Citat:
Ursprungligen postat av micro113
Det finns något viktigt med äkta förmåga till empati - den utesluter inte - man kan alltså både känna empati med offer, offrets anhöriga, gärningsmannens anhöriga och ..... hör och häpna till och med gärningsmannen fast man känner avsky för både brottet och .... gärningsmannen.
Jag citerade fel i mitt senaste inlägg. Ursäkta!
Du har rätt i att man kan känna empati för de inblandade. Det gör även jag. Det måste vara ett h*lvete för alla berörda.
Dessvärre är jag antagligen en ond jävel, eftersom jag inte kan finna det minsta uns av förståelse eller empati gällande barnamördaren Patric. Han är enligt mig det uslaste av de usla.
Suzanna blev förälskad i honom och såg fram emot en gemensam framtid tillsammans med honom och sin son. Patric förrådde allt hon hoppades på och dödade hennes son.
Jag är inte någon förespråkare av dödsstraff, bl.a. för att jag finner det medeltida och ociviliserat i en modern rättsstat. Däremot önskar jag att domstolarna i fullt måtto försöker inse allvaret i det fruktansvärda i att små försvarslösa barn utsätts för upprepad misshandel och slutligen slås ihjäl.
Det finns
ingen förmildrande omständighet!