Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Jag ser fram emot att lyssna på Sture Bergwall, eftersom han har överlevt!

Det är mycket speciellt att Sture Bergwall orkat gå vidare, och förlikat sig med sitt öde. Det är misstron mot honom som visar hur illa det är ställt när enskilda medborgare drabbas av folk som kommer undan. Jag är nyfiken på hur han orkar bära det ansvar som pådyvlats honom, av en stat som inte tar ansvar för skador folk i statens tjänst orsakar.

Efterspelet i Qvicksaken har visat att det går hem i stugorna att man vill skuldbelägga Sture Bergwall för de övergrepp inom psykiatrin och rättsväsendet som drabbat honom som en enskild, i stället för att vidta rättsliga åtgärder mot de som orsakade denna rättsskandal.

Skitsnacket om preskription, är ett vilseledande som skyddar brottslingarna, för övergreppen fortsatte tills helt nyligen från psykiatrin och från Qvickggänget har inte upphört med falsk ryktesspridning. Kränkningarna fortsätter drabba en oskyldig, men samma idiotier som fick honom fälld för 8 mord.

Om det var så att de var tänkt att vidta rättsliga åtgärder mot uslingarna som orsakade denna härva av lögner, om det inte var preskriberade brott, så varför dröjer skadeståndet till Sture Bergwall?

Den värsta lögnen i denna härva, är framförandet att det hade blivit ett rättsligt efterspel, om saken inte var preskriberad!

Vem är det som går på lögnen att jurister hade åtalat jurister och fått dem fällda, i Sverige? Om det inte vore preskriberat!

Min känsla är att Sture Bergwalls frihet var villkorad av att han håller käft!

Efter att ha läst Lambertz bok står det klart att antingen har Quick begått alla morden eller inget mord.

Den huvudsakliga bevisningen består av sannolikhetsbedömningar av Quicks detaljkunskaper kring omständigheter om morden. Quick har i förhör och under vallning kunnat återge fakta som bara mördaren kan ha känt till.

Invändningar mot den huvudsakliga bevisningen är dels att Quick har fått detaljkännedom om morden via källor utanför utredningen (media/bibliotek m.m.), dels att Quick fått hjälp med detaljkännedom via utredarna själva (ledande frågor, förberedda vallningar, bortförklaringar av felaktiga detaljupplysningar, välvilliga tolkningar av vaga svar m.m.), dels att Quick själv aldrig har kunnat ge en sammanhållen korrekt återgivning av de verifierbara delarna i mordförloppet (i domstolen har andra fyllt i och intygat att Quick lämnat detaljkännedom under utredningen).

De som försvarar de fällande domarna hävdar att de var medvetna och har tagit hänsyn till medias rapportering under utredningen (t.ex. det publicerade fotot på den mörkhåriga, och inte som Quick uppgett blonda, flickan Therese). Man är inte överens om vad för slags detaljupplysningar som Quick kan ha kommit över och ifrågasätter om han har överhuvudtaget har läst gamla tidningar och böcker (t.ex. den eventuellt av GBS utlånade boken om Asplundfallet).

Angående detaljkännedom via utredarna menar Lambertz att detta är helt otänkbart och varje sådan antydning är en anklagelse mot alla de tjänstemän som hanterade ärendet under processerna mot Quick.

Resningsprocessen har bara behövt ta ställning till om det skulle kunna gå att fälla Quick i en ny rättegång. Det har inte varit resningsprocessens mål att fria Quick från misstankar. Det har dock kommit fram uppgifter som talar emot Quick som gärningsman i några av morden, t.ex. Quicks dokumenterade oförmåga att köra bil eller uppgifter att han varit på annan plats under mordtillfället.

Även under rättegångarna har det funnits uppgifter som talar emot Quicks version av mordförloppet (avsaknad av teknisk bevisning, väldigt lite stöd i de redan omfattande utredningar som gjorts, fel färg på angiven bil, oklart om bil lånats ut, glas som borde ha välts i tältet m.m.) men den samlade bedömningen har varit att den huvudsakliga bevisningen (verifierbara detaljkunskaper) räckt till för att fälla Quick.

Om Quick kan bevisas oskyldig till ett av morden så kan man konstatera att de detaljkunskaper om mordet han haft måste han ha införskaffat på något sätt. Därmed faller bevisningen i övriga mord eftersom han uppenbarligen kunde skaffa sig oförklarliga detaljkunskaper om det mord han bevisligen inte har begått.

Ja, en riktigt smutsig utpressning är väl nästan det enda som kan krydda på denna soppa!

Man kan ju bara spekulera i vad det skulle kunna vara för utpressning... T ex:
•Lambertz får in Pelle Svenssons anmälan 2006.
•Lambertz (fortfarande chockad ang Veija B) skiter i alla kartonger från Pelle & läser domarna (på typ 2 dagar) och tycker att allt verkar OK!
•Lambertz kontaktar bl a Kwasten som på hedersord bekräftar att inga fel har begåtts.
•Lambertz muttrar på förtroligt med Kwasten om att han inte kan sluta tänka på Veija B blåsningen han just gått på och kan nu inte riktigt tänka klart kring Quick.
•Kwasten erbjuder sig att skriva Lambertz JK beslut (som faktiskt är ganska långt och välskrivet) men då får Lambertz lova att stötta Kwasten, Seppo m fl.
•Lambertz godkänner Kwastens erbjudande och Kwasten tar hjälp av Seppo för att skriva ihop JKs beslut (på typ 2 dagar)
•Det är med andra ord Kwast & Seppo som är de två "medhjälpare" Lambertz refererar till ang JK ärendet 2006!

