Citat:
Ursprungligen postat av
thorhan
I David L-intervjun säger Söderström: ”Det fanns polisaktivitet före min ankomst till platsen, det är det som gör det så spännande, vad gjorde dom där? De andra polisbilarna stod stand by”.
Ord och inga visor. Söderström kommer vara den störste svenske hjälten för framtida generationer: ”Det här är en planerad aktion med ett stort internationellt och nationellt nätverk på hög nivå som arbetat med detta, det finns ingen annan förklaring. Christer Pettersson har bara funnits som en syndabock som man kastar all skiten på”.
Jag vänder mig emot sådana här hjälteförklaringar, som enbart ställer upp hinder för en normal kritisk prövning av den krönte hjältens göranden och låtanden. Samma med skurkförklaringar av det slag som drabbat Hans Holmér, de står också ivägen för en normal och rimlig prövning av dennes insatser.
Vad Gösta Söderström beträffar så råder inget som helst tvivel att han tagit fel på tiden när han fick larmet från taxiföraren på Kungsgatan och därmed även för ankomsten till mordplatsen. Som jag visat ligger felet på exakt tio minuter, och den rimliga förklaringen till det är att han skrivit fel (eller kråkfötter) i sitt anteckningsblock och sedan uttytt "23.18" som "23.28" när det blivit dags att skriva rapport. Det är ett enkelt och förklarligt fel. Vad som inte är lika enkelt att förklara är psykologin bakom att låsa sig vid den uppenbart felaktiga tiden på det sätt som Söderström sedan gjorde.
Eftersom det är jag som är upphovsmannen till både teorin ifråga och benämningen "time warp" så tycker man kanske att du borde ha "plingat" på mig när du framför den i egen stöpning. Det är visserligen riktigt som du säger att Leif Ljungqvists tidsuppgift stämmer med timewarpen men den utgör ändå bara en marginell komponent i den överväldigande bevisning som kan anföras till stöd för timewarpen. Du får det att låta som om Ljungqvist är själva hörnpelaren i den, men det är han alltså inte utan det finns många andra argument som tillsammans utgör en helt övertygande bevisning.
Jag har under de senaste dagarna skrivit ett antal utförliga inlägg om den här frågan, där jag lägger fram argument för timewarpen inklusive "genvägen" till resultatet om två och en halv minuters timewarp som ligger inbakad i LAC-bandets Samtal 6. Jag har även redovisat min analys av Sheerlucks inlägg om det tips som inkom till Aftonbladet kl 23.25 och som är helt oförenligt med den officiella tiden för mordet liksom för polisinsatserna.
Istället för att upprepa mig här vill jag hänvisa till de färska inläggen som ju ligger i tråden under de senaste dagarna och därför är lätta att hitta och insupa. Frågor och kommentarer välkomnas, i alla fall så länge de är någorlunda vettiga och håller sig till saken.
En balanserad utvärdering av Gösta Söderströms insatser på mordkvällen och senare engagemang med privatspanarna ligger liksom utanför timewarp-frågan som sådan, men ändå är han så nära förknippad med misstankarna om tidsmanipulation att det blivit svårt att diskutera sakfrågan oberoende av Söderströms roll som hjälte eller skurk. För mig är han varken hjälte eller skurk utan en polisman som gjort en så god insats som man kunnat förvänta sig med tanke på fallets natur, men som misstagit sig om tiden med tio minuter – på ett sätt som borde vara både förklarligt och försvarligt om det inte vore för den extrema polariseringen.
Redan det faktum att tidsfrågan blev så infekterad säger i alla fall mig att det ligger en hund begraven där, så har jag känt redan innan jag själv började bena i saken på allvar för tre och ett halvt år sedan. Men det var inte Söderström som startade mitt intresse i saken utan det var Bröderna Poutiainens "Inuti labyrinten" (där Söderström också för övrigt hjälteförklaras utan egentlig grund).
Jag hade inte kommit över någon kopia av Bröderna P:s bok utan beställde och läste den först när nyutgåvan kom på hösten 2019. När jag läste tegelstenen i mellandagarna 2019 så slogs jag av att de varken tagit upp bankomaternas klockor eller Ljungqvists tidsuppgift som fanns ute redan då. Det tyckte jag var en brist och så framstod det som märkligt att bankomaterna i synnerhet skulle gå tre minuter fel.
Det var där det började för min del. Fram till den punkten hade jag tagit den officiella mordtiden för given, men nu började jag ifrågasätta den och samla på mig andra, oberoende tidskällor från materialet. När utredningen lades ner den sommaren så blev även en del nya tidskällor tillgängliga som vi inte tidigare känt till. När de alla pekade i samma riktning, nämligen mot timewarpen, så växte min övertygelse om att den officiella tiden blivit manipulerad genom att tiden ändrats både på LAC-bandets Fröken Ur och på SBC:s systemklocka.
Idag har jag samlat ihop mer än tillräckligt med bevisning för att utan omsvep kunna hävda att den officella mordtiden ligger fel, och att felet är ungefär två och en halv minuter. Den verkliga mordtiden ska ligga vid 23.19.00 plus/minus en felmarginal på cirka 15 sekunder. Utgår man från den tiden så trillar samtliga "polletter" ner och händelseförlopp som tidigare framstått som omöjliga eller obegripliga blir istället sammanhängande och begripliga.
För den oinvigde, som inte arbetat igenom tidsproblematiken i detalj, kanske det framstår som en skitsak att tiden ligger fel med ett par minuter. "Vad har det för betydelse?" kan man tänka. Det är en berättigad fråga och när man går i clinch med den finner man hur djävulskt effektivt detta enkla trick är. Jag var inne på det i ett inlägg häromdagen, där jag pekade på hur timewarpen fullständigt kortsluter hela utrednings- och rättsmaskineriet. Med tanke på att utredningen pågick i över tre decennier och kostade någon miljard så kan man här verkligen tala om "liten tuva stjälper stort lass". Från mörkläggningssynvinkel är den därför optimal och helt oöverträffad i sin effektivitet.
