Citat:
Ursprungligen postat av 4522
La Divina Serie A: Nionde kretsen - "Förrädarna mot sina nära och vänner är fast till knäna i en frusen sjö, landsförrädarna till midjan, förrädare till sina gäster till halsen och de som förrått sina mästare är helt infrysta i Cocytos is. Judas, Brutus och Cassius tuggas levande av Satan som är fast i sjöns mitt."
Med viss inspiration av Dantes epos tillika paradigmskiftande berättelse om Helvetet, Skärselden och Paradiset så tänkte jag försöka peka ut några av dom största bristerna inom italiensk fotboll. Kanske även att det ljusnar något i slutet av tunneln. Jag börjar längst ner och arbetar mig uppåt, diskussion och egna förslag är givetvis välkomna.
Den här punkten har ältats tidigare och lär göra så i decennier, eftersom att mentaliteten sitter insprängd i italienarnas DNA. Hur påverkar den då fotbollen? Ja, dels så bidrar den till ett bakåtsträvande som på intet sätt är hälsosamt. När någonting har gått bra tidigare, måste det även fungera i dagsläget. Vilket givetvis inte är fallet, då vi lever i en dynamisk värld som ständigt förändras. Jag snackar inte enbart om spelet på plan, som präglas av en månads ritiro som bas för hela säsongen, enorm tilltro till tidigare storspelare (här hugger Vivoli!), tveksam inställning till den moderna fotbollsfilosofin utan även det ständiga ignorerandet av arenorna, dom inofficiella maktstrukturerna som fortfarande existerar och skygglapparna på när det gäller det ekonomiska planet.
Det här är i princip grunden till ALLA problem och det kommer att märkas senare då mycket flyter ihop.
Några exempel, av varierande kvalitet, är bland annat Lippis uttagning av VM-laget 2010 där han dissar vissa givna spelare och är extremt långsint på grund av personliga skäl. Denna ständiga och snudd på amatörmässiga syn på fysisk träning i allmänhet och "ritiro" i synnerhet. Dom italienska lagens enorma kräftgång ute i Europa där det är uppenbart att spelstilarna som var framgångsrika på det härliga 90-talet inte skördar några titlar längre*. Den extremt höga medelåldern i ligans topplag, där tre av dom sex äldsta lagen i årets Champions League tillskrivs Italien och som även sinkar ner landets spelartillväxt. För att cementera min poäng så kan vi konstatera att vissa arenor är på gränsen till fallfärdiga, vilket i sig är charmigt, men det är ingenting som utvecklar fotbollen och generar intäkter.
Men, mycket mer detaljerat om det här senare. Nu har vi i alla fall lagt sockerkaksbotten till det hela.
*Inter anno 2010 spelade i min mening en uppdaterad fotboll med EXTREMT snabba omställningar dirigerade av en unik och modern spelartyp i Wesley.
Briljant inlägg som inte ska glömmas bort… men jag håller inte riktigt med.
Mentaliteten räddar calcio från ett öde värre än döden… Man vill ha publik enligt engelskt mönster. Man vill spela som Spanien. Spalletti ville spela som Spanien, och Roma som Barcelona (käften zach!).
Men fansen tillåter det inte. De protesterar så in i helvete. Myndigheterna har ännu inte backat, men Spalletti har, och Roma börjar nu förneka det som de initialt deklarerade.
Publiken vill ha calcio utan något ängslig längtan bort till något annat. Inspiration, nyskapande och på framkant. Precis så som calcio alltid varit.
Att vara mot calcio moderno anser jag vara på framkant. Att hänga med i arabiseringen av fotbollen är att hänga på klungan. Att våga göra något eget däremot…
Pengar är viktigt som fan. Jag är tämligen övertygad om att jag är den i tråden som lever i den mest globaliserade och kapitaliserade vardagen (no offense
). Men just inom fotboll, åtminstone calcio, så kan det finnas andra parametrar.
Men nya arenor behövs.
Tilltro till gamla spelare? Pirlo, Di Natale, Conti, osv visar att klass är tidlös. Däremot är det viktigt att kompensera erfarenhet med att omgivningen har tempo…
Jag gillar tanken med Ritiro. Ett lag som svetsas samman. Likt en grupp gör på fyllan. För att ge allt för varandra, så behöver de komma nära. Det som Mourinho är en mästare på. Vi mot alla andra…
Lippis uttagning var en rädsla för, nej en skräck för personligheter. Han byggde laget till 100% på Pirlos briljans. Dvs en massa löpare runt om som skulle skapa alternativ och utrymme för Pirlo. Och när han blev skadad så fanns inget som helst alternativ… tja Montolivo, men…
Ett allt för hastigt svar, men det är allt jag hinner med just nu...
