8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja, det ska bli intressant att följa fortsättningen på denna soppa. Det framgår inte av domskälen om domstolen övervägt SIP som mindre ingripande alternativ. Domstolen förtjänar kritik för det, tycker jag.

Jag måste fråga varför domstolen eller socialtjänsten eller vården förtjänar kritik när rättstillämpningen inte stödjer att de förtjänar kritik?

Det hade vården kunnat göra om det uppstår en situation där olika vårdgivares insatser behöver samordnas. I något skede i ärendet kan det ha varit så. Det framgår inte av den offentligt tillgängliga informationen, enligt min uppfattning. Och det saknar betydelse när orosanmälningarna väl skickades. Då har man passerat den möjligheten, då ligger frågan hos socialtjänsten som inte har råd att chansa om uppgifterna i orosanmälan är tillräckligt allvarliga.

Frågan om MbP eller ej saknar i princip helt relevans för frågan om LVU eller ej eftersom det endast är en fråga