Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Klippte bort namnet på Ynglingen i inläggen ser ni, han har outat sig själv på fb men ändå är bäst att hålla oskrivna regeln förnamn + första bokstav i efternamn när vi skriver här, extra känsligt just nu med denna kille. Det kan trigga en del, folk som har den trolltendensen, de verkar dras till denna plattform (menar inte detta forum).
SHA70 sa för övrigt det också, att han inte ville att hans namn ska spridas. Han som framträder med ansikte på youtube.

Det är meningen att Robert B´s historia ska levereras i etapper, haft kontakt, det enda man kan säga är att han finns på riktigt. Ingen påhittad människa. Det är många olika mind blowing-delar, barackerna bl a, det är meningen att var och en ska fundera självständigt och ta ställning vad man tror.

Robert B´s kompis såg LJ, eller en man vid barackerna (den person som troligen är LJ).

Carl Schiller är uppenbart en usel polis. Ett klassiskt rövhål. Han jobbar sida vid sida med svin som misshandlar folk för sitt höga nöjes skull och han beskriver dom som goda och dugliga kollegor. Han skrävlar och ljuger Otto full. En bedrövlig lyssning.

Okej. Om vi nu tänker oss att RB talar sanning. Den springande man de mötte på Luntmakargatan. Det är ju inte självklart att han kom från mpl...kan ha varit i området av andra skäl. Jag avstår från att spekulera.

Tack för ditt svar. Jag var inte ute efter att dela ut Judaskyssar, utan för att försöka förstå hur klockorna på bankomaterna och larmklockan hängde ihop eftersom det var några märkligheter i Arto Valtonens blogginlägg.

Nu är det stenklart, när du säger att frasen - ”konstateras att bankomaterna ifråga hade samma tid som övervakningsapplikationen tiden före 16.59 den 28 februari och tiden efter kl 07.56 den 3 mars” - betyder inget annat än att larmdatorn inte rapporterat att någon av bankomaterna ifråga avviket mer än 2 min åt något håll, tiden före och efter mordhelgen.

Kontentan blir att det kan stämma att mordtiden är 23.19, men det kan också stämma att larmdatorn gick t ex 1 1/2 minut fel mot Fröken Ur och bankomatklockan för Lähdes uttag gick ytterligare 1.15 fel mot larmdatorn. Det går inte säga hur ”Boforsautomaten” förhöll sig till Lähdes. Som ensam källa säger oss de bankomatdokument som finns i ärendet för mordnatten ingenting, precis som GRK hävdar.

Intressant är dock att larmdatorn gick 1 1/2 minut FÖRE Fröken Ur vid kontroll den 24/4. Men där görs en tankevurpa i bloggen.

Arto Valtonens eventuella "tankevurpa" får du ta med honom, den kan inte jag svara för. För egen del tror jag inte att han gjort någon tankevurpa annat än i sitt implicita antagande att de två bankomaterna (Götabanken och Posten) aldrig bootats om mellan 28/2 och 24/4. Det är det genom det antagandet som han överför de "90 sekunderna" från 24/4 tillbaka till den 28/2 och tillämpar dem även på tiden för mordet. I det avseendet kan hans modell påvisas felaktig, vilket jag gjort och vilket han även fått höra direkt från mig och alltså känner till.

Som jag redan utförligt förklarat för dig på mejlen så är det totalt orimligt att bankomaterna skulle ha ställts om under tiden på ett sådant sätt att de går 90 sekunder före vid pass den 24/4. Därför måste de "90 sekunderna" i felvisning vid kollen den 24/4 avse att bankomaterna går EFTER realtid med så mycket.

Nu skriver polisen "före" i förhörsprotokollet men formuleringen är inte glasklar och som Arto själv påpekar i kommentarsfältet nedanför artikeln så kan deras användning av "före" mycket väl betyda vad som i vardagsspråk kallas för "efter". Bankomattiden ligger så att säga före därför att bankomatklockorna går efter. Vidare har jag förklarat för dig att de "90 sekunderna" helt och hållet saknar betydelse för frågan om LAC-bandets felvisning av tiden, som jag påvisat på en rad olika sätt.

