Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring (2010)

Den här mamman lever i en uppmålad mamma-pappa-barn idyll .Det framgår ju klart av hennes blogg.
Hon poängterar hela tiden hur LYCKLIG hon är. Sånt brukar vara varningtecken ..tyder på en sk "as if"-personlighet. "Lyckliga" människor i väl fungernade förhållanden behöver inte sätta upp den fasaden.
Hon kallar dessutom den lille för "vårt barn". Det är faktiskt hennes barn ända till styvfadern själv är redo för att kalla barnet "sitt". Han kan ha pådyvlats en papparoll han inte hunnit växa in i egen takt.
Och har dessutom ansvaret ensam för pojken när mamman jobbar. Sånt kan var både kravfyllt och frustrerande.
Jag tror inte hon har kunnat ta in ens de tydligaste tecken..om de funnits. Då rasar ju hela bilden av att de lever "as if" we were a happy family.

Annars kanske det är så att de faktiskt var lyckliga tillsammans innan den är högst otrevliga händelsen inträffade? Känns ganska banalt att det skulle vara ett varningstecken att folk skriver att de är lyckliga va? Sedan att hon kallat baby T för "vårt barn".. det kanske är en del av att baby T möjligtvis kallat GM för pappa?

För övrigt så har denna diskussionen spårat ur fullständigt.

Såg också att någon skrev att mamman lämnade pappan under graviditeten för att han misshandlade henne. Men det kan knappast stämma. Inte med tanke på att mamman (vem annars) stolt deklarerade på WT-sajten Familjeliv att hon och vederbörande fått en son. Inte gör man det om man blivit misshandlad och gjort slut....

http://www.familjeliv.se/Foralder/Nyfodda/?page=73

Det är just det att man hela tiden poängterar det som inte är OK.
Ser att du har gedigna kunskaper i psykologi (relationer och samlevnadssdelen särskilt).
Om du tycker att tråden spårat ur för att många försöker förstå det ofattbara så är det j ubra attdu förklarar för alla hur det förhåller sej.
De levde som det lyckligaste familjen i världen..men så plötsligt ..PANG!
Sånt händer bara..kommer som en blixt från en klar himmel?
Kan drabba vem som helst?

Det tycker inte jag. Senast igår var hon ute i medierna och sa att hon stödde styvpappan. Alltså efter att han erkänt att han pucklat på hennes barn och efter att rättsläkare slagit fast att hans våldsamhet dödat hennes son.

Är det ett normalt mammabeteende? Borde det verkligen ha relevans för mamman om hennes kille menade att ha ihjäl sonen eller ej? Han slog fullt medvetet en liten tvååring hårt som fan. Det har han erkänt för polis och åklagare. Borde det inte räcka för att mamman skall ta avstånd från svinet för all framtid? Gör hon inte det är hon i mina ögon värd all skit i världen. Då är hon skit själv och skit skall skit ha.

Hennes agerande efter dödsfallet är mycket uppseendeväckande. Där är vi överens. Det kan ju bero på att hon är i chock och då kan man agera konstigt.

Det är vad hon gjorde och inte gjorde innan själva händelsen som jag har hakat upp mig på. Vi vet inte så mycket om denna familjs tillvaro och att då slå fast att hon borde ha fattat vad som var på gång är orättvist.

Det kan mycket väl visa sig att hon visst borde ha förstått och agerat och då ska jag vara bland de främsta i ledet att fördöma henne. En förälder ska skydda sitt barn oavsett hur snäll plågoanden är för övrigt eller hur kär man är, eller om det är tvärtom - att plågoanden hotar även föräldern. Man måste skydda sitt barn.

Då är vi överens Jag håller med om att vi faktiskt inte har några fakta om vad som hänt innan dödsfallet. Ingen kan säga med säkerhet att mamman borde sett tecknen. Samtidigt förstår jag de som spekulerar. Ofta (om än inte alltid) förekommer aggressivitet mot barnet långt innan det går så långt som till ett dödsfall.

Det är ju fullt möjligt att styvpappan bara behandlat barnet illa när mamman inte varit närvarande. Och eftersom han parallellt med utbrotten varit en snäll styvpappa har barnet inte visat någon yttre tecken på vanvård (förutom armbrott och ont i magen som fått/haft en annan förklaring). Barn håller ofta sånt inom sig. De är ju helt och hållet beroende av föräldrarna och deras omvårdnad och välvilja. Det finns ju till och med barn som ända upp i vuxne ålder försvarar föräldrar som slagit, kränkt och våldtagit dem....

