Jag skulle på en roadtrip norrut i landet med några gamla kompisar, oklart hur många men det var i alla fall mest tjejer. Tjejer som gått i min klass på grundskolan, som jag i verkligheten inte ens har träffat sen dess, så fråga inte varför jag ville åka på semester med dom
Dessutom var det med två negrer, svarta som natten. Den ena hade vitt linne och den andra rött linne minns jag. Kommer ihåg att jag var skeptisk till att dessa skulle få åka med, dom verkade otrevliga. Men nåja dom åkte inte i min bil i alla fall.
Vi stannade till på någon sleten sylta någonstans (som kändes att vara i USA, men var ändå i Sverige) där vi skulle äta.
Hade lite smått panik för jag trodde vi hade kört i fel riktning hemifrån, alltså söderut istället för norrut. Men tack och lov hade jag bara fel.
Jag diskuterade den eventuella felkörningen med mina kamrater i bilen, när helt plötsligt den andra bilen med vänner och negrer i kommer.
Det visar sig att mina vänner har slagit ihjäl negrerna, eller i alla fall spöat dom ordentligt.
En polare slänger dom båda i en liten grop i sanden. "De gick till anfall" var hans svar när jag frågade vad fan som hänt.
Sen var det någon av tjejerna som fick för sig att vi skulle leka någon bisarr lek inomhus i resturangen. Det var för övrigt inte mycket till resturang, inga möbler, bara mörkbrunt trägolv, träväggar och tak.
Leken vi skulle leka gick ut på att man fattade två styck tillhyggen var, som låg på golvet.
Jag fick tag i en brödkniv och något mer jag inte riktigt minns, dåligt var det i alla fall.
Minns att jag garvade åt en kompis som fick tag i en osthyvel och någon mer dålig sak. Med dessa tillhyggen skulle vi bekämpa varann på skoj.
Då hände det som inte fick hända, negrerna vaknade till liv. Dom var båda väldigt atletiskt byggda, och fick tag i två stora kockknivar var av märket Anders Petter (
http://resources1.mynewsdesk.com/files/204dfdb7a2a485e763480b034c0d0454/resources/ResourceWebImage/thumbnails/backaryd_knivset_new_large.jpg)
Jag, som stod ensam bland 4 tjejer (ingen aning vart grabbarna tagit vägen) kände att chansen att komma ur detta levande inte var allt för stora.
Alla stod och tittade ilsket på varann, jag var rädd. Detta skulle bli en fruktansvärd batalj.
"KÖR!" ropade någon, och alla började gå in i kampställning.
En av tjejerna rusade mot mig med kniven i högsta hugg, och jag skrek åt henne att ge fan i mig och försöka ta negrerna istället, för dom ville döda oss på allvar.
Just det sa hon, och ändrade riktning.
Negrerna visste vad dom gjorde, rörde sig med snabbhet och styrka medan tjejerna var mer tillbakadragna och tjejiga. Jag stod vid sidan och betraktade spektaklet, tänkte att detta går aldrig väl.
En av tjejerna lyckades rispa den ene negern i magen, när han fäktades med en annan av damerna.
Med ursinne högg han henne i magen, och hon skrek.
Jag kände att då var det dags att agera, må det bära eller brista. Med brödkniven i högsta hugg rusade jag mot negern och högg, men han parerade och knuffade undan mig.
Tappade min brödkniv, och i panik plockade jag upp osthyveln från marken någon hade tappat i stridens hetta.
Nu är det fan kört på riktigt tänkte jag, när jag såg negern rusa mot mig med Anders Petter modell större i högsta hugg, och jag stod där med min osthyvel.
Trängd i ett hörn var jag dessutom, kände paniken bli större och större ju närmre han kom.
Jag gjorde ett tappert försök att freda mig med osthyveln, men det var lönlöst.
Han forcerade kniven i magen på mig, jag skrek till och vaknade i samma stund med ett ryck.
Och sedan dess har jag varit vaken, omöjligt att somna om. 45 minuter innan klockan ringde.
Ber om ursäkt att det är lite slarvigt skrivet, då jag snart ska till jobbet och fick skynda mig lite.