Under tre års tid har jag haft en del kontakter med Arto Valtonen om tidsfrågorna och har satt in honom i den bredare analysen av det som vi kommit att kalla för "timewarpen". Under loppet av våra kontakter har Arto sagt att han instämmer i min analys och dess resultat, nämligen att LAC-bandets tid måste justeras bakåt (subtraheras) med 2.30 minuter och inte bara med de "90 sekunderna" han föreslog i artikeln. Sedan har jag lite försiktigt föreslagit att han kunde redigera artikeln för att fixa det, men av något skäl har han inte gjort det. Folk har ju olika uppfattningar om "publikation" numera. Förr om åren när man tryckte på papper så blev det ju tvunget så att "lagt kort ligger", men med digitala bloggar så kan man gå in och redigera i efterhand. Jag skulle tippa att Arto helt enkelt är gamla stammens.

Som jag ser saken kan ditt enda syfte med att dra upp den här frågan – och särskilt på det sätt du gör, både i förra inlägget och det här – inte handla om något annat än att använda den irrelevanta frågan om de "90 sekunderna" till att skapa förvirring om tiderna överlag hos andra läsare som inte satt sig in i detaljerna. Med andra ord tror jag inte ett ögonblick på din avsiktsförklaring, för om den stämde så hade du nog tagit det här på mejlen istället för att rycka loss det och ta ut det hit på banan. Det greppet, att bita den hjälpsamme i baken, är inte ägnat att skapa något förtroende för dina avsikter och inte heller någon sympati för ditt tillvägagångssätt.

Det du nu framför är löjeväckande. En tidsbevisning där man prövar LAC-bandet som tidskälla kan per definition inte använda LAC-bandet självt som referens, för då rör man sig i cirkel. Dessutom kan den heller inte bygga på en enda tidskälla, för även den kan ju av något skäl vara missvisande. I själva verket är det ju kärnproblemet, att en tidskälla (LAC-bandet) är missvisande och rentav kan påvisas vara det. Tidsbevisningen bakom "timewarpen" måste därför hänga på ett antal inbördes oberoende tidskällor, som man sedan poolar samman i en bootstrapping.

En sådan bevisgång bygger då på ett system av ekvationer, eller noga räknat ett system av olikheter, som man löser och på så vis får fram ett kollektivt tidsankare i form av ett intervall mellan två olikheter. Var och en som inte sovit sig genom matematiklektionerna på högstadiet vet då, att när man löser ett ekvationssystem så handlar det om att finna de värden på de sökta obekanta storheterna som "satisfierar" samtliga ekvationer i systemet. Något annat tillvägagångssätt finns inte, och man kan inte bara plocka ut en obekant från systemet och tala om den i isolering från resten.

När jag säger om övervakningsapplikationens tystnad, att "hälsan tiger still" både före och efter mordhelgen, så betyder det att bankomaternas tider ligger inom det intervall som satisfierar hela tidssystemet, inklusive alla andra tidskällor som ingår i bootstrappingen. Övervakningsapplikationens gränstider (plus/minus 2 minuter) utgör därför inte någon aktiv restriktion i problemet till att börja med, och det gör dem irrelevanta för lösningen av systemet – alltså för frågan om "hur pass rätt eller fel" bankomaterna gick. Det faktiska felet ryms ledigt inom applikationens felintervall.

Du plockar sedan ut övervakningsapplikationen ur systemet och menar att "det inte är bevisat" att den går rätt. Nej men om man på flit definierar en bevisgång som aldrig kan leda till bevis så är det inget att förundras över. I själva verket är det ju syftet med ditt tillvägagångssätt, vilket har sin grund i att du söker förvirra istället för att klargöra tidsfrågan.

