Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Det är lätt att vara efterklok med facit ihand. Säg nu att det istället hade varit så att pojken haft en magsjukdom, hade lätt för att få blåmärken osv. och alla hade anmält och pojken omhändertagits. Då hade det blivit ramaskri för myndighetsmissbruk...

Precis samma intryck jag får av FUP. Att slippa soc är prio ett för henne. Utifrån FUP tycker jag heller inte att hon verkar speciellt ovanlig som person. Lite instabil, orkar inte alltid tänka på sitt barns bästa (som när soc är oroliga) men gör så gott hon kan. Det finns många sådana mammor.

Att hon sagt till sambon att inte vara så hård uppfattar jag mer som att det handlar om sättet att prata, inte något fysiskt. Eller har jag missat något?

Däremot kan man undra var Theo varit när "pappa" brottat ner mamma på golvet tex. De verkar ha haft ett ganska stormigt förhållande. Varför frågade inte soc något om det? Varför tittar de bara på barnet och hans kläder???



Man borde inte behöva använda sig av egen erfarenhet. Det finns massor av kunskap att inhämta och om man vet hur vanligt det faktiskt är med barnmisshandel är det lättare att ta in att det förekommer i ens egen omgivning. Även om föräldrarna verkar ansvarsfulla/är trevliga/kramar barnet.



Ja... men det är när man får den samlade bilden det blir solklart. Och både dagis, soc och sjukvården hade en tillräckligt stor del av den bilden tycker jag.

Tänker också på läkaren som skrev ut medicin mot magen... Läste läkaren journalen ordentligt? Patric själv säger i FUP att magproblemen antagligen berodde på att han slagit pojken i magen vid 4-5 tillfällen.

Det var lika för mig!
Tror att länkarna som lagts ut här också bara innehåller huvudprotokollet.

Nu var det väl inte direkt myndighetspersoner jag tänkte att hjälpen ska komma ifrån.

Min tanke var mer på ett mänskligt plan. Som sagt, det finns många barn som dagligen råkar ut för psykisk eller fysisk misshandel av olika skäl. Vill man förhindra att fler barn drabbas som lilla T har gjort kanske man själv ska gripa in om det händer i ens egen omgivning. Jag menar, det ankommer även på dig och mig att göra något om vi förstår att något är fel. Inga föräldrar äger sina barn-vi har alla ett ansvar för andra människor.Det var min tanke.

Ja, du har missat nedanstående. Förhörsledaren (F) PS (M)
F: Är det så hårt som du höll i mig nu?
M: Jaa.
F: Det gör ju ganska ont på mig och jag är ju vuxen.
M: Mm.
F: Hur reagerar Theo dårå?
M: Han blir ledsen. Såg rädd ut.
F: Aaa. Och då va, då va Suzanna närvarande?
M: Mm.
F: Vad sa Suzanna dårå?
M: Hon sa att jag inte får ta i honom så hårt.
F: Okej. Det här måste ha hänt strax efter ni flytta ihop.
M: Aaa. Det var strax före vi flytta ihop.
F: Asså strax före ni flytta ihop. Okej.
M: Aa. Det var det.
F: Har du tagit i Theo nån mer gång när Suzanna varit med?
M: Nej.
F: Har Suzanna nån gång sagt till dig att du ska säga åt Theo att inte göra nånting.
M: Hon har aldrig sagt till mig. Att, vad jag ska göra med honom eller nånting.
F: Nej. Suzanna sa här igår att, att hon ibland har uppmanat dig att säga till Theo på
skarpen.

Jag anser att man har skyldighet att ingripa. Även lagen förespråkar det. Tyvärr är folk väldigt flata och saknar ofta civilkurage.
De här familjerna är ju ofta väldigt slutna och klipper band med anhöriga och vänner om de kommer med obekväma frågor eller påståenden.
Då kan det vara lika svårt för dom som för myndigheter att se.
Har personlig erfarenhet av att göra anmälan om ett grannbarn som for illa.
Det resulterade i att barnet omedelbart omhändertogs. Man hade på soc misstänkt länge att inte allt stod rätt till men saknade bevis. Den lilla pusselbiten kunde jag förse dem med.
Att jag hotades till livet av styvfadern fick jag leva med.
Även om anmälan kan göras anonymt finns ju risk att man kan lista ut vem som anmält pga uppgifter i anmälan.
Därför sviks dessa barn även av omgivningen.

