Egots död

[quote] Mja. Tanken, den intellektuella förståelsen "jag är inte mina tankar" är en tanke. Insikten, den intuitiva förståelsen om detta är det inte. Skulle jag säga.
Sri Nisargadatta Maharaj — 'Love says 'I am everything.' Wisdom says 'I am nothing.' Between the two, my life flows.'

Jag vill påstå att icke-dualismen är en temporär illusion.

Man kan, tillfälligt, erfara icke-dualism troligen tack vare de mer primitiva delarna i vår hjärna.

Jag-känslan, egot om man så vill, är en utveckling av medvetandet. Vår empati är en kvardröjande kanal till detta primitiva medvetande (flockmedvetande) och som är nödvändigt för att fortsatt förankra oss i vårt dagliga liv.

Men så fort vi utvecklar ett jag-medvetande så når man ett "point-of-no-return". Det är en illusion att man permanent skulle kunna återgå till det primitiva stadiet. Om det ens är önskvärd.

Jag vill påstå att icke-dualism är verklighet. Det finns bara en substans. Dualismen är en illusion.
Vi är alla samma kontinent men haven döljer det .

Det är naturligtvis inte önskvärt att stanna i ett ickedualistiskt tillstånd, iaf inte om man har ett jobb att sköta .

Varför måste du ha tänkt för att ha funnits?

Jag skulle påstå att det vare sig är möjligt eller önskvärt (om man har ett jobb).

Icke-dualism är inte mer verkligt än dualism. Det bara en fråga om neurologiska förnimmelser.

Flockmedvetande vs. individmedvetande. Svårare än så behöver det inte vara.

Det finns bara en substans eller hur? Vare sig vi kallar den atomer, kvarkar eller strängar. Allt är samma sak. Olika i form, samma i substans.

Ja, må så vara. Men våra medvetanden kan inte uppleva hur det är att vara en atom eller en kvark. Vi kan bara referera till vår mänskliga existens.

I den existensen har vi två lägen; ett primitivt flockmedvetande och ett mer utvecklat och särskilt individuellt medvetande. I det förstnämnda försvinner individualiteten och det sistnämnda måste vi brottats med existentiell isolation. Vi är sociala egoister. Vi behöver båda.

Fast det är samma medvetande men i olika form. Olika i form, samma i substans.

Fast substansen spelar ju egentligen ingen roll, utan upplevelsen. Antingen upplever du dig som ett "du" eller inte. Du kan meditera, eller ta droger, som tillfälligt gör att din upplevelse av ett "du" tillfälligt försvinner. Det betyder dock inte att det är mer eller mindre sant eller eftersträvansvärt. Jag gillar att vara ett "du" (eller mig). Ibland är det dock skönt att slippa det. Vår dubbelnatur helt enkelt.

Jag håller med, ibland är det skönt att fångas i jaget/världen och ibland är det skönt att lämna det.
Men det betyder ju inte att non-dualism är en illusion bara för att vi har olika upplevelser.

Det är en illusion om man tror att man som ett "jag" helt kan lämna detta och bli ett levande och upplevande "icke-jag" under en längre tidsrymd. Det är helt enkelt skitsnack, även om du säkert kan hitta flera indiska gurus som påstår just detta. Du kan få deras kunskap, men mot någon form av betalning givetvis. Till deras icke-jag

Det sa jag inte heller.

Hittar du någon som aldrig har tänkt så måste du säga till. Samma om du hittar någon som inte finns.