Avslutningsvis upprepar jag att det kollektiva tidsankaret för systemet som helhet, vilket alltså resulterat från en bootstrapping av alla för ändamålet användbara tidskällor i materialet, säger att bankomaterna gick cirka 15 sekunder efter på mordnatten, medan LAC-bandets Fröken Ur gick cirka 2.30 minuter före. För att erhålla de korrekta tiderna måste man därför justera bankomattiderna genom att lägga till 15 sekunder, medan man måste dra ifrån 2.30 minuter från tiderna på LAC-bandet.

Bevisgången har jag erbjudit dig att diskutera, men då utgick jag från att du var intellektuellt hederlig och följde gängse normer om att resonera under "the benefit of the doubt" tills argumentationen klargjorts. Men nu har jag funnit att du inte uppfyller de kriterierna för normal dialog och då drar jag tillbaka det erbjudandet. Om man med ärlig avsikt försöker hjälpa dig på mejlen att förstå de här sakerna och du sedan omedelbart missbrukar det till att lägga rökridåer ute på banan så är det stopp med hjälpsamheten. Någon måtta får det vara.

Jag ser så här krasst/drastiskt på vad som bör hända i MOP den närmaste tiden. Några har på internet de senaste åren skapat sig namn i den här frågan. Dessa personer som haft orken och vetgirigheten i denna fråga bör leda via exempel och ta tag i detta jag nämner här nedan.

Man bör försöka att, med vederbörandes tillåtelse, förhöra (privat) nedanstående personer idag och där de får berätta utan polisens restriktioner vad de kommer ihåg av det som inträffade Sveavägen/Tunnelgatan för drygt 37 år sedan klockan ca 23:19-23:21 den 28 februari 1986 (jag tror också att MOP inträffade tidigare än 23:21.30 men om det är en halv minut eller två och en halv minut, det vet jag inte. Sigge hörde iallafall skotten från Apelbergsgatan/Luntmakargatan). Exakt vad de kommer ihåg och inte utelämna något eller några detaljer, speciellt inte sådant som får, dem själva att se bättre ut i dagens ljus. Här handlar det om ren och skär fakta och den kronologiska ordningen. Glöm alla dokumentärer och special från förr i tiden (förutom de inspelade bilderna från Almqvist och Rapports kameror, de är livsviktiga). Nu gäller det att vederbörande nedan sammanstrålar i någon form och att någon håller i detta möte.

Jacek Robert Barestrand (född 1969)
Bengt Erik Anders Patrik Ekman (född 1968)
Krzysztof Dylewski "Almsäter/Almsätter" (född 1968)

Lars Jeppsson (född 1960)

Anne Hage (född 1968)
Karin Johansson (född 1968)
plus resterande folk i den bilen

Taxi, Hans Johansson (född 1953)
Stefan Glantz (född 1963)
Göran Isrealsson (född 1962)
Anders Ersson (född 1962)
Lena Bäsen ( född 1963)

Dessa personer bör förhöras igen av vanligt folk, inte polis eller åklagare. Och igen, för att göra allt jävligt klart som korvspad. Anna Hage hade aldrig, som 17-åring, kallat Stefan Glantz för en "yngling" när han var i 22-års åldern. En yngre person kallar inte en äldre person för en "yngling". I den åldern ser man vem som är ca fem år äldre. Sen uppmanar jag även personer som var på plats men som aldrig figurerat i PU att också träda fram.

Jag har även uppmanat Ekman och Almsäter/Dylewski att träda fram. Kontakta Palmepodden om ni vill vara säkra på att ni kommer behandlas rätt, d v s om ni inte vill ha med mig att göra. Jag skiter i vem som tar cred för vad så länge som sanningen kommer fram. Och du, Robert", har man sagt A så får man säga Ö. Här är Robert helt avgörande eftersom hans person och observation bevisar att den officiella tiden för MOP och LAC-bandet är manipulerat.

Helst borde alla dessa medborgare få sammanstråla på en okänd för MSM plats och lära känna varandra och utbyta de minnesbilder de har kvar från 1986. Den mänskliga hjärnan är unik när det kommer till långtidsminne. Ibland är "triggern" någon som ingen kunnat förutse. Vad mynnar då allt det här ut i, enligt mig (bara min förhoppning)? Det kommer att rentvå Stig Engström från systemets stigmatisering av honom som Olof Palmes mördare. Det kommer då att sluta i att Palmeutredningen öppnas upp på nytt. Detta borde väl ändå vara den viktigaste faktorn, eller hur?

