Egots död

Jag vet inte. Jag kan inte placera mig i något läger. Ska jag säga något kan jag säga att Tolle verkar förespråka en eliminering av egot vilket i mina ögon är omöjligt, eller iaf inte önskvärt. Jag har läst hans böcker och tycker de är bra men hans uppfattning om vad egot är stämmer inte riktigt med min.
Jag kan ha ett ego eller inte, men i ett samspel med världen är det praktiskt eller nödvändigt.
Det är ungefär som kläder, jag är hela tiden naken under kläderna vilket jag är 100% medveten om.
Jag kan ha på mig kläder eller inte, men i sociala sammanhang krävs det att jag har kläder på mig.

Jag är medvetandet som använder egot till att uttrycka mig med och skaffa erfarenheter med.
Utan egot ingen dualism, utan dualism ingen erfarenhet av världen. Om jag "föser undan" egot kan jag stanna i det rena medvetandet, men då får jag bli eremit och hur kul är det.
Jag låter mitt ego ta den plats det behöver för att delta i världen, fullt medveten om dess önskningar och krav. Det är som att ha ett litet barn, som förälder måste man övervaka och säga - Nej, det där får du inte, du måste dela med dig, sluta gnälla, etc

Jag är det rena medvetandet. Jag finns i allt, allt finns i mig. Även egot.

"Vårda dina tankar och du kommer att få ett långt och lyckligt liv" - Kinesiskt ordspråk.

Ego-döden uppstår när du inser att du inte kan göra något, och aldrig har gjort något. Du kan inte uppnå egodöd genom "jobba hårt".

Så länge du tror det finns någon som kan jobba hårt, så är du fast i egot.

Jag håller inte med med dig. Du menar att man kan uppnå ego-död genom att sitta med händerna i kors?

https://www.youtube.com/watch?v=xYoJbOgITzA

De flesta behöver nog en väg att följa, åtminstone till en början. För det första måste de ju lära sig vad egot är och vad dess död är tänkt att vara. Olika vägar passar olika individer. Sen är det inte säkert att målen är exakt desamma.

I slutändan finns det dock en eller flera paradoxer som behöver undersökas av den som verkligen vill genomskåda egot på djupet.

Ett exempel på en sådan paradox:
Skälen till att döda egot är egoistiska.

Det är inte handlingen som sådan jag syftar på, utan vem som utför handlingen.

Så länge du tror att det finns någon som kan välja att sitta med händerna i kors, så är du fast i egot.

Jag håller med om att olika vägar passar olika individer. Men målen är desamma. Det är inte vi som bestämde målet. De flesta av oss behöver inte genomskåda egot på djupet - det räcker, att man är medveten om de största och grövsta kännetecken som egoism, avundsjuka, vrede, missunsamhet, dömande av andra, hidden agenda när vi delar med oss mm. Då har man mer än tillräckligt att jobba med till att börja med.

Sedan ser jag ingen paradox med skälen att döda egot. Det handlar om att uppnå slutmålet med livet, som inte vi (i första hand) har bestämt. Meningen med livet är att höja vårt medvetande och utveckla vår själ så pass mycket, att den blir lik Skaparens natur. Det finns helt enkelt inte någon annan väg att gå. Det framgår tydligt av videon jag länkade till. Utsagan i videon är inte någon personlig uppfattning, utan det är något som alla andliga rörelser inklusive buddhism och Dalai Lama är överens om.

Det räcker för vad?

Frånsett att buddhismen inte har någon skapargud?

Sedan är det ju inte så att fröet försvinner, det utvecklas och uppgår i trädet. Fröet finns kvar i trädet. Och isf finns gud i allt, vilket låter trevligt men rätt meningslöst. Vi kan lika gärna tala om energi i det fallet.

Förvisso, men filosofisk krumbukt eller koan är inte riktigt vad psykologi syftar till : trots allt kan man via bättre lyhördhet och bättre uppmärksamhet, också identifiera t.ex vad .. man väljer att låta dominera i flödet som får en att framförhålla eller fösvara sig med slentrianmässig kanske ohälsosamt tankesystem, som en trasselsudd man börjar känna sig bekväm med och kommer med försvarsfloskler såsom.. "ja med det är min personlighet" "så funkar jag", eller "vi är alla olika" ... då kan man förstärka det försvar man har, för att både gulla och kela med sin filosofiska ståndpunkt.. och samtidigt fortsätta underhålla egot, beroende på hur konstruktivt man lever med sin tro om att "sådan är jag" och detta-är-min-grundidentitet .


Att då komma med koaner, kan vara enormt behjälpligt på alla sätt och vis, jag är den förste att bejaka djup härlig filosofi att förlora sig i.. men det kan ändå lämna krampaktigt egoklängande, just i att försöka se det som löjligt att inte förstå hur lätt det är att försvara filosofiska krumbukter som att ha ett kuttersmycke att parera med - det beror alltid på.

