Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det har i vissa sammanhang figurerat uppgifter om en VW ljusblå Passat, som dessutom skulle varit utrustad med utrustning för radiokommunikation! Något som vet något om den?

Nej, det gör "vittnet" inte. "Vittnet" blev enligt uppgift mycket skärrad när h*n dagen efter förstod vad som hänt och vem h*n hade sett. "Vittnet" nämnde det för en närstående men vägrade sedan att prata om det.

Uppgiften jag fick säger att "vittnet" kom gåendes på Brunnsgatan upp mot Malmskillnadsgatan. Nästan framme vid korsningen hör h*n skotten, utan att då förstå vad det var. H*n skulle upp mot Vasastan via Döbelnsgatan. H*n korsar Malmskillnadsgatan och går på västra sidan. När h*n närmar DBs gata står där vid avfasningen intill trappan en person och tittar ner i trappan. När h*n är bara några meter från mannen vid trappan gör denne en ansats att springa Malmskillnadsgatan söderut men får i samma stund syn på "vittnet" och vänder då om och sprang norrut mot Döbelnsgatan på östra sidan. "Vittnet" följer efter kort tvekan efter men när h*n själv kommer till Döbelnsgatan är mannen borta.
"Vittnet" har gett signalement på mannen vid trappan, det är närmast identiskt med Delsborns uppgift.

Intressant uppgift, men omöjlig att kontrollera efter så många år.
Jag gjorde dock en egen "rekonstruktion" om det är möjligt att gå den sträckan för att sedan kunna sett GM vid trappan och det matchade oerhört bra med vad man kan anta att det tidsmässigt tog GM att ta sig upp.

Mycket intressant av flera skäl. Signalementet stämmer således med Delsborns uppgifter som ju beskrev mannen han såg på ett helt annat sätt än andra vittnen. Grå rock, grå herrhatt. Mannen samtalade med paret Palme.

Ja, detta vittnet såg aldrig mordet och förstod först dagen efter vad som hänt.

Men, h*n var bara några meter ifrån den mannen som stod vid trappan. Han tog några steg mot vittnet, men när han uppfattade att vittnet kommer gående vände mannen runt och sprang norrut istället utmed brandstationen. Han hade ett udda sätt att springa på som vittnet uppfattade berodde på att han höll ena handen i fickan när han sprang.
Han hade mörka byxor, en mörk neutral knälång rock och något på huvudet som var så långt nerdraget över pannan så det var svårt att se ansiktet. Sprang norrut på Döbelnsgatan, sedan försvann han ur vittnets synfält.

Reine Jansson hade ett finurligt system för att sälja narkotika. På stan gick kvinnor som såg ut som prostituerade men som var kända knarklangare bland sina kunder, vilka köpte ganska stora partier narkotika av dem. När en bil stannade till vid en ”prostituerad” klev hon in i bilen och medan de åkte runt ett kvarter så gjorde de affärer.

Jansson levde ett ganska anspråkslöst liv på olika tillfälliga adresser och hade ”maskotar” som gjorde olika ärenden åt honom och som fick betalt i narkotika. Han hade aldrig narkotika på sig själv, utan ”lönen” fick hämtas ut till exempel hos någon ”prostituerad”. Antagligen via något system med lösen.

Jansson kunde uppfattas som en lågmäld auktoritet med klassisk stil och var antagligen en höjdare i Stockholms undre värld som lätt gick under radarn på grund av sin enkla livsstil. Förmodligen var han Sigge Cedergrens leverantör av amfetamin, ett populärt amfetamin som hade smugglats från Polen och som troligen producerades för att få in västvaluta till agenter från Östblocket.

Christer och Reine utanför Sigges port

Uppgiften passar in i andra uppgifter vid samma tid.

Ovanför trapporna såg Christer K (Granskningskommissionen) en man springa Malmskillnadsgatan mot Döbelnsgatan och in i parken vid Johannes kyrka.

Rättsväsendet saboterade Lisbet Palmes vittnesmål efter att Hans Holmér saboterat mordutredningen. Holmérs väg till den position som gjorde detta möjligt är tankeväckande. Han var kapten på I1, reservofficer och var bekant med IB-chefen Birger Elmér. Han fick underrättelse-utbildning i mitten på 60-talet av IB-agenten Jan Östberg som på 60-talet ägde företaget Rationell Planering AB vilket utbildade IB-agenter i nätplanering. Han var samtidigt budgetansvarig på RPS.

Holmér utsågs till byråchef på Rikspolisstyrelsen under Jan Östberg som var avdelningschef. Holmér efterträdde sedan Östberg och fick kontakter med regeringskansliet i budgetfrågor. Rikspolischefen och stay behind-höjdaren Carl Persson såg till att Hans Holmér blev Säpochef efter PG Vinge, som påstods ha sagt att Olof Palme var en säkerhetsrisk och istället anställdes på Industriförbundet.

En borgerlig regering flyttade Holmér från Säpo och gjorde honom till polismästare i Stockholm. Sedan blev han Stockholms länspolismästare och tillsatte gatuvåldsgrupperna, ur vilka han hämtade sina livvakter efter mordet på Olof Palme. Flera av poliserna inom gatuvåldsgrupperna dömdes senare för grova brott som mord och våldtäkt. 

Det är väl snarare de som gett falska alibin som förstört utredningen. Att inte rättsväsendet var mer på hugget. Det gick ju lätt att ta in Christer Pettersson tex. Hur många anonyma tips var det på honom? Jag har begärt ut de tipsen. Tänkte jämföra om det finns brev. Är ju 10,5 år sen jag kände igen breven från den sk Skelleftehamnsmannen. O personen tipsade ju polisen om Christer Pettersson i nutid med + berättade för mig att det var CP. Vilket jag inte trodde på.

Ja uppgifterna är ju sensationella på flera sätt. Här är ett vittne som sett mannen på nära håll. "Mörk neutral" = grå? "Något på huvudet nerdraget över pannan" = grå hatt?

Nåväl. Trappkrönet. Rätt tid. Knälång rock. Huvudbonad. Revolvern i fickan (troligen). Ska fly söderut men ändrar sig när vittnet kommer. Flykt Döbelnsgatan norrut. Nu blir det till att rota igenom vittnesförhören från mordkvarteren igen. Bra jobbat!!

Uppgifterna finns således i utredningen. Anonym ringde tipstelefonen.

Jag kvitterar med en uppgift jag fick nyligen: Två män ställde sig framför Bohemias dörr strax innan mordet som för att blockera entrén. Direkt efter mordet gick de därifrån. Polisen som tog emot uppgiften har jobbat i PU i många år. Han bedömer vittnet som mycket trovärdigt.

Går den uppgiften att läsa någonstans?

Var det inte denna rutt som Christer Pettersson beskrev i ett av sina erkännanden?