Intressant spaning!
Kan ynglingen blandat ihop paret med någon annan från baracken?

Paret i baracken var svensktalande, åtminstone mannen, enligt ynglingen, så kan de ha någon koppling till Kungsträdgården, t ex det Lars R skrev om förra veckan?

"Kontraspionagets chef Tore Forsberg informerades om Palmemordet före midnatt då han befann sig på Embassy Club i korsningen Sturegatan/Birger Jarlsgatan för att leda Säpos pågående underrättelseoperation i centrala Stockholm. Han fick informationen innan Säpos sambandscentral fått bekräftat att Palme utsatts för ett attentat. Informationen till Tore Forsberg kom från en Säpomedarbetare vid terroristroteln som påstod att han var i en lägenhet på Östermalm med vänner på sin fritid. Hur han fått veta att Palme var skjuten är ett mysterium. En annan Säpomedarbetare som också besökte Östermalm på sin fritid fick information om mordet före midnatt ”av privatpersoner i Kungsträdgården som sprang runt med löpsedlar om att Palme blivit skjuten till döds”. Det var innan Palme var dödförklarad av läkarna på Sabbatsbergs sjukhus."

Vet du något om mannen med informationen eller pojkarna med Palme-löpsedlar?

Följande frågor infinner sig:
1. Varför görs ett förhör med Göran Israelsson 2 år efter det första förhöret? Det första förhöret sa absolut ingenting som borde föranleda polisen till att göra ett kompletterande förhör med honom. Troligen måste det vara hans dåliga samvete över att han inte berättat vad han verkligen upplevde på mordplatsen, som gjorde att han tog kontakt med polisen igen för ett kompletterande förhör. Och varför var det så viktigt att Israelsson skulle säga exakt samma som Glantz 860306?

Det har ju av andra deltagare här i tråden hävdats att Israelsson var så kraftigt berusad att han inte kände igen sin kompis Glantz på mordplatsen och därför benämner honom som killen istället.
Jag undrar var uppgifterna om hans alkoholintag under kvällen finns redovisade? När det gäller vittnet AB och vittnet LJ, så vet vi deras alkoholintag, men jag kan inte hitta uppgift på Israelssons.
Vi vet att dom var på väg till dansrestaurangen Albatross och att dom varit och ätit på restaurang Lilla Köpenhamn (Lena Bäsen). Och vi vet att dom fortsatte kvällen på Albatross efter stoppet på Tunnelgatan.
Dansrestaurangen Albatross, som även jag frekventerade under mitt singelliv på 80-talet, hade vissa restriktioner för att bli insläppt. Du fick inte vara berusad och du fick inte bära jeans om skulle beviljas inträde. Och jag kan bekräfta att vakterna där var mycket noggranna.

Så hur kan ynglingen, som Anna Hage beskriver med jeans, kunna vara Stefan Glantz?
Finns det någon bild på Glantz tagen på mordplatsen?

Du skriver så här att jag vill: "Skapa förvirring om tiderna överlag hos andra läsare som inte satt sig in i detaljerna". "I själva verket är det ju syftet med ditt tillvägagångssätt, vilket har sin grund i att du söker förvirra istället för att klargöra tidsfrågan".

Det enda jag har gjort är att jag ödmjukt bevisat sanningen, dvs att utifrån det material som finns i bloggen, så kan inte bankomattiderna i sig bestämma mordtiden. GRK har rätt helt enkelt och bloggen fel. Det finns inget i GRKs resonemang kring bankomaterna och larmdatorn som omöjliggör en mordtid på 23.19.00 eller en på 23.21.30. Den är obestämbar utifrån uppgifterna helt enkelt.