Jag köper definitivt inte att det barnet blev ordentligt utrett. Har han verkligen blivit utredd på specialistklinik eller var detta vårdcentralen i Mjölbys åsikter! Pat (knappt två år) har alltså svullen buk, blod i avföringen och fö normala värden. Företräder han dessutom div blåmärken på buken och bröstkorgen - hur kan man lämna det därhän med litet vagt mummel om att det är svårbedömt?! Men tyvärr så har ju många sjukhus/vårdcentraler utanför större städer blivit fullständigt beroende av vikarier som jobbar ngra dagar eller ngn dag och sedan "försvinner". Har det varit ngt sådant som hänt här...Bedrövligt att man låtit detta bero! Lille T hade ju tyvärr heller inga föräldrar som krävde mer utredningar! De flesta föräldrar hade förmodligen blivit extremt oroliga om deras lilla barn haft symtom som blod i avföringen, balanssvårigheter etc och inte gett sig utan ordentliga undersökningar!
Det finns dessutom - tackochlov få - men ändock fall i Sverige med barn som misshandlats till döds med ungefär samma symtom som lille T - de har fått ta emot sparkar och slag mot buken som är extra känslig på sådana små , så det är alltså inte okänt för sjukvården att slag och sparkar mot magtrakten ger de här symtom!

Och Theos dagisansvarige ger jag inte mycket för ärligt talat! Människor som skall föreställa utbildade på att ta hand om barn och som har daglig erfarenhet av små barn vet förbannat väl att det är stor skillnad på när ungarna krånglar och bråkar och tjurar litet när de blir hämtade ibland och ett barn som blir tyst och rädd i ögonen när nya "pappa" kommer och hämtar. Och om det är sant att mamman ber dagispersonalen om hjälp "mot" de sociala myndigheterna i ett sådant här fall och ber dagispersonalen att inte trösta hennes barn när han slår sig, så är det ju oerhört att inte dagisansvarig blev allvarligt oroad enbart av detta beteende!

Här har det banne mig ringt så många varningsklockor att dagis, sjukvård och socialvård borde skämmas(big understatement) att ingen ingrep och räddade lille Theo innan det var för sent!

Sorgligt nog kommer väl den här GM få ett lika ynkligt straff som de som dömts ut vid liknande dödsmisshandel/mord mot barn under/omkr två år. Det finns åtminstone ett par fall av ovanligt brutala och vidriga dödsmisshandelsfall av små barn, där resp Tingsrätt dömt ut straff på 1,5 år o likn! Sedan har iofs Hovrätten och i ngt fall HD gått in och höjt till 5 år eftersom brotten (i ngt fall rörde det sig om en bebis på två veckor!) ansetts mycket grova! Det är alltså fortfarande tämligen riskfritt att slå ihjäl ett mycket litet barn i detta land! Det är sanslöst att man kan dömas till 10 år och mer för ett rån, men mörda ett barn och komma undan med ett 5-årigt "straff"!

Väldigt tveksamt om situationen är så urusel i tusentals familjer i Sverige att föräldrar för en minut skulle komma på tanken att misshandla sina barn på detta sätt, hur bedrövlig de än upplevde sin egen situation! Här rör det sig ju inte om daskar i baken etc som gått för långt, utan om upprepat grovt våld där en fullvuxen man ger sig på en liten tvååring med slag och kanske sparkar som resulterar i armbrott, blåmärken och slutligen dödliga bukskador!

Utifrån förundersökningen tycker jag mig se att förskolepersonalen invaggats i falsk trygghet då de fått veta att soc är inblandade.

I Sverige anmäls ca 1500 fall av misstänkt fysisk barnmisshandel (0-6år) varje år. OBS, misstänkt barnmisshandel och antalet anmälda. Det faktiska antalet utförda misshandelsfall känner vi alltså inte, men jag tippar på fler än den 1500 anmälda fallen. Lägg därtill kränkande behandling och sexuella ofredanden...
(daskar i baken är inte tillåtet sedan 1979)