Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

I åtalet står det ju att barnet misshandlats då han var hemma ensam med GM. Varför ska man då förutsätta , som det görs här på tråden, att mamman visste om misshandeln? Att mamman vid tiden för dödsfallet trodde på GM´s oskuld säger väl mer om att hon var ovetande om vad som pågick när "barnvakten" passade lilla Theo.

Det säger nog mer att mamman var i förnekelsestadiet när hon uttalade sig. Styvpappan har enligt uppgift misshandlat den försvarslöse stackars pojken ett flertal gånger innan den ödesdigra dag då han slog för hårt.

Det må vara så, men vid minsta misstanke skall man dra. Eller hur?

Mamman kanske inte hade en aning om vad som pågick. GM kan ju ha varit gullig och lekfull mot barnet när de alla var tillsammans.Finns inget som pekar på något annat.

Yeah, right...

Jo, det faktum att åklagaren har kallat henne som vittne.

Man måste vara en mästare på förnekelse om ens barn blir misshandlat 10-15 ggr och alltid när han varit ensam med styfadern och man inte lägger ihop två och två.
Handlar kanske om ett smärre förståndshandikapp hos mamman?
Tycker det finns en del som talar för det.
Denna lilla människas öde var otroligt grymt.
Misshandlad redan innan födelsen enligt uppgift. Mamman kallade honom överlevare..
Mamman tvingade honom på honom två "fäder" som inte tyckte att han borde finnas

Det visste jag inte. Det förändrar givetvis allt.

Jag är inte utblidad i ämnet, men jag gissar i så fall på något psykosliknande. Jag har träffat mer än en tjej (vuxna) vars mammors "nya kille" förgripit sig på barnen medan mamman valt att inte uppmärksamma detta. Ingen av dessa mödrar har upplevts som efterblivna eller liknande. Det mänskliga psyket är skrämmande komplicerat.


Stora starka herr Strength har gråtit över det här och sådant inträffar inte ofta. Min egen son fyller snart tre.

Jag har inte läst om något som skulle tyda på psykos hos mamman, men jag kan ha missat?

Det er tenkbart at GM metodisk har rettet mishandlingen mot mellomgulv/maveregion. Han visste at slag mot dette myke kroppsparti ikke etterlot tydelige blå-merker. (det er skjerpende)

Jeg har summet meg, tenkt over noen saker, etter dagens opplysninger: Barnets mor har ikke vært tilstede under mishandlingene. OK- Barnet har heller ikke utviklet nok språk som kan formidle voldsbruk.

Moren kontaktet lege tidligere, når gutten hadde buksmerter. Ble medisinert mot det man trodde var en bakteriell maveinfeksjon - Men de kommende legebesøk og skader, der måtte helsepersonell fattet mistanke. Og mistanken var kanskje varslet, var under utredning, men hjelpen kom for sent...

Rent rasjonelt vil jeg anta barnet viste redsel, og ikke med glede søkte sin stefars "trygge armkrok" Derfor burde barnets mor ha reagert, fattet mistanke....at noe var galt i relasjonen mellom samboer og sitt barn.... og koplet det til smerter og skader.

Men jeg vil ikke forhåndsdømme henne. Det er ikke kriminelt å være "naiv", og tro for godt om den man er forblindet på, emosjonelt. Det var "mavelidelsen" hun trodde var tilbake, når hun fulgte sin døende gutt til sykehuset. Hun trodde kanskje virkelig på dette..... Og hun er ikke siktet for noe.

Og skulle det være slik hun aldri fattet mistanke om mishandling, ja da forstår vi alle at hun nu lider ekstra mye. I ettertid kommer detaljer hun ikke tydet, eller tenkte over. Hun vil bebreide seg for ikke vært der, stoppet smertene som ble påført sitt eget barn. Kan en straffes mer?

Det skulle vara intressant att få veta hur dessa 10-15 tidigare misshandelsfall mot pojken kommit fram.

Berättade mördaren detta själv i samband med förhör? Upptäcktes äldre bukskador i samband med obduktionen och erkände i så fall GM den upprepade misshandeln när han konfronterades med fakta?

En annan sak i sammanhanget är faktiskt, att man är liten när man är två år. Det handlar inte om någon 4-5 årig livlig grabb.

När styvpappan flyttade in var väl Theo c:a ett och ett halvt år?

• Vid 14 månader kan ditt barn förmodligen stå på egen hand, böja sig ner och räta på kroppen igen och jobbar eventuellt på att gå bakåt.

• Vid 15 månader går ett genomsnittligt barn ganska bra och tycker det är roligt att dra eller putta leksaker samtidigt.

• Vid ungefär 16 månader börjar ditt barn visa intresse för att kunna gå i trappor - men kommer förmodligen inte att kunna gå själv i dem än på några månader.

• De flesta 18-månadersbebisar går bra. Många kan gå uppför trappor med lite hjälp (att gå ner kan behöva några månaders träning än så länge) och gillar att klättra på möbler. Ditt barn kanske försöker sparka boll (men lyckas förmodligen inte alltid) och gillar säkert att dansa, om du sätter på musik.

• Vid 25 eller 26 är ditt barns steg jämnare och han eller hon rullar förmodligen av steget från häl till tå som vuxna gör. Nu blir barn också bättre på att hoppa.