Med det avslutar jag vår diskussion med omedelbar verkan. Case closed. Stort tack för din medverkan.

https://ar2valtonen.blogspot.com/2020/08/bankomat-tiden-som-blev-otjanlig-da.html

Det är ingen här som hävdat att Artos analys med de "90 sekunderna" är riktig, utan tvärtom har jag i tidigare inlägg – och även nu igen – visat att hans resonemang bygger på två antaganden varav det ena är felaktigt. Det här känner han även själv till sedan ett par år, för det har jag påpekat för honom. Varför han sedan inte fixat det i artikeln kan jag varken svara på eller ansvara för, utan det får du ta med Arto i så fall.

Däremot menar jag – och det är därför jag svarar nu fastän du nu "slängt på luren" – att Artos artikel är mycket värdefull i det att den redovisar allt väsentligt material i den här frågan. Då har jag understrukit att Arto gjort oss alla en stor tjänst genom att beställa ut materialet och lägga ut det jämte artikeln så att vi alla på så vis fått tillgång till den informationen.

För det förtjänar Arto en stor éloge, detta även om hans egen analysmodell visar sig bristfällig i vissa avseenden. Man måste ju titta både på förtjänsterna och bristerna, menar jag, och inte bara skälla på felen som du gör. Det är orättvist mot Arto, och din kritik av bankomattiderna är dessutom inte riktig. Det du nu säger om att Granskningskommissionen minsann hade rätt i sak stämmer inte, utan den utredning som kommissionen gjorde kan endast karakteriseras som ett tillräggalättande och mörkläggning. Att du nu försvarar kommissionens förvanskning av saken får stå för dig.

För egen del menar jag att den är en skandal som närmast är att betrakta som rent brottslig. Det är därför som jag inte har någon särskilt aktning för kommissionens ledamöter, med "fröken skinn på näsan" Inga-Britt Ahlenius i spetsen. Skinnet på näsan har här använts till att skydda underrättelsetjänstens manipulation av mordtiden, vilken utgör kärnan i mörkläggningen av Palmemordet. Det är alltså ingen skitsak i marginalen vi talar om här, utan vi talar om pudelns kärna.

Varje förloppsbevisning måste bygga på vissa modellantaganden, som man använder för att rekonstruera förloppen. Utan dem skulle några förloppsrekonstruktioner överhuvudtaget inte vara möjliga, och då skulle inget gå att bevisa. När man angriper själva grundprinciperna bakom sådana rekonstruktioner, vilket du gjort med kontrollapplikationen på bankomatcentralen, så är man inte ute i hederligt syfte utan då handlar det om att lägga rökridåer och mörklägga.

Att en sådan kontrollapplikation överhuvudtaget existerade säger i sig att det fanns ett "klockproblem" med bankomaterna, som applikationen hade till syfte att hantera om inte lösa. När bankomaterna introducerades, i ganska snabb takt, på slutet av 1970-talet och in på 1980-talets första år, så var teknologin dels primitiv med dagens mått mätt men även stadd i rask utveckling. Nya årsmodeller på maskinerna försågs med nya och bättre processorer, på samma sätt som skedde med persondatorerna när de väl kom något år senare.

Från det sammanhanget förstår vi, att de klockor som byggts in i maskinerna inte alltid var tillförlitliga. Även om vi inte känner till alla detaljer så är det inte orimligt att utgå från att de äldre maskinerna hade större problem än de nyare. Under alla förhållanden fanns problem och för att hantera dem använde man sig av kontrollapplikationen som automatiskt ringde runt till maskinerna och frågade om tiden, och varnade på en datalista om klockan halkat efter (eller sprungit före) med minst två minuter.

Den felmarginalen definierades relativt kontrollapplikationens egna inbyggda klocka. På den tiden fanns ingen direkt och automatisk mekanism för att ställa applikationens klocka mot något atomur eller "Fröken Ur" som vi ju brukar kalla korrekt realtid i det här sammanhanget. Det problem vi tampas med handlar i grund och botten inte alls om bankomaterna utan just om Fröken Ur, fast då den inspelning av Fröken Ur som fanns på särskild kanal på LAC-bandet. Det är den inspelningen som vi kan bevisa att inte stämmer med verklighetens Fröken Ur, utan LAC-bandets Fröken Ur ligger cirka 2.30 minuter före korrekt realtid.

