Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

De som fanns i livet runt Theo och Zanna beskriver ett ganska starkt engagemang i sonen och det som hände runt honom.
Detta är dessutom något de beskriver efter Theos död, medvetna om att det pågår en mordutredning - alltså kan vi nog förutsätta att det engagemang de faktiskt beskriver verkligen förelåg.
Jag tror de är bättre skickade än du att avgöra om Zanna var engagerad eller inte faktiskt.

Och vet du vad jag tror? Vissa är helt enkelt rövhål till föräldrar. Du kan (av någon obegriplig anledning men du vill kanske vara "snäll"?) svinga din fana för Z-helvetet bäst du vill - alla mina sympatier ligger hos Theo.

Han drog en helvetes nitlott och "vinsten" var att plågas till döds efter en kort och miserabel levnad.

Jag har helt ärligt svårt att ömka tjockmoffsan som valde en skorunkande loser framför sitt eget barn.

"Starkt engagemang" - då vet du uppenbarligen inte vad ordet engagemang betyder.

Jag tycker för övrigt att dina "försvarsinlägg" är rent motbjudande.

Ja...fast hon kanske inte börjat sörja sonen...

Det ligger nära tillhands ja...bra att hon reagerade så långt iallafall.

Detta är märkligt...förhöret bör ha varit efter häktningsförhandlingen där han medger att han slog T...

Han åt kanske upp den medan hon var där?

PS svek verkar vara lättare att hantera än sorgen över sonen? Fast att döda sonen bör ha varit ett större svek än att kolla porr...

Ja nu blir det så där konstigt igen, men man får väl inse att alla är olika. En del är tydligen så att ett litet misstag från någons sida, som att ta hårt i ett barn (det var ju inte misshandel det var frågan om och det sägs inte att det blev några skador eller hur hårt han tog) så är principen att den personen umgås man inte med mer av omtanke om sina barn.

Jag har svårt att tänka mig att någon inte gör nåt fel nån gång på nåt sätt, men jag kanske inte har så lätt att hitta de här perfekta människorna som andra här i tråden tycks ha.

Det står inte hur hårt han tog, men för en del spelar det ingen roll. Han skulle bort då, för det är så de själva har gjort i sitt liv.

Själv tror jag att det i många förhållanden förekommer diskussioner (fast här var det ju inte ens det) om hur varm vällingen ska var, badvattnets temperatur, läggtider osv och att föräldern ibland kan säga åt styvföräldern att så tycker inte jag, alltså säga till den. Men en del tycker alltså att måste man säga till om EN enda sak så ska det vara slut. Och så måste ju de få leva. Fast jag fattar inte att de inte är rätt ensamma men som sagt jag kanske har konstiga människor omkring mig som ALLTID beter sig EXAKT som jag tycker.

Jag tycker Zanna var rätt normal som sa åt honom och eftersom det inte ens var en diskussion så kan det inte ha varit något större problem. Detta naturligtvis beroende på hur hårt han tog osv. men det vet vi ju inget om så det är svårt att säga.

men då vet vi det, att en del tycker att måste man säga till om något vad gäller barnen så ska man göra slut.

Eftersom Zanna som inte ville att man skulle "dalta" med sonen reagerade på att P var hårdhänt måste det ha varit rejält gränsöverskridande.

Du vänder dej till fel persom, det är de förhörda som gjort bedömningen om starkt engagemang, inte micro113.

Eftersom Zanna som inte ville att man skulle "dalta" med sonen reagerade på att P var hårdhänt måste det ha varit rejält gränsöverskridande.

Eftersom Zanna som inte ville att man skulle "dalta" med sonen reagerade på att P var hårdhänt måste det ha varit rejält gränsöverskridande.

Nej, det måste det inte - vi daltade inte med våra (jag och maken) barn, och vi ville inte att andra skulle dalta med dem -- men du la banne mig inte hand på våra barn, hade du tagit tag i mitt barn - vilket har förekommit att folk gjort, så fick du en tillsägelse - hade du gjort något värre hade det inte stannat vid det.

Att inte dalta med barnen och att utsätta dem för smärta eller kränkning är absolut inte något som hänger ihop på något vis. Där finns inte det raka samband som du gör gällande.

"Daltdebatten" är väl över? De flesta fattar att dalt inte är bra, omsorg mycket bra...

Hur mäter man "starkt engagemang"?

Det är inte jag som tar upp den igen - det är Chalaisen som anser att Zannas begäran om att det inte skulle daltas visar att den gången hon reagerade när Patric tog i sonen innebär att det Patric gjorde måste ha varit rejält "gränsöverskridande" -- alltså att hon skulle acceptera grövre saker mot barnet än andra för att hon inte vill att man daltar.

Det ställer krav på ett bemötande anser jag - för det finns inga sådana samband, sådana slutsatser är det inte relevant att dra.