Citat:
Ursprungligen postat av shponglad
Det går bra, tack för den visade omtanken, men vad den har för relevans i denna tråden ser jag ej.
tillbaks till topic, här får ni ju utrymme att förklara för oss "graffittihatare" varför ni beter er som ni gör.
Om svaret är att det är kul, därför skiter ni i resten så fine.
Jag kan ju bara svara för mig själv.
Det hela är ett beroende som började för lite över 13 år sedan och har sen dess både eskalerat och lugnat ner sig.
Från början var det ju tufft, man skröt gärna om det, visade stolt upp sina färgfläckar och pratade högt på vagnen om hur mycket man målat.
Men nu har byxorna smalnat och ryggsäcken är inte alltid med längre. Jag pratar inte om det med folk jag inte litar på och när gamla bekanta frågar om jag fortfarande håller på så får dom ett starkt nej.
Men det är som sagt ett beroende, jag känner mig bortglömd om jag inte skriver mitt namn då och då. Man kan nästan säga att det ger en en identitet. Förvisso så målar jag mest lagligt och undangömda ställen där jag/vi kan stå ifred, snacka skit och kanske dela på ett sexpack. Men att klottra är nog något jag alltid kommer att pyssla med.
I grund och botten, det är en kul tvångstanke.
"Själva drivkraften i att bomba en spårvagn är väl att bomba en spårvagn, göra det man tycker är kul. Det är väl som... Vad är din drivkraft att göra det du tycker är roligt?"