Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Just så.
Jag fick i alla fall intrycket av att Anna Dahlberg med detta menar att det vore tillräckligt generöst med en svensk flyktingpolitik som mer liknade övriga EU-länders dito.

Anna menar kanske en generositet liknande vårt västra grannlands, där man förvisso inte är med i EU, men ändå i många avseenden ligger nära den europeiska mittfåran.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fa...ge_8488278.svd

Det kanske helt enkelt är så att Anna inser att Sverige är på väg över stupet, men också inser att hon inte kan skriva det, ty så tolerant är inte Sverige.

Nej, för i Sverige löper man alltid risken att någon annan kommer ifrågasätta och kritisera ett uttalande man gör. Vi kallar det yttrandefrihet. Om det innebär att de som inte vågar bli ifrågasatta inte heller våga säga vad de tycker är det förvisso beklagligt men inte skäl nog att inskränka yttrandefriheten.

Nej, varför skulle man därför inskränka yttrandefriheten? Det är knappast frågan härvid. Problemet är att den praktiska yttrandefriheten inskränks av att man inte bara kan bli emotsagd, utan att man kan drabbas av allehanda repressalier; uppsägning, social exkludering och ideologisk pariastämpel. Det är ett rätt högt pris, som få är beredda att betala, särskilt om man har en av de allt mer fåtaliga anställningarna i tidningsmedia.

Det Anna Dahlberg först har insett är att Sveriges arbetsmarknad med extrema minimilöner och urstarka fackföreningar som hårdbevakar sina positioner, inte är förenlig med massinvandring av folk från tredje världen som har låg eller ingen utbildning. Invandrarna staplas på hög för att hålla lönerna uppe. Med sänkta minimilöner som motsvarar deras kompetens hade de kunnat sy KappAhl-kläder i Borås istället för Bangladesh. Det snackar hon om här: http://www.youtube.com/watch?v=GG0mzHCI8JY

Det Dahlberg sedermera har insett är att det är hopplöst att få till stånd minsta öppning i den diskussionen. Det kommer aldrig att hända. Och logiskt har hon därför också insett att flyktingpolitiken är det som måste ändras. Nu är hon fast mellan en klippa och ett hårt ställe, för hon vill å ena sidan inte ge SD rätt, men å andra sidan är hennes lösning på problemen helt blockerad och körd, och då är det bara SD:s lösning kvar. Hur säger man "jag hatar SD och vill införa deras asylpolitik"? Det går inte. Så hädanefter kommer hennes artiklar att vara så kryptiska och motsägelsefulla att man om 50 år fortfarande kommer att försöka tyda dem utan att vara säkra.

Intressant att Anna Dahlberg nu står i Agenda och försvarar att barn med diagnoser ska få mindre resurser så att barn i "socioekonomiskt utsatta och segregerade förorter" ska få mer pengar. Det intressanta med det här är att nu står verkligen två grupper mot varandra i samhället på ett tydligt sätt som media i normalfallet inte erkänner. Tidigare har man inte vågat erkänna att resurser som går till invandrare försvinner för andra samhällsgrupper. Undrar varför just denna fråga har blivit så tydligt presenterad som en prioriteringsfråga. I vanliga fall så försöker politikerna få det att låta som om resurserna räcker gott och väl till alla i Sverige och att det inte finns någon prioritering överhuvudtaget. Anser Dahlberg att situationen är så akut för barnen i förorterna att de förmodligen aldrig kommer att klara sig i Sverige utan bidrag?

Ett intressant citat från Anna.
"Det är ju så inom välfärden, tyvärr, att svaga grupper står alltid mot varandra, det är dom som ska ha välfärden. Det är dem sjuka, det är barn och gamla."

Övrigt eventuellt noterbart i samband med kyrkovalet kan man finna på Johan Westerholms blogg (mitt i steget) eller Peter Högbergs blogg (Högbergs tankar)

Westerholm tar upp dilemmat i kampanjen om kyrkovalet. Valet är mot nåt. Inte för något.

Båda två tar dessutom upp möjligheten för partier att dö ut. Om de pratar om socialdemokratin som en döende rörelse låter jag vara osagt.

Westerholm - http://www.mitt-i-steget.blogspot.se...tionslara.html
Högberg - http://hogbergstankar.blogspot.se/20...-raddning.html

Westerholm känner nog vart det blåser. Högberg anar vart det barkar.

Det är skönt att de fruktar sitt parti. Bägge två. De reflekterar även över att alla partier börjat som missnöjespartier, att alla uppstått av populist och kämparglöd.

Wunderbar...

Om vi någonsin får se henne förespråka en svensk omsvänging mot enskilt grannlands politik på området så framstår ju Norge definitivt som ett sannolikt alternativ.

Apropå Anna Dahlbergs medverkan i Agenda, det är fullt uppror på twitter, "hur kan Agenda ställa en sådan fråga", det jämförs med nazister och den vanliga klagokören, allt är som väntat av den kraftigt krympande skocken blinda fårskallar. Nåväl, det är inte riktigt intressant, ty gammal skåpmat, men när jag sondrade i bruset hittade jag följande godbit:

Check out @AnneLindaKC's Tweet: https://twitter.com/AnneLindaKC/stat...53488150781952

Här blir Linda Carlsson upprörd I Anna Hedenmos replik till Daniel Swedin, Linda jämför 300 miljoner till barnen med 15 miljarder till försvaret.

Nu undrar jag om detta går bra att göra som anställd på SR för Studio Ett?


(Förvisso ett sidospår, men det är ett sidospår pga den hemska frågeställningen om grupp barn vs grupp barn och kanske är relevant?)

Strax därpå, i en annan del av huvudstaden:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/25...lm_8521084.svd

Ullentofs myter skjuts i sank, snabbare än han hinner hitta på dem. Bokstavligen, alltså. Så här kan vi inte ha det, och massmedia borde snart kollapsa under sin dubbelhet av att rapportera om alltfler hemska brott och sina försök att förneka orsakerna därtill.

Den aktuella kampanjen kanske tänker i termer av "smalare och vassare"

Det är kanske inte så vasst att föra en debatt om "rasism" och "främlingsfientlighet" som hör hemma på 80-talet när invandringsdebatten ligger på ett helt annat plan 2013. Det är lika vaket som att komma till ishallen med kortbyxor och tennisrack och försöka smasha in ett serve-ess mot ett hockeylag. Men ja, SMALT är det sannerligen!