Nu ska sista fläsket bli nötbiff!

pma gärna mig också!

Förlåt!

Var dock duktig på sätt och vis, för blev inte aspackad... brukar jag 9 fall av 10 bli på denna krog då jag har fri bar!

Lite konstig fråga kanske, men "varför" blev du tjock?

Inte alls någon konstig fråga, kul att nån tillslut vågade ställa den!

Har klurat på detta väldigt länge och egentligen inte knäckt nöten helt, mer än att jag vet hur jag inte ska göra numera!

Här kommer några anledningar som på ett eller annat sätt gjort att jag blivit tjock?

1. Min far vägde 70kg på 185cm när han var 18år, sprang dagligen flera mil! Men sen föddes jag (samma år) och han vägde efter 1-2år 100-110 kg. Så min förebild har inte direkt ätit nyttigt under min uppväxt. Utan här pratar vi svullo-stil med coca cola, pizza och massa bigmacs!

2. Min mor är lika gammal som min far och ingen av dom visste väl riktigt vad dom gett sig in på när det kommer till en bra uppväxt för ett barn i 18års åldern. Främst gällande dieten, så vågar påstå att jag ALLTID varit överviktig.

3. När jag var 12-13år så fick jag pga familjeomständigheterna ta hand om mer eller mindre all matlagning för att jag & min syster skulle få i sig något. Ja, inte fan visste jag något om kcal då och jag åt väl tills jag blev mätt och tog lite till...

4. Att vara tjock får en såklart att må dåligt psykiskt och ju äldre jag blev ju sämre mådde jag nog gällande självförtroendet. Gjorde några tappra försök med lite olika idrotter men motivationen fanns inte så åt istället godis för att må bra? Ja eller nåt åt det hållet....

5. Har två kusiner jag umgicks med väldigt mycket under mina tonår, dom har alltid varit överviktiga och än idag är det (150kg klossar). Så man blir som man umgås? Mycket tv-spel och chips med dom i mina dagar!

6. Jag har suttit x antal tusen timmar framför min dator. Först var det Quake, Counterstrike och sånna spel. Sen spelade jag 2,5 miljoner pokerhänder innan jag helt slutade med allt som heter "datorberoende" (ja nu är jag det med, men ser tv-serier och skriver på forum när jag har tid över). Denna tid vid datorn innebar dåliga matvanor och dygnsrytm som är helt fucked up!

7. Skaffade 2004 mitt B-körkort, vägde 2002-2004 runt 110kg vill jag minnas. Så finns nog ett samband med att min vardagliga motion försvann HELT men matvanor fanns kvar?

8. Som en förlängning på 7an så började jag dricka en hel del sprit, dock inte förrän 2006-2007, ökade alltså på mitt dagliga kcalintag på helgerna med god marginal. Går åt en del att fylla en 130-140kgs biff!

9. Mellan 1998-2006 tävlade jag proffessionellt (ja, var med i landslaget) inom minigolf = borta varje helg. Bara utemat och kakor, mackor under träning osv. Man får inte mycket till motion då det är en ganska lugn "sport"!

10. Egentligen har nästan ingen öht påpekat för mig hur pass fet jag egentligen var, så jag uppfattade mig nog aldrig som smällfet även om jag såklart inte var smal. Dock vet jag inte om ett par extra sparkar i röven hade hjälpt eller ej....

11. När jag flyttade hemifrån, hmm minns fan inte när, kunde jag äta precis vad jag ville... och jag gillade inte kycklingsallad på den tiden! Magsäcken måste varit dubbelt så stor som den är nu!

Hmm, ja.... det var några av mina funderingar just nu. Låter det helt uppåt väggarna? Kommentarer? Funderingar? Synpunkter? Ja mangla på bara... jag älskar nyfikna människor och INGA frågor är för jobbiga/dumma för att ställas!

Intressant läsning, gillar sådant då det visar att du har tänkt till. Och nu är du ju påväg under 90kg

Och ja, jag känner igen mig lite i det du skriver!

Kul att höra, jag har många äss i min rockärm vettu! Japp, dagen vågen visar <90kg ska jag ställa mig på gatan och skrika av lycka så alla stans invånare får höra!!!

Jasså, på vilket sätt känner du igen dig menar du? För om jag inte är helt ute och cyklar har din vikthistorik varit "normal" hela din ungdom?

Jag känner igen det där med mathållningen som barn i en kompis. Där förlorade de tidigt mamman så äldsta barnet fick fixa maten bäst hon kunde iom att pappan jobbade mycket. Det blev mycket makaroner och limp-macka där minns jag, och det är ju inte den mest ideala kosten för växande barn.
Edit: Glömde poängen, hon har kämpat med vikten hela livet.