Spola fram till 2012-2015... Kwast utpressar Lambertz om att han ska fortsätta slåss för att inga fel begåtts (förutom av alla utanför Quicklaget), annars kommer Kwast att avslöja att det var Kwast & Seppo som var medhjälparna 2006!


Ja, det vore onekligen en helt ny nivå av galenskap i denna röta.

Men så kan det väl inte ha gått till... Eller?!

Förstår inte vad du menar riktigt med den "gamla skivan". Bevisningen är prövad i tingsrätterna. Det som du skriver "gjorts i ett tidigare skede och det är precis lika mycket värt juridisk (sic) och i det här fallet också rent substantiellt" innebär ju att ni delar uppfattning härvidlag. Så då så. De är de enda domstolar som gjort det. För att bevisningen ska anses "pulvriserad" (ett märkligt uttryck) ska den naturligtvis ha utsatts för en sådan domstolsprövning. Polis och åklagare är ju bara den ena parten som rätten ska lyssna till och värdera. Visserligen erkände Quick allt som lades honom till last, varför man kan säga att den normala tvåpartsprocessens spänningsfält mellan klagare och tilltalad blev mindre laddat. Å andra sidan ska ett erkännande underbyggas av stödbevisning, något som tingsrätterna var utomordentligt klara över. Och det är den bevisningen som nu diskuteras i så upprörda ordalag. Problemet är att dessa fem tingsrätter med sju-eller åtta juristdomare och minst 18 nämndemän, i sex rättegångar rörande åtta mord till likartade och enhälliga domslut. Det bör kanske stämma till viss eftertanke rörande bevisningens robusthet eller brist därpå.

Har någon på ett systematiskt och trovärdigt sätt, utan överord och invektiv, skrivit bort tingsrätternas bevisvärdering? Maciej Zaremba har tidigare i debatten på ett intelligent resonerande vis starkt ifrågasatt tingsrätternas materiella processledning och närmast beskrivit den som en pingismatch. Men det är det närmaste vi kommit hittills. Komplexiteten i den materiella processledningen är mycket väl beskriven i rapporten. En guldgruva för den som vill tränga in i den här typen av frågor. Att en åklagare finner att bevisningen inte räcker för åtal innebär knappast att den är pulvriserad. Hovrätterna har inte gjort det. Dels är de förhindrade utan att målet tas upp direkt i hovrätten, dels är det ju precis det som ett resningsförfarande ska säkerställa sker.

Det är däremot korrekt att resningsåklagarna biträdda av polis har gjort en bevisvärdering. De har därefter funnit att den för deras del inte håller för att få en fällande dom och därför lagt ned åtalen. Med känt resultat. Det kan man ha mycket synpunkter på, inte minst har Göran Lambertz det.

För egen del har jag ingen uppfattning om bevisningens styrka. Jag har vare sig läst förundersökningarna eller varit på huvudförhandlingarna, som är en central del av det som domstolen lägger till grund för sina avgöranden. Den muntliga bevisningen från huvudförhandlingarna finns inte mer. Den har förklingat och återfinns fragmentariskt återgiven i tingsrätternas domskäl. All övrig bevisning som lagts fram är offentliga allmänna handlingar för var och en att beställa och läsa.

Magnusson gör ingen värdering, som sagt, av bevisningen. Vad han försöker diskutera är den s.k. oskuldspresumtionen och om det är lämpligt för ett justitieråd att kasta sig in i en så pass infekterad sak som Quick-saken. Och i den saken lämnar mig bevisvärderingen so oder so kall.

Nej det var fyllot Yrsa Stenius mot slutet av debatten. Hon står ju också på Quicklagets sida, även om hon inte är med på några middagar.


Dan Josefsson tror att någon på HD läxat upp honom. Fast vem vet Han kanske har fått en vink om kommissionens slutsatser.

Ja, så var det ju! Det är väl för övrigt hon som även skrivit förordet till Kwasts bok?

Ja, detta är väl pudelns kärna och precis det man anklagar SP m.fl. för.

Här kan ju vem som helst enkelt se att GL ljuger rakt upp och ner. Det är bara att läsa i förhören så ser man alla ledande frågor som hjälpte TQ att hitta "rätt" i sin berättelse.

T.ex om "födelsemärket":

Det undrar jag också - kom inte hon in ganska sent i den här soppan, och bara som debattör?
Trevlig eller otrevlig spelar kanske inte så stor roll, det värsta är att hon företräder ett "ingen rök utan eld"-perspektiv i juridiska sammanhang.

Apropå SP .Är det någonting att bråka om att pärmarna som saknades låg i källaren på polishuset i Sundsvall och inte i ds rum om det skulle ha varit så ?. Det var ju ändå SP som hade ansvaret för allt material från alla förhör inklusive dem som "kom bort" inför rättegångarna ? Var det så mycket att skrika för som KH gjorde undrar jag?

2013 sa hon själv

Ja, det är ju en sak som Lambertz faktiskt har rätt i. Bergwall är allt annat än hjälte.

Ja kanske t.o.m varit någon slags redaktör eller så. Hon säger i alla fall att hon har "läst boken och fördjupat mig i det här"

http://www.svd.se/thomas-olsson-det-ar-tragiskt_4265655