Patric Seavers som misstänks för mordet på en tvåårig pojke i Mjölby bedöms inte lida av någon allvarlig psykisk störning. Bedömningen gäller både nu och vid tillfället för gärningen. Det framgår av rättsläkarnas undersökning av mannens psykiska hälsa.
Han kan därmed dömas till fängelse. Rättegången inleds om en och en halv vecka.
Publicerat: fredag 03 september kl 12:18, Nyheter Östergötland
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=160&grupp=5108&artikel=39 78003
En viktig rättskälla är rättspraxis, dvs. prejudikaten. Ett
prejudikat är inte bindande i den meningen att ett ståndpunktstagande
i högsta instans – dvs. Regeringsrätten och Högsta
domstolen (HD) – inte kan frångås av underinstanserna utan ändring
i lagstiftningen. Avgöranden i högsta instans i rättsfrågor följs
emellertid så gott som undantagslöst av underinstanserna.
Detta beror naturligtvis bl.a. dels på den sakliga tyngden i den
högsta instansens skäl för en intagen ståndpunkt, dels på att det
är ytterst betydelsefullt med enhetlighet i rättstillämpningen.
http://www.skatteverket.se/download/18.76a43be412206334b898000156/kap_02.pdf
Prejudikat, d.v.s domar som kan vara av betydelse för avgöranden i detta rättsfall är bland annat tre rättsfall från Högsta domstolen (HD); NJA 1992 s. 85, NJA 2000 s. 612, och NJA 2003 s. 174. Det senaste, NJA 2003 s. 174, har flest likheter med detta rättsfall.
NJA 1992 s. 85: Misshandel av ett litet, skyddslöst barn, som tilldelats ett stort antal slag mot huvudet och kroppen, har bedömts som grov. Tillika fråga huruvida vållande till annans död varit att bedöma som grovt brott.
Åtalspunkt 1, grov misshandel. En man har under tiden d 4- d 9 maj 1990 misshandlat sin styvson, 1 1/2 år gammal, i bostaden genom att tilldela denne ett flertal slag, varav ett eller två med avlångt föremål, så att det lilla barnet ådragit sig underhudsblödningar och överhudsavskrapningar på huvudet, halsen, armarna och bålen. - Grovt brott föreligger då mannen visat särskild hänsynslöshet och råhet.
Åtalspunkt 2, grov misshandel och vållande till annans död grovt brott. Samme man har d 7 juni 1990 genom uppsåtligt direkt och indirekt fysiskt våld, kraftiga skakningar, hårt tryck mot bröstkorgen, tillfogat sin dotter, född d 6 maj 1990, en livsfarlig hjärnskada och revbensfrakturer. Barnet avled till följd av hjärnskadan d 4 juli 1990. - Grovt brott föreligger då pappan visat särskild hänsynslöshet och råhet.
Domskäl. Av utredningen framgår att mannen har misshandlat styvsonen genom att tilldela denne ett stort antal slag mot huvudet, halsen, armarna och bålen. Misshandeln har riktat sig mot ett litet barn som varit helt skyddslöst. Även med beaktande av att styvsonen såvitt framkommit misshandlades bara vid ett tillfälle och att de skador som uppkom var av mindre allvarligt slag vittnar misshandeln om en sådan särskild hänsynslöshet att den är att bedöma som grov.
När det gäller åtalet för vållande till den nyfödda dotterns död har mannen i HD uppgett bl a följande. När han vid 17-18-tiden den aktuella dagen skulle ge dottern mat och hon vägrade äta blev han irriterad och skakade henne, antagligen rätt kraftigt. Han skakade henne då upp och ner utan att hålla handen bakom hennes nacke. När han senare upptäckte att dottern verkade livlös försökte han ge henne konstgjord andning och skakade henne fram och tillbaka, varvid han dock höll handen bakom nacken på henne.
Utredningen visar att dottern har avlidit genom total hjärnnekros till följd av pappans skakningar av henne. Det finns i och för sig inte anledning att ifrågasätta pappans uppgift att han, när han sista gången skakade dottern, hade råkat i panik på grund av att flickan föreföll ha upphört att andas. Vid det tidigare tillfället samma dag förelåg emellertid inte motsvarande förmildrande omständigheter. Skadornas omfattning tyder på att det våld som dottern utsattes för var mycket kraftigt. Genom att behandla ett nästan nyfött barn på det sätt som skedde har C.J. handlat så oförsvarligt att hans vållande till barnets död bör bedömas som grovt.
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom dömer HD mannen med tillämpning av 34 kap 1 § 1 st 2 BrB enligt 3 kap 6 § och 7 § 2 st samma balk för grov misshandel och vållande till annans död som är att anse som grovt till fängelse 1 år 6 månader.
Källa:
https://lagen.nu/dom/nja/1992s85.
HD har i rättsfallet
NJA 2000 s. 612 uttalat sig om straffmätningen i mål om grov misshandel av barn. I det fallet hade en fyraårig flicka i hemmet utsatts för våld mot buken av moderns sambo som gett upphov till att tolvfingertarmen slitits av. Flickan, som genom sambons försorg kom under läkarvård i tid, överlevde och blev helt återställd. Påföljden för brottet bestämdes till fängelse tre år. Den domen får anses ha inneburit att HD anlade en strängare syn på påföljd för misshandelsbrott riktade mot små barn än som tidigare hade varit fallet (jfr t.ex. NJA 1992 s. 85.)
Källa:
https://lagen.nu/dom/nja/2000s612
NJA 2003 s. 174 är ett rättsfall från Högsta domstolen under 2003 där en man har befunnits skyldig till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott, avseende en knappt treårig styvson. Fråga om straffmätning. - Även fråga om barnets mamma gjort sig skyldig till vållande till annans död genom att underlåta att se till att det misshandlade barnet kom under vård. Mannen dömdes till fängelse sex år samt utvisning. Sex års fängelse överstiger det frihetsstraff som dömdes ut i NJA 2000 s. 612. Sammantaget ger inte utredningen i målet tillräckligt stöd för påståendet att treåringens mamma insett att hennes son misshandlats så att hans liv var i fara och att hon genom oaktsamhet vållat sonens död, och av den orsaken ogillades åtalet mot mamman.
Källa:
https://lagen.nu/dom/nja/2003s174