Man grundar ju sina vanor där och ofta hänger de nog med livet ut men du har verkligen lyckat bryta det mönstret och bytt ut det mot långt mer hälsosamma såna. Det kommer gynna dig livet ut! Har du sån viljestyrka kan du nog dra ner lite på alkoholen med, men det kanske inte är det du siktar på just nu.

(Jag har inget sånt att skylla på, tvärtom. Jag fick väldigt bra mat hemma men när jag blev sjuk la jag alla såna kunskaper och vanor på hyllan och struntade fullständigt i om jag åt och växte. Det är dumt. Riktigt dumt.)

Det ser jag fram emot

Jag tror du får läsa min journal ifrån starten isf, normal är nog inte vad jag skulle kalla den. Mellan åldern 10 - 14 var jag väldigt överviktig, sen normalviktig, sen överviktig igen i två omgångar. Jag skulle kunna skylla på mor och far första gången, men de andra två gångerna får jag fan skylla mig själv pga. ett tankefel deluxe. Underlättar ju inte av att man sett ut som barbapappa när man börjar äta mer och träna. Just den psykiska biten och självförtroendet var det jag tänkte på, sen även stillasittandet i hög utsträckning.

Åldern 10 - 14 eller om det var 15 satte spår som det tagit flera år att bli av med. Tror inte det släppte till 95% förrän efter monsterdeffen 2010. Vissa saker lever kvar men det brukar hålla sig i bakgrunden och komma fram vid tillfällen man minst anar det.

Nu blev det här ett långt inlägg. Jag kan ta bort det så din journal får vara ifred ifall du vill?

Finns inget ot här dreas, så lugnt! Nu ska jag bryta min fasta med mat hos familjen så återkommer med reflektioner på era intressanta historier!

PM! Ja tack.

Okej, är nog rätt vanligt att det blir såhär just när ingen tar ansvaret från början. Många barn får ju inte direkt förutsättningar för ett smalt, sunt leverne och när man är barn gör man ju som föräldrarna gör helt enkelt!

Inbillar mig att jag nu vet vad som är "rätt" och "fel" när det kommer till en fungerande vardag för mig. Sen att jag super mer än vad som anses sunt är egentligen bara en fas i mitt liv för tillfället som ska fasas ut. Kan låta sjukt, men känns lite som att jag legat i koma i 25-26år och nu vill leva livet så att säga när livskvalitén är så pass mycket bättre.
Jasså, där ser man! Följer för många journaler för att minnas allas bakgrunder! Men då är jag med på noterna och kanske kan vara skönt att läsa om mina bravader för att friska upp minnet om varför VI bestämt oss att ändra på vår livsstil förgått!

När det ända ska pratas "deaptalk" är jag RIKTIGT, RIKTIGT jävla livrädd att ingå i ett förhållande med någon pga jag tror att risken är väldigt stor att jag faller tillbaka till mitt gamla jag. Mitt första eldprov var när jag för ganska exakt 1 år sen skaffade mig något värt kalla en flickvän. Jag började slarva mer och mer gällande träningen, hitta bra ursäkter till att beställa hem pizza på söndagen när tjejen var där osv! Nu varade detta som tur var endast i 3 månader då det visade sig vara en "psykopat" jag hittat så jag kunde återgå¨till mitt, även om jag fick en paus på några månader (var i somras jag verkligen tog tag i kosten och allt).

Hur som helst så känner jag att det börjar bli läge att sluta leka för jag är inte ung längre, vilket några här kanske observerat för har ju kört lite "relationsakuten" här ett par ggr! Då jag har en flicka jag varit intresserad av bra jävla länge. Men hittills har både rädslan för att jag måste prioritera min träning annorlunda och rädslan för våga säga vad jag känner/tycker att jag helt enkelt inte tagit tag i det! Hjälper även till när mitt gamla dålig självförtroende kommer fram då och då, för då tänker "jag är inte värd detta"...

Haha, nu blev det nästan lite blödigt! Men det bjuder jag på!

Det är lugnt, inte lätt att hålla koll på allt

Det där har jag också lurat lite på, men det lär märkas hur det blir då. För min del har jag träningen såpass i rutin att jag hoppas inte det sabbar något. Kosten kan nog få ta stryk, det tvivlar jag inte på, men jag kan nog offra 100gram protein några dagar i veckan. Men vem vet, det kanske blir massa pizza, godis och annat "skräp".

Självförtoendet är ju ett helvete, speciellt när man faller in i de gamla banorna, tur att träningen hjälper en att få tillbaka det man tappat genom åren

FB är bra på flera vis, inte bara för träning Och jag har inga problem med blödigt, ser det bara som en positiv sak att du vill/kan skriva om det.