Men åter till bankomatcentralen. I och med att ingen automatisk tidsinställning gjordes mot Fröken Ur så finns naturligtvis möjligheten att kontrollapplikationens klocka gått fel relativt korrekt realtid. I ett av dina svar här låter du påskina att den felvisningen mycket väl kunde ligga i samma storleksordning som Artos "90 sekunder". Det menar jag är så osannolikt att det måste avvisas som en rökridå i sig.

Själva poängen med att ha en felapplikation var ju att se till att bankomaterna runtom landet går någorlunda rätt, med vilket menas att de inte går mer än högst cirka två minuter fel i endera riktningen. Om man då låter kontrollapplikationens klocka gå fel så har ju hela den här ordningen med att ha en central tidskontroll av samtliga bankomater runtom stan och rentav i landsorten därmed kollapsat.

Att man på bankomatcentralen skulle vara så vårdslösa med hanteringen av tiden på kontrollapplikationens klocka förefaller mig fullständig osannolikt, utan det är ett påstående som du – jämte dina meningsfränder Jörgen Almblad, Inga-Britt Ahlenius och kompani – gör i syfte att mörklägga det bevisbara faktum att den officiella mordtiden manipulerats av underrättelsetjänsten.

Det jag just sagt är vad det här handlar om, och det är därför som jag är så pass ettrig om det. Kanske har du, Almblad, Ahlenius och kompani lallat in i det här utan att tänka efter vad det innebär, och i så fall blir ni ju underrättelsetjänstens "nyttiga idioter". Men av sammanhanget begriper man att det mycket väl kan vara värre än så, i alla fall vad Almblad, Ahlenius med flera beträffar. Vad dig beträffar menar jag att du fått för dig att du ska "sitta och jäklas" om tiderna, men knappast för att du vill springa underrättelsetjänstens ärenden. Utan här handlar det om något annat, av mer psykologisk natur.

I alla fall vore det vid en förloppsanalys helt befängt att utgå från att kontrollapplikationen går fel, utan tvärtom ligger det i applikationens själva natur att man noggrannt ser till att den går rätt, eller i alla fall någorlunda rätt. Systemet med uttagskvitton hade ju ändå bara minutprecision och då är det rimligt att utgå från att man försökte hålla kontrollapplikationen inom (säg) plus/minus 30 sekunder från korrekt realtid enligt Fröken Ur. På så vis får man visserligen lite större felmarginaler på bankomattiderna, men de ligger ändå inom två och en halv minuter från korrekt realtid.

Att jag överhuvudtaget tar upp det här är för att visa hur man går tillväga vid en förloppsanalys, där man börjar med ett rimligt antagande – i detta fall att kontrollapplikationen i normalfallet gick rätt – och sedan lägger till felmarginaler på det med en slags klockformad "normalfördelning" (eller liknande) i bakhuvudet, så att stora avvikelse från normalfallet är mindre sannolika än små, och mycket stora avvikelser blir extremt osannolika.

Så går man tillväga, och när man sammanfogar ett sådant här delförlopp i ett större sammanhang med flera andra förlopp så kan man konsistenspröva delförloppet mot de andra förloppen och då modifiera sannolikheterna för avvikelser från normalfallet i ljuset av den prövningen. Det är i ett sådant större sammanhang som bankomaternas klockor och tider kan infogas, och när man gör det så blir resultatet av analysen att bankomaternas klockor gick "i stort sett rätt" på mordnatten.

I ett tidigare skede av min analys av tiderna såg det ut som att bankomattiderna låg helt rätt, men vid närmare utvärdering kunde jag ändå bestämma dem till cirka 15 sekunder efter korrekt realtid. Det är förstås småpotatis jämfört med de 2.30 minuter som LAC-bandets Fröken Ur-inspelning går före korrekt realtid, och för de flesta syften kan man helt enkelt utgå direkt från bankomattiderna utan någon 15-sekunders justering. Men när man möter mer grannlaga problem där 15 sekunder kan göra skillnad så rekommenderar jag alltså att man lägger till 15 sekunder på bankomattiderna.

