gentemot motståndarens sakliga argument - här finns goda möjligheter för vegalitarianen genom att hävda en total följdriktighet när det gäller alla människors lika värde. Dock kräver detta att man är för ett avskaffande av alla statsgränser och utfördelning av alla statens resurser till samtliga i världen
3. Överge den känslomässiga och ytliga åsikten, acceptera någon form av nationellt perspektiv. I själva verket gör de flesta svenska debattörer detta redan, men utan att inse det och kanske med en inbyggd känsla av rasistisk synd
4. Lämna WO

Anledningen till att många är inne på metod 1 när det gäller att bemöta "det nationella perspektivet", är att de under en hel uppväxt- och yrkesperiod hållits tryggt beskyddade från sakliga resonemang från en nationalistisk utgångspunkt och därför inte har tänkt igenom hur de kan motivera sina åsikter sakligt.

Det som gäller för många kulturmarxistiska skribenter är att man gärna talar i abstraktioner om "alla människors lika värde" och "migrationens kraft" men inte vill eller förmår att abstrakt resonera kring förutsättningar för ett fungerande samhälle och civilisation. Så fort en icke-kulturmarxist vill prata om sådana förutsättningar lämnar kulturmarxisten direkt den abstrakta nivån och hemfaller år "låt mig berätta om Hibo"-resonemang. Metaforer, hur bildliga de än må vara, misstolkas dessutom med en nästintill 100-procentig sannolikhet.

Därutöver, när de säger "samhället är vi" så ska det för icke-kulturmarxister tolkas exkluderande. I detta "vi" ingår t.ex. inte CrispyKreem, Fula Gubben och undertecknad.