Bostadsbubbla i Sverige?

Man inser ju verkligen att världen är full av idioter när någon betalar 4,5 miljoner kronor en liten skitlägenhet högst på en bakgata i ett av världens kallaste städer där det är mörkt 9 månader om året, för att inte prata om idioterna till befolkning som bor i Stockholm.

Om man nu har 4,5 miljoner över eller kan ordna kredit på det, varför köper man sig inte ett flott hus utomlands.

Att ingen gjort en komedi om hela grejen

Jag håller med om att priserna är vansinniga men vad är alternativet om man har barn som är rotade i Stockholm? Har släkt och vänner samt ett bra arbete i huvudstaden?

När jag och min sambo väntar tillökningen så har vi följande val: En trevlig 3:a på en bra adress eller en 4:a utanför tullarna. En 3:a känns väldigt liten för en familj För samma pengar får man ett fint hus i t.ex. Uppsala.

Du menar låna. Det är ju ingen som köper.

Nej, jag tror nog priserna är på väg ner (åtminstone i reella värden). Alla pratar om det. Men det mesta hänger nog på när/om det blir nya låneregler som amorteringskrav.

Tyvärr verkar inte regeringen vilja ge besked i den frågan.

Du får det att låta som "huvudstaden" är världens metropol och mittpunkten för hela världens mänsklighet och att Uppsala ligger i Australien typ.

Alla människor som betalar de priserna för skitlägenheter är idioter som fallit för myten om att bra innanför tullarna när dom i själva verket kan bo något annat bättre ställe för en tredjedel av summan. Ungefär samma idioter som betalar 30,000 för en väska bara för att den har ett litet djur broderat på den.

Vädret är samma i Uppsala som innanför tullarna fast med mindre trafik och troligtvis trevligare människor

Jag hajar inte grejen alltså

"Grejjen" är att det finns många som uppskattar att ha promenadavstånd till sina välbetalda jobb inne i stan. Själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att pendla mellan ex. Uppsala och Sthlm. Det är inte livskvalitet.

Stabilt argument......

Så länge det är brist på bostäder så kommer det inte bli något fritt fall, för någonstans måste man bo, och i sverige är det inte spec vanligt med att spekulera i bostäder och äga fler än den man bor i. Då kan inte en sk bubbla uppstå. Givetvis kan priserna gå upp och ner pga ränteläget, men det kallar jag ej bubbla.

Priserna, som många snackar om att dom gått ner, gäller inte i centrala delarna av storstäderna isf, värderade min lägenhet förra veckan, gått upp ungefär 15% sedan 2.5 år tillbaka.

Du är ny här i tråden förstår jag? Om du hade läst lite äldre postningar så hade du fått klart för dig att det är inte bostadsbrist som driver upp priserna i Stockholm, utan ett överflöd av billiga krediter. Varför skulle priserna annars ha mångdubblats i småorter, där de verkligen inte har någon bostadsbrist?

Jo, eftersom alla lånar hej vilt till sin nya bostad, eller köper en ny bostad innan man har sålt sin gamla. Det har gått jättebra eftersom "priserna kan aldrig gå ner på sikt" och "i längden är bostaden alltid en bra investering". Vilket inte stämmer. Fram till ca 1985 steg bostadspriserna inte ett dugg mer än KPI.

...från den lägsta prisnivån på ca 7-10 år, ja. Grattis, men det är knappast ett representativt exempel. Och du har inte tjänat en krona förrän du faktiskt har sålt lägenheten. Ifall du dessutom "uppgraderar" till en ny, dyrare BR har du de facto förlorat pengar eftersom den troligen har ökat mer i värde under tiden, räknat i kronor och inte procent.

Att det kommer att bli en lång golgata för Sverige och hela västeuropa är nog ingen som tvivlar på. Är det någon som har koll på hur det ser ut i Japan som haft problem i 20 år. Skulle vara intressant att se hur bostadspriserna ser ut i en stagflationssituation.

Skillnaden som jag vet är att Japaner är mycket mer kontanta än Svenskar som är mycket högt skuldsatta jämfört med andra länder.

Någon som för mig uttrycker en bubbla är att folk betalar ibland (ganska ofta) liknande pris för objekt oavsett storlek och kvalitet. För att ta voodoodaddys länkar som exempel. I Bromma såldes två bostäder mitt emot varandra, den ena för dryga 5 miljoner och den andra för dryga 6,3 miljoner. Den förstnämnda hade en boarea på 64 kvm (nästan lika liten som min lägenhet) och den andra var på 107kvm (ganska normalt). Nu vet jag inte hur kvaliteten var på respektive hus, men med tanke på att det lilla var ett dödsbo känns det rent spontant inte som att det var superrenoverat.

När husets storlek, kvalitet och funktion inte spelar någon större roll för köpare utan endast chansen att få ett hus, oavsett om det är ett ruckel eller inte, så kan inte många vara medvetna om vad det faktiskt är de betalar för, ett kvadratmeterpris finns ändå uträknat för att man lätt ska kunna jämföra värdet på liknande objekt. Om man ändå är så kåt på att bo i Stockholm då kan man lika gärna köpa sig en villavagn och ställa på säsongsplats på bästa campingen, då får man åtminstone vad man betalar för.

Det är få människor i Sverige som ens vet vad livskvalitet är, de flesta tror att det är att ha en ny plasma tv, stadsjeep,vipkort på ball krog eller en sketen lägenhet centralt i tex huvudstaden.

Jag har levt det livet själv och tycker väldigt synd om alla dessa blåsta idioter som lägger 70 % av sin surt förvärvade lön på en uppiffad östatslägenhet där dom sitter och trycker 9 månader om året i mörkret och regnet och sen på lördagar skall det ätas oxfile och dricka vin.

Kallar du det livskvalitet kan du lika väl låsa in dig på Kumla för där träffar du åtminstonde folk.

Det där har jag också noterat. Inne i Stockholms innerstad var det länge sedan någon brydde sig om föreningens belåning, ifall det finns hiss, lägenhetens skick, stambyte och andra stora renoveringar, med mera. Folk betalar glatt nästan lika mycket för en kvadratmeter i en risig, mörk kvart som för en bekväm, topprenoverad etagevåning.

Mäklarna har varit värst i att ignorera sådana här stora ekonomiska faktorer. Det kan inte finnas många enklare jobb än att värdera en Stockholmslägenhet - bara att mäta upp boytan och multiplicera med 54.000 kronor...

För övrigt kör SVT Kunskapskanalen just nu ett program om det danska samhällets ekonomiska utveckling och förfall sedan 1950-talet, inklusive en bostadsbubbla som blåstes upp på 60-80-talen och smällde för 20 år sedan...