Om daoo kan beskrivas.. betyder det att oföränderlighet är en myt, vi kan beskriva dao.. för att vi skjutsar fram positionerna hela tiden i en slags förädlingslustens maniska beskrivningshysteri och då är vältrandet i känslotillstånd ofta i fokus, men vet inte varför.. eftersom tomhet där krafter neutraliserats.. inte är vårt sanna tillstånd heller.


Därför har TS en avgörande poäng i frågan om på vilket sätt mindfullness egentligen är behjälpligt, vilken sort..? Eller är vår funktion på jorden att föreställa oss vårt egna liv.. ? Enbart? om än det är attraktiva läror med mycket pondus i olika härskardynastier.

Mm ungefär så.. jag vill benämna det som att människan föds med spänningar och fortsätter livet ut med att hantera spänningar ; tension. I olika repulsion.. ett myller av små kemiska komponenter samspelar och orsakar också dessa spänningar, egot är en sak bland flera. Osund interaktion, vilket ger sämre infiltrering i tanke- känsloflödet och klarsynen med det, är en annan orsak. Det kan ge massiv omedvetenhet, som följd.. om.. man inte uppmärksammar sitt egoklängande och stannar upp då och då.



Dock är egot väldigt väldigt relevant att angripa, rättare sagt allmänna synen på det här med Egocentrism och varför man tillskriver jaget så många egenskaper man ändå gör.

Bl.a att generalisera så brutalt som görs lite här och där. Som ett dåligt försvar att inte ens jobba med egot.. att lyssna lite på vilket skräp man stoppar in i egot och valsar runt med.

Klart att många går i omedelbart försvar, över att behöva fronta sig själv, jag är inte undantagen alls, tvärtom ogillar jag att fronta min egokärna när den går i spinn, att åter och ständigt åter.. behöva se att jag enbart underhåller förvaltandet av en försvarsmur, istället för att släppa.

Dock ingår jag inte i något frälsarkluster att börja försvara mig i att det skulle vara mig givet eller naturligt.. att behöva kontra med att en liten nedbrytning av egot, brukar vara väldigt, väldigt välgörande. En hel massa floskler brukar trilla isär ungefär som en överkokt bit oxkött på tallriken , lol

Visserligen är det en språklig paradox, ser man förstås till existentiell realistisk krass verklighet.. som man kan separera och placera på särskilt fin plats.. att stå som bevis över hur duktig man är, att meritera sig i ytterligare en fåra.. och försöka få medalj där..


Kan svårare vara en paradox eftersom det är ett konstruerat uttryck, så länge vi behöver äta och ta in.. för att tänka.. kan det inte vara pradox. Där är det ett aber med att påpeka paradoxer, i de mentala rundgångarna.
Eftersom fulländning enl mig, måste ses i den kropp vi har. Den ska enl mig aldrig bannas eller ses som överflödig. Kroppen är också egot, om inte den tydligaste formen om vad vi är och det borde egentligen.. vara lätt att mätta fler munnar.. men sådan fenomenal förmåga att uppnå, klarar inte den samlade förmågan, inte ens med kejserliga metoder.. som nu mindfullness springer ur.



Ett försvar i letandet efter exakt vilket försvar att välja bland valfriheten att dra fram det som passar en, det gör man varje sekund.. inte enbart när man idkar andlig aktivitet, andlig aktivitet.. är enbart en del av helheten, du ska fortfarande resa dig efter uppmärksamheten, för att omvandla - eller hur.

Vad annars för nytta att beandliga sin tillvaro öht, det vore ju en kraftig förlust.

Jag menar enbart att det är bra att förstå det lilla i det stora och stora i det lilla, man kan vara väldigt uppmärksamt fokuserad också av att inte alls tillägna sig österländskt influerad meditation eller meditativ träning, att dansa eller förstå musik är också att döda egot, att räcka ut en hand under en minut under dygnets 24 timmar.. är en osjöälvisk handling man fort glömmer att man gjort och man kan kanske inte ens plocka upp handlingen ur minnesbanken, då har man i praxis fulländat allt det som kan beskrivas i hyllmeter..

Däremot, värdesätts också osjälviskheten, och det är vad jag kan tycka också ett sablans gissel, liksom att tävla i vem som har mest ont. Vem är typ minst anfäktad eller befriad av krav på motprestation.. sådant.

Det går alltså att utnyttja vad som ursprungligen var värt att uppnå, för att fortsätta styckeindela det, till att inte vara gott noig - vilket i sig kanske är entt annat uttryck för människans jakt över egen skugga, och det liksom förökar sig el. smittar.

Så det finns en Skapare? Då är det ju faktiskt en religion du talar om...

Hur har han meddelat dig att meningen med livet är att bli lik hans natur?