Citat:
Ursprungligen postat av Reaper123
Okej, är nog rätt vanligt att det blir såhär just när ingen tar ansvaret från början. Många barn får ju inte direkt förutsättningar för ett smalt, sunt leverne och när man är barn gör man ju som föräldrarna gör helt enkelt!
Inbillar mig att jag nu vet vad som är "rätt" och "fel" när det kommer till en fungerande vardag för mig. Sen att jag super mer än vad som anses sunt är egentligen bara en fas i mitt liv för tillfället som ska fasas ut. Kan låta sjukt, men känns lite som att jag legat i koma i 25-26år och nu vill leva livet så att säga när livskvalitén är så pass mycket bättre.
Jasså, där ser man! Följer för många journaler för att minnas allas bakgrunder!
Men då är jag med på noterna och kanske kan vara skönt att läsa om mina bravader för att friska upp minnet om varför VI bestämt oss att ändra på vår livsstil förgått!
När det ända ska pratas "deaptalk" är jag RIKTIGT, RIKTIGT jävla livrädd att ingå i ett förhållande med någon pga jag tror att risken är väldigt stor att jag faller tillbaka till mitt gamla jag. Mitt första eldprov var när jag för ganska exakt 1 år sen skaffade mig något värt kalla en flickvän. Jag började slarva mer och mer gällande träningen, hitta bra ursäkter till att beställa hem pizza på söndagen när tjejen var där osv! Nu varade detta som tur var endast i 3 månader då det visade sig vara en "psykopat" jag hittat så jag kunde återgå¨till mitt, även om jag fick en paus på några månader (var i somras jag verkligen tog tag i kosten och allt).
Hur som helst så känner jag att det börjar bli läge att sluta leka för jag är inte ung längre, vilket några här kanske observerat för har ju kört lite "relationsakuten" här ett par ggr! Då jag har en flicka jag varit intresserad av bra jävla länge. Men hittills har både rädslan för att jag måste prioritera min träning annorlunda och rädslan för våga säga vad jag känner/tycker att jag helt enkelt inte tagit tag i det! Hjälper även till när mitt gamla dålig självförtroende kommer fram då och då, för då tänker "jag är inte värd detta"...
Haha, nu blev det nästan lite blödigt!
Men det bjuder jag på!
Inbillar mig att jag nu vet vad som är "rätt" och "fel" när det kommer till en fungerande vardag för mig. Sen att jag super mer än vad som anses sunt är egentligen bara en fas i mitt liv för tillfället som ska fasas ut. Kan låta sjukt, men känns lite som att jag legat i koma i 25-26år och nu vill leva livet så att säga när livskvalitén är så pass mycket bättre.
Jasså, där ser man! Följer för många journaler för att minnas allas bakgrunder!
Men då är jag med på noterna och kanske kan vara skönt att läsa om mina bravader för att friska upp minnet om varför VI bestämt oss att ändra på vår livsstil förgått!När det ända ska pratas "deaptalk" är jag RIKTIGT, RIKTIGT jävla livrädd att ingå i ett förhållande med någon pga jag tror att risken är väldigt stor att jag faller tillbaka till mitt gamla jag. Mitt första eldprov var när jag för ganska exakt 1 år sen skaffade mig något värt kalla en flickvän. Jag började slarva mer och mer gällande träningen, hitta bra ursäkter till att beställa hem pizza på söndagen när tjejen var där osv! Nu varade detta som tur var endast i 3 månader då det visade sig vara en "psykopat" jag hittat så jag kunde återgå¨till mitt, även om jag fick en paus på några månader (var i somras jag verkligen tog tag i kosten och allt).
Hur som helst så känner jag att det börjar bli läge att sluta leka för jag är inte ung längre, vilket några här kanske observerat för har ju kört lite "relationsakuten" här ett par ggr! Då jag har en flicka jag varit intresserad av bra jävla länge. Men hittills har både rädslan för att jag måste prioritera min träning annorlunda och rädslan för våga säga vad jag känner/tycker att jag helt enkelt inte tagit tag i det! Hjälper även till när mitt gamla dålig självförtroende kommer fram då och då, för då tänker "jag är inte värd detta"...
Haha, nu blev det nästan lite blödigt!
Men det bjuder jag på!Gå in i förhållandet med öppna kort. Hej! Jag heter döden. Träningen är en viktig del av mitt liv och jag vill äta bra. Kan du leva med det?
Tror att det är det sista du skriver som är den riktiga anledningen och det har vi ju pratat om förut!

)
