Så tillbaka till Totti.
Alltså rent principiellt så är det givetvis att tränaren måste vara chefen och alla ska foga sig. Och spelare som inte accepterar det ges två alternativ – acceptera likförbannat, eller dra.
Men ingen regel utan undantag.
Såg Brille startat en slags hyllning av Cossu. Är han helt klart värd. Tänkt göra detsamma om Totti, tänkte ha olika infallsvinklar i varje text, men vissa begriper ju inte vad man än skriver. Är väl bara så att vissa spelare är för stora. För stora att greppa. Och att beskriva.
Och fängsla med regler som gäller alla andra, därför är givetvis Totti ett av få undantag.
Min supportande av Roma började innan Totti spelade, men 19 år är en lång tid och minnena innan checco är därför få. Med tiden har han ju blivit synonymt med Roma. Omöjlig att tänka på ena, utan att tänka på det andra. Har dravlat om det tidigare, och utan att förstora hans fotbollsskunskaper så är han mer Roma än ex Maldini va Milan, än Raul va Real, osv. Han är sannolikt den idrottsstjärna som mest förkroppsligar sin egna klubb.
Kan köpa andra inte tycker om honom, men hoppas alla betänker det, han är fanbäraren av alla fanbärare. Och det är inte alls säkert vi under vår livstid får uppleva någon som Totti i den bemärkelsen. Seriöst.
Och ungefär där kommer en spanjor in... Lespar och säger fossa. Försöker sjunga Roma Roma Roma för att köpa pluspoäng, men det han glömmer där bakom de ubercoola glasögonen är att han inte kom till en fotbollsklubb som alla andra.
Utan han kom till en klubb som ska formas efter nya rent proffisionella ägare. Ett nytt tänkande. Som ska revolutionera på alla plan. Bara det är svårt nog.
Men den största utmaningen är att i klubben finns även en halv stads ledare.
Den Totti jag känner är blyg. Lite bonnig. Kanske lite som våra föräldrar som vi garvar åt när dom försöker skriva ett sms. Och jag är säker på att han inte särskilt många studiepoäng. Och lika säkert så beter han sig som en jävla barnunge när det går emot och ingen skulle dö om hans ego dämpades lite.
Samtidigt så är han snäll. Godtrogen kanske man skulle kunna säga. Och varm och omtänksam. Men han är ingen som avsätter tränare, vad som än nu skrivs, vilket Ranieri, Spalletti och Mazzone redan understrukit. Han är bara en hygglig prick, en bra medmänniska – med brister.
Och den där sista meningen är väl den som gör det hela så besvärligt för de som ger sig på honom. För motståndarna kan håna hans tillkortakommanden, dom kan använda sig av delar av hans personlighet som ett brännbollsträ.
För han är ingen vältalig Maldini. Han är inte någon diskret Del Piero. Han är bara som du och jag. Och just hans dödlighet, hans mänsklighet, just exakt det gör honom till vad han är idag. Han är inte en ledare som är fjärran sina supportrar. För han är som dom. Han är dom.
Och inget av det här berättade någon för Luis Enrique. Att vänder man ryggen åt Totti – då vänder stora delar av det romerska folket dig ryggen.
Gazzettan hade en omröstning, vilkens sida läsarna va på. 40% höll på Totti. En förlust alltså. Samtidigt det största erkännandet Totti sannolikt någonsin får. Vi är sannolikt fler romanisti i den här tråden procentuellt än i Italien, men jag lovar resultatet på en liknande omrösning här hade gett honom ännu lägre siffror. Säger en del sånt med.
Men slår man ihop all media och skapar en enda slags mediabild av honom så får man helt andra intryck, då är han The Problemmakaren. Sånt kan jag seriöst bli lite ledsen för, när man möter andra vars åsikt grundas i uppgifter som känns så jävla mycket åt helvete så det inte är sant. Antar det gäller vissa här inne med.
Och gissar att många har en stolthet emellan sig och upptäcka en person och spelare värd att beundra.
Hmmm... Funderade på det här, hur fan man ska kunna slänga sig in i den här diskussionen och inte skriva en hel jävla bibel. Misslyckades givetvis.
Så vad fan händer nu?
Kan inte se någon annan lösning än att Totti får göra någon slags avbön. Han kommer säkert bli tillsagd att göra det, men han älskar även Roma för mycket för att låta bli.
Men personligen så kan jag inte se vart Totti gjort fel. Han kunde varit smidigare, givetvis, men det finns andra som borde be om ursäkt. Därför hoppas jag faktiskt inte att han böjer sig. Om det sker utan tillsägelse, visst, om han tycker han har nåt att be om ursäkt för, visst, men annars... Jag led när jag såg Maldinis sista år. Förfallet. Totti kommer dit han med, rätt snart. Och jag hoppas av hela mitt hjärta han kommer säga stopp innan dess. Att han slutar innan han kommer vara ihågkommen som mer en börda än tillgång.
Kanske det ögonblicket kom just precis nu?
De som inte "känner" honom kommer säkert fortsätta se honom som en barnunge. Finns ju ändå inget som förändrar det, men vi andra... Lejonparten av Rom. De han dedikerat sitt liv åt. Vi vet bättre.
Så checco... får du ingen ursäkt. Bara gå. Skit i det här. Gå med hedern i behåll. Utför ett sista magiskt trick, få hela världen att gapa, fortsätt att gå din egna väg, bandierans väg, en väg där man förlorar mer än man vinner, men vinner mer än andra ens kan drömma om... Så bara gå.
*
En text jag tycker är fin är:
http://www.eurosport.se/il-calcio-al-corso_blog100/den-lille-utomjordingen_post1005904/blogpostfull.shtml