Råkade posta för tidigt, återkommer med det jag kommit fram till så fort som möjligt…
Jag resonerar enligt följande. För varje fixt k, kommer
(1/n)(k-1)c_k → 0, då n → ∞.
Problemet ligger alltså i när k → n → ∞. Men
(1/n)(k-1)c_k → (1/n)(n-1)c_n då k → n, och av antagandet har vi att (n-1)c_n → 0 då n → ∞. Alla termer i s_n - σ_n går mot 0 då n → ∞, alltså har vi att
lim(n → ∞) s_n - σ_n = 0
Om jag ska försöka formulera det lite snyggare,
För alla k ≤ N, med N < n, gäller det att
(k-1)/n c_k → 0 då n → ∞ ⇒ (1/n)∑^N (k-1)c_k → 0
Kvar har vi
(1/n)∑_(N+1)^(n) (k-1)c_k
Men då vi kan välja N godtyckligt stort när n går mot oändligheten, får vi, N → n, och
(1/n)∑_(N+1)^(n) (k-1)c_k → (1/n)(n-1)c_n
Men av antagandet har vi att (n-1)c_n → nc_n → 0 då n → ∞, följer det att
Jag tror dock vi behöver gå igenom grundläggande algebra med dig först.
Kan du svara på dessa frågor?:
Vad är en ekvation?
Vad är det okända i ekvationen för något? (I ditt fall v)
Försök svara på dessa innan du läser spoilern.
1. En ekvation är ett uttryck lika med ett annat uttryck.
2. Ett tal som har ett eller flera specifika värden som uppfyller likheten mellan uttrycken.
För att det skall kunna vara en ekvation behövs alltså ett likhetstecken och två uttryck som är lika med varann. Minst ett av dessa uttryck måste också innehålla en godtycklig konstant som det inte alltid är uppenbart vad den konstanten har för värde. Men det är själva ekvationen i sig som bestämmer värdet/värdena på konstanten.
När vi ser detta:
60 = v+0,1·v^2
Så är frågan ställd, för vilket eller vilka "v" är högerleder exakt lika med vänsterledet, dvs 60. Det gäller inte för oändligt många v, utan enbart för två stycken v.
För att illustrera ett enkelt fall:
2+3 = 5
2·(2+3) = 2·5
Det håller alla med om, om en femma är lika med 2+3, så är också två stycken femmor lika med 2 stycken tvåor och två stycken treor. Multiplikation kan som sagt tolkas som stycken.
Det var alltså ett smart drag av oss att multiplicera med 10, eftersom detta ledde till att vi har ett enda v² istället för 0.1 stycken v².
600-600 = 10v+v²-600
Subtraherar 600 på båda sidor, för om man gör samma sak på båda sidor så erhåller man fortfarande likhet. Om 5 = 5, och vi subtraherar 2 på ena sidan då får vi 3 = 5, och det stämmer inte. Alltså måste vi utföra samma sak på båda sidor. Eftersom v är ett tal, precis som att 3 är ett tal. Du behandlar v på exakt samma sätt som du behandlar talet 3.
Kvar har vi då:
0 = 10v+v²-600
Vi kan flytta om termerna
v²+10v-600 = 0
När en ekvation av grad två står på denna formen, då kan man utnyttja pq-formeln som man lärde sig i Ma B. Om du är osäker på hur den ser ut så skriv pq-formeln på google så får du säkert massvis med svar.
Vet inte vad som har hänt med mig, men jag behöver få en förklaring av en exempeluppgift (sämst, jag vet) på Ekvationer av typen Z^n = W.
"Lös ekvationen z^3 = 8i. ge resultatet på formen a + bi.
-> polär form..
z= r (cosv + i sinv)
8i = 8 (cos pi/2 + i sin pi/2)"
..och där behöver jag hjälp med att förstå hur v blir pi/2, dvs 90? Har jobbat med de Moivres formel innan men då har det varit tan^-1 ( lm i / re ) för att bestämma v, vad jag vet? Resterande delar av uträkningen förstår jag.
Känns mig redan så jäkla sunkig, så nedlåtande kommentarer undanbedes snällt
Vet inte vad som har hänt med mig, men jag behöver få en förklaring av en exempeluppgift (sämst, jag vet) på Ekvationer av typen Z^n = W.
"Lös ekvationen z^3 = 8i. ge resultatet på formen a + bi.
-> polär form..
z= r (cosv + i sinv)
8i = 8 (cos pi/2 + i sin pi/2)"
..och där behöver jag hjälp med att förstå hur v blir pi/2, dvs 90? Har jobbat med de Moivres formel innan men då har det varit tan^-1 ( lm i / re ) för att bestämma v, vad jag vet? Resterande delar av uträkningen förstår jag.
Känns mig redan så jäkla sunkig, så nedlåtande kommentarer undanbedes snällt
Jo vinkeln är 90° eftersom att 8i är ett rent imaginärt tal, om vi illustrerar 8i på det komplexa talplanet så inser vi snabbt att vinkeln mellan positiva realaxeln och positiva imaginäraxeln är 90°.
Du har helt rätt i din formel med att bestämma argumentet. Dvs att du använder arctan(Im(z³)/Re(z³)), dvs arctan(b/a), förutsatt att vi är i den första kvadranten. Annars är det bara att tänka till lite extra. Nu kommer dock problemet att arctan(b/a) är odefinierat om a är noll, eftersom vi inte kan dela med noll. Vid dessa fall, om vi har tex 8i, 8, -8 eller -8i så får man helt enkelt "tänka" ut vad argumentet kan vara. I ditt fall då π/2.