Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

Jag drömde att jag hade ett missat samtal, sen vaknade jag panikartat och försökte svara när väckarklockan ringde.

Vilken mysig dröm!

Själv drömde jag att jag stod vid en järnväg, och det kom ett tåg (gammaldags, med ånglok). Precis när tåget körde förbi mig så exploderade hela skiten (riktig Hollywoodexplosion), och jag slängde mig på marken. Jag överlevde, och det gjorde alla på tåget också. Sedan vaknade jag.

Ja, den var lite mysig och märklig.

Du kanske behövde lätta på trycket, varav explosionen och ånglok. Tur att du överlevde

Har haft lite udda drömmar på sista tiden. Härom natten drömde jag också att ledningar drogs
över mitt huvud och att eldslågor kom ut genom pannan eller tredje ögat.

Inatt drömde jag att jag och min kusin var ute och varnade folk för en tv-spels butik som hade ett spel som fick en att försvinna ifrån verkligheten och fick ens existens att glömmas bort av allt och alla.
I drömmen låg butiken på en gata som liknade drottninggatan i Stockholm och insidan var en stor sal som såg ut som helvetet.
Vi gick till butiken för att konfrontera ägaren och väl därinne så blev ägaren (såg ut som en mulatt/demon) rasande för att vi gått och "skvallrat" för folk om det som försiggick där så vi lurades till att spela spelet.
Spelet påminde mycket om super mario 64 fast med en enormt morbid känsla över sig.
Kämpade för att klara det och kunna ta mig ut därifrån även om jag fick känslan av att min familj redan glömt min existens.
Vaknade iaf upp, minns inte slutet av drömmen och ja det var mardröm

Jag befann mig i någon stad byggd av sjukt höga kristaller som antingen var vita eller mörklila till färgen. Staden var dock belägen i en främmande tid i en främmande värld. Inne i staden blev jag plötsligt jagad av två arga hundar, som på något vis ändå såg glada ut.

Senare skulle jag göra ett test som hade någon "polisiär anknytning." Jag blev aldrig klar över ifall jag var misstänkt för något brott, eller ifall det var något slags inträdesförhör till polishögskolan som jag skulle utföra. I vilket fall som helst, så skulle jag springa runt i en massa korridorer med ett par väldigt stora gummistövlar av märket Nokia, vars insida bestod av fem spikar vars i sin tur vassa ändar riktade sig mot tårna.

Korridorerna jag sprang i påminde om sedvanliga tvätt- och bastuavdelningar som kan hittas i källaravdelningar i större byggnadskomplex. Korridorerna var fyllda av en massa små rum, och i varje rum skulle jag utföra olika slags quiz, såsom att t.ex. svara på kluriga frågor, bygga upp korthus på kort tid och gissa i vilken tändsticksask någon liten kula befann sig i. Varje gång jag lade ner foten, så trycktes spikarna rakt in i ändan av varje tå på min fot, och fötterna blev till slut illröda (dom kändes röda) och till slut började det komma skvalpande ljud från de alltför stora gummistövlarna på grund av allt blod som läkte ur mig...

Upplevde inatt/på morgonen i samband med en dröm något underligt.
Drömde att jag var ute och gick tillsammans med ett gäng människor och helt plötsligt vänder sig alla emot mig och ska råna mig på allt jag har på mig.
Någon får tag i min mobil och kastar sedan den rakt ner i marken så att den går i bitar.
Jag blir fly förbannad och går fram och sparkar allt vad jag har upp mot människans ansikte.
I samband med detta vaknar jag av att jag ligger i sängen och sparkar rakt ut i luften.
Nu till det underliga.
När jag vaknar och ligger där med benet uppe i luften känner jag en smärta på fotsulan, som om jag slagit/sparkat i något riktigt hårt. Det gjorde ont.
Efter en liten stund när jag klarnat till lite försöker jag komma fram till vad det var jag kunnat slagit i när jag sparkade så där våldsamt rakt upp i luften.
Utan att komma fram till vad det kunnat vara för något mer än att där inte fanns något föremål ens i närheten av mina fötter så somnade jag om och när jag vaknade någon timme senare så var smärtan under foten helt borta.
Jag tror jag förstår vad som hänt mig men kan inte riktigt sätta ihop det till en klok mening.
Får jag höra vad ni tror!?