Avslutningsvis noterar jag, apropå Artos "90 sekunder", att skillnaden mellan tiden enligt LAC-bandets Fröken Ur-inspelning och tiden enligt bankomaterna ändå ligger ganska nära tre minuter jämnt. Även om jag inte diskuterat det specifikt med Arto så tycker jag det ser ut som om han utgått från tre minuter och kluvit det i två bitar på 90 sekunder vardera. På så vis plockar han fram en "kompromisskandidat" där mordtiden ligger ungefär halvvägs mellan bankomaterna och LAC-bandet. Så enkelt tror jag att det har gått till inne i Artos huvudknopp.

I efterhand har Arto sedan fått höra från mig, och ett antal gånger rentav, att det där inte håller utan vi lever i en svartvit värld, där LAC-bandet antingen går rätt eller så går det fel. Och om det går fel så blir det i praktiken bankomattiderna som gäller, för de stämmer överens med alla andra tidskällor i materialet (vilket LAC-bandet absolut inte gör). Så enkelt kan man sammanfatta situationen, och då åker Artos "90 sekunder" ut genom fönstret medan mina "15 sekunder" blir finlir vid särskilda tillämpningar.

Det har behandlats många gånger i tråden. Enligt Tore Forsbergs kollega Rose S var det Christer Granqvist som informerade TF på Embassy Club före midnatt. Det framkom i Kvartals artikel om Cosi Fan Tutte. Han som sa att han sett folk med löpsedlar i Kungsträdgården var den fd Stay Behind- och IB-agenten Donald Forsberg (som avled juli 2022). Folket i Kungsträdgården som alltså påstods ha gjort löpsedlar om mordet före midnatt okända för mig. Tror inte ens de fanns i verkligheten. Att det var före midnatt vet man därför att DF säger att han och hans vän sedan gick till Café Opera och lämnade Café Opera vid 00-tiden. Om nu inte även det var en lögn.

DF:s berättelse från mordkvällen är generellt väldigt märklig. Hans minne sviktar betänkligt på vissa punkter och annat kan han inte berätta. Han hänvisar till sekretess. DF var ju nåt så udda som den pladdrande hemlige agenten. Han drev också CP-spåret hårt i 25-30 år. Tillsammans med Tommy Lindström. Tore Forsberg var på samma vagn tillsammans med filmaren Mikael Hylin. Som alla vet var även Gert Fylking igång med CP.

DF berömde sig själv med att vara en skicklig desinformatör. Han sa sig ha fått anställning på IB för att han var så duktig på att ljuga...

Att DF verkligen befann sig på restaurang Capri på Östermalm med en vän har jag kollat. Det stämmer. Däremot finns inga bekräftade uppgifter om exakt vilken tid de var där.

I och för sig är det både skojigt och intressant med "Cosi fan tutte" och alla hemliga gubbar (plus hemliga tanten Rose) som är ute i peruker och lösnäsor på danshak och dricker sprit på fredagskvällen – i nationens tjänst naturligtvis. Men när jag läste artiklarna om övningen så tyckte jag inte att det såg ut som om det hade något med Palmemordet att göra. Helt säker kan man kanske inte vara, men det var i alla fall mitt intryck från läsningen.

Om Gunnar Ekberg, Donald Forsberg och kompani dvs "IB-gänget" kan väl sägas att det inte är mycket som stämmer i deras vilda historier. Det här förhållandet har varit känt sedan länge och lyssnar man på avsnitten med dem på spionpodden så hör man varför. Forsberg i synnerhet framstår som en sorglig historia, Ekberg mer som en mytoman som liksom inte kan få stopp på sig själv.

Hur det gick till på IB framgår också, åtminstone i valda stycken, av Jan Leijonhielms bok "Ett svenskt Leijon" som kom ut i höstas. När jag tuggade mig igenom den pappersmassan tänkte jag, att det var då tur att han inte hette Swinhufvud, för "Ett svenskt Swin" hade nog inte gjort sig som boktitel. Ändå var boken läsvärd, och jag ville nämna den ifall att någon annan på forumet också läst den och har (förhoppningsvis högre) tankar om den.