Jag har svårt att tro att mamman försvarar styvpappan as we speak, med
tanke på hans medgivanden. Hur vet VI att hon fortfarande tror att han
är oskyldig? Har hon ens uttalat sig om detta efter att styvpappan blivit häktad?

För övrigt så blir jag lite förundrad över att vissa verkar tro att man
absolut handlar på ett speciellt sätt efter en speciell händelse.
Alla sörjer på olika sätt och reagerar olika på dödsfall.
Bara för att du ligger helt förstörd, söndergråten i din säng dagarna
i ända så betyder inte det att resten av befolkningen gör likadant.

Lite penibelt att man målas upp som medhjälpare till mord
för att man loggar in på Facebook. Ännu värre att bli
stämplad som ett psykfall på grund av sitt utseende.

Shit det är ju han, han gick på min skola

Nähä, vad gör man då menar du, beklagar att kraken är född? Struntar i att visa upp barnet för man kunde ju inte leva ihop med pappan? Eller vad menar du?

Barnet kan väl vara älskat och välkommet även om det visade sej att pappan och mamman inte fungerade ihop, eller hur?

Borde hon ha skrivit fader okänd i tidningen för att du skulle tycka hon var trovärdig eller?

Dessutom hade han ju kontakt med barnet under det första året, att dom inte levde tillsammans längre behöver alltså inte betyda att dom inte älskade sitt barn båda två och kunde samarbeta runt honom under den perioden. Dom kanske till och med försökte få det att fungera. Vad fan vet du.

Jag håller med dej.

Dessutom tycker jag inte alls att det är konstigt om hon försvarat honom i början om det är så att det enda hon sett är att han är snäll mot barnet.

Om hon absolut inte kan tänka sej att han skulle skada hennes barn så måste det vara mycket svårt att i chocken efter barnets död ta till sej den tanken utan vidare. För henne kanske det var otänkbart helt enkelt, just för att hon aldrig sett sådana tendenser.

Folk är väldigt snabba på att "veta bäst" jämt.

Internet har dessutom blivit folks nya dagböcker och surfar man runt finns det många som bearbetar sin sorg på nätet. Ett exempel är till exempel pappan till pojken som blev överkörd av tåget i vintras som väldigt öppet berättade om händelsen och den fruktansvärda sorgen.

Folk bearbetar sin sorg olika och jag tycker det är förjävligt när folk sätter sej till doms över hur andra hanterar den biten.

Dock utgår alla, felaktigt, från att en kvinna som utsätts för våld alltid säger ifrån, och eventuellt lämnar relationen. Alternativt/dessutom berättar för alla hur det egentligen står till där hemma.

Att en mamma, vars partner, våldför sig på barnet/barnen alltid säger ifrån, och eventuellt lämnar relationen. Alternativt/dessutom berättar för alla hur det egentligen står till där hemma.

Att en kvinna (eller man för del delen) som utsätts för partnervåld alltid säger ifrån, och eventuellt lämnar relationen. Alternativt/dessutom berättar för alla hur det egentligen står till där hemma.

I en perfekt värld hade det varit så, eller iofs, då hade det aldrig hänt, men i verkligheten är det så att folk blir misshandlade, barn blir misshandlade, dödade, och folk blundar av olika anledningar.
Folk mörkar, berättar hur lyckliga de är, alla har träffat den stora kärleken och han är så bra för mig och barnen och trädgården och farmors spark och tallen på berget i fjärran istället för att erkänna att det minsann inte var en dörr de gick in i, för 44:e gången i år.

JA, folk reagerar olika i chock och i sorg, men vad fan.
"Bortom rimligt tvivel" betyder inte att det kan ha varit så att en alien från långtbortifjärran byggt en tidsmaskin av pepsiflaskor och med hjälp av den åkt till framtiden för att lära sig klona dinosaurier och tagit med en T-rex till 2010 som skrämde Theo så han snubblade på tröskeln och fick en massa konstiga skador och dog.
Sen använde denna alien en mindcontrolremote och lade in i GM's undermedvetena så han erkände vissa gärningar som han egentligen inte hade begått, för de var ju så kära och så lyckliga och mamman såg inga tecken "för det fanns inga".
Allt är denna jäkla aliens fel.
Eller det kan iaf vara så.
Rimligt tvivel.

Vakna för fan!

GM misshandlade en tvååring - till döds!
Och jag ska tro att det är en situation som uppstått ur tomma intet?
Han gick från att vara en fucking pacifist som inte gjorde en fluga för när, bokstavligt, till att en eftermiddag i juli 2010 sätta en jordgubbe i halsen och "råka" misshandla ett litet barn till döds?
Oooops... Så kan det gå. Vem kunde väl ana att ett barn dör om man slår ihjäl det?