Irrade omkring i halvt nerskövlade skogar i syfte att hitta olika små grupper att diskutera med, eller snarare filosofera med. Vid en nästintill helt nerskövlad slätt, bortsett från en ensam stor och fet tall, stod en grupp på fem till sex unga män och garvade åt varandra. En av dem drack en öl medan en annan hade en pilbåge. Han med pilbågen sköt plötsligt en pil mot smalbenet på en annan gruppmedlem. Pilen borrade sig igenom hela smalbenet tills spetsen stack ut ungefär 10 cm från vadmuskeln. Pilbågsmannen fortsatte att garva på ett vänligt sätt i kamratlig manér.

Jag lämnade gruppen och gick till en grotta som låg ett hundratal meter ovanför marknivå och som fungerade som någon slags tillfällig operationsbas. Väl inne i grottan såg jag en släkting till mig som sedermera uppförde sig väldigt drygt mot mig. Jag blev bestulen av en mängd guldpengar som jag hade i min ryggsäck, och jag misstänkte då i drömmen att det var den dryga släktingen som stal dem...

Jag drömde om 30-åriga kriget, jag var med och skötte kanonerna för den svenska sidan. Jävlar vilka kanoner, de vägde 30 ton och lät så högt att trumhinnorna sprack på de som stod för nära. Jag riktade dem mot en armé av indianer (fråga mig inte hur de kom dit), och sköt. Jag träffade någonstans i mitten av armén, och dödade säkert hälften av dem. Resten svarade med pilregn. Både jag, Gustaf II Adolf och hela den svenska armén hånskrattade åt dem, men tyvärr så träffade en pil kungen i halsen, så han dog. Då vaknade jag.

För första gången på länge så "vaknade" jag mitt i min dröm. Äntligen händer det tänkte jag.
Det regnade som fan, jag och en polare sprang in på en skola där alla möjliga ungdomar som man kände befann sig. Vi var i en matsal och alla skulle äta. Jag och en polare satte oss vid ett bord och jag hoppades som fan på att en snygg tjej skulle sätta sig framför mig (självklart den snyggaste tjejen jag har sett under min gymnasietid). Börjar flörta med henne och men hon var svår som fan så jag stack därifrån Springer istället runt i korridoren och tafsar på massa tjejer i farten och sedan stannar jag upp. Försöker skjuta laser från mitt finger men det funkade inte så istället vaknade jag..
När jag vaknade försökte jag mig på en Out-of-body grej. Kom dit när man ska "ta sig ur kroppen" men det sket sig också.

Drömde att jag var tillbaks i grundskolan och alla åt fruktsallad. En efter en åt folk upp och gick iväg. Till slut var det bara jag, en tjej, och min bästa kompis kvar. Tjejen hade ätit upp och rest sig.
"Ska vi gå?" sade hon.
"Javisst" sade jag och tog min bricka och reste mig.
Tjejen gick iväg. Då såg jag att min bästa polare satt kvar och käkade ensam. Jag fick skuldkänslor, satte mig igen.
"Shit, förlåt, ska jag vänta på dig? Trodde inte du skulle palla käka allt det..." sade jag. Han svarade med en blick som betydde att jag var ett asshole/en dålig vän om jag gjorde nåt annat än att vänta på honom. Han såg nästan sårad ut. Efter det blev han plötsligt sådär dryg som tonåringar blir mot varandra när det är "maktspel" på gång. Ni vet nog vad jag menar. Snart kom det en massa folk som han kände väl, men som jag ungefär bara visste namnet på. Jag blev snabbt femte hjulet i gruppen; fick inte en syl i vädret och så vidare.

Drömmen summerade upp hela grundskolan för mig bara. Att vara snäll lönar sig inte. Eller jo, till en viss gräns. Och man måste vara snäll på rätt sätt, annars blir man utnyttjad, nertryckt och beroende av de som utnyttjar och trycker ner en. Man blir sårbar av att vara osjälvisk och sätta sig ner och vänta på den som sitter kvar ensam och äter.

Min uppgift var att styra ett skepp med hjälp av ett roder som var placerat inuti själva skeppet. Jag hade dock inga fönster att titta ut från och inga navigations- eller radarsystem att utgå ifrån. Med mig i båten fanns en grupp människor, varav vissa bestod av släktingar till mig. Dessa personer blev flyförbannade på mig då jag råkade köra på grund. Fastän jag förklarade att det var väldigt svårt att styra ett skepp då man inte såg vart man körde, så godtog de inte denna förklaring.

Ytterst sällan jag minns mina drömmar faktiskt.