Vad paret i byggbarackerna beträffar så har jag problem, inte bara med uppgiften om att ett par skulle ha kommit ut från dem, utan med hela storyn om diverse rännande och zigzaggande bakom eller kring barackerna. Problemet jag har heter naturligtvis Lars Jeppsson, som jag själv ingående men vänligt pumpat om de här sakerna under ett par timmars tid nere på mordplatsen.

Av den grannlaga pumpningen övertygades i alla fall jag om att det var helt och hållet folktomt längs hela Luntmakargatan och särskilt kring barackerna, utanför Bohemia och även uppe i backen mot Apelbergsgatan till. Inte en kotte fanns där, och inte en bil, i alla fall inte så länge Jeppsson befann sig där. Ska man därför börja på med att introducera andra personer i det området under de sista minuterna före skotten så måste man alltså även hävda att Jeppsson blåljuger om att han ingen sett. För min del blir det alldeles för magstarkt, utan jag är övertygad om att Jeppsson talat sanning om det.

Däremot menar jag, och har rentav småklagat lite på, att barackerna inte inte blivit genomforskade ända ner i botten. Dels framstår det som lite konstigt att barackerna skulle vara helt folktomma vid mordet. Är inte syftet med dem att byggjobbarna från landet ska kunna ligga över? I så fall hade alla redan åkt hem för helgen, vilket i och för sig inte är helt långsökt. Men poängen är i alla fall att det aldrig verkar ha blivit utrett, i alla fall inte vad jag vet, vilken funktion barackerna hade.

Vi vet inte vem som beställde fram barackerna, vi har inget om tillståndsgivningen (där handlingarna kanske finns i stadsarkivet), och hur man resonerat när man bestämde att de skulle ställas mitt i gatan och tre i höjd istället för (säg) tre i rad på ömse sidor med gångrännan i mitten. Här finns ju problem med framkomligheten för utryckningsfordon, och dessutom fick de montera ner gatubelysningen för att få plats med tre i höjd, vilket Stig Engström anmärker i ett förhör.

Lägg därtill Ami Rolders iakttagelse när hon passerar dem på vägen till Bohemia, att lyset var tänt i en av barackerna. Hade man bara glömt det på eller förekom det någon slags aktivitet i barackerna på kvällen? Hur pass nära mordet i tid i så fall, och vem eller vilka kan ha varit därinne? Här har vi den slags frågor som jag menar borde efterforskas närmare. Det skulle dessutom kanske vara en mer produktiv användning av tid och energi än att hålla på och försöka vederlägga "ynglingens" hopkok.

En relaterad fråga som jag nu hållit på en vecka med att tröska och stämma av, är Sigge Cedergrens "bilstångning" med en vit Volvo uppe i backen på Luntmakargatan. Även här intresserar mig naturligtvis tidsproblemet, och då noterar jag att stångningen inte gärna kan ha ägt rum så länge Jeppsson fanns på plats, för det skulle han absolut säkert ha sett. Utan det förlopper äger rum först efter det att Jeppsson sprungit iväg uppför trapporna på sin dödsföraktande mördarjakt.

Jag ville nämna det här, just därför att det hänger så pass nära ihop med frågan om aktiviteterna i och kring barackerna under de sista 2-3 minuterna före skotten. Då är Jeppsson antingen redan där eller i antågande på så nära håll att han ser vad som pågår där. Sedan finns han kvar där bakom baracckena och nedanför trapporna ungefär 45 sekunder efter skotten, och även om det "blir rabalder" när skotten väl avfyrats så är jag ändå ganska säker på att ingen annan aktivitet ägde rum där förrän Jeppsson stuckit iväg. Det betyder alltså att det är folktomt och aktivitetsfritt under alla gånger 3-4 minuter kring mordet, varav 2-3 minuter före skotten och sedan ytterligare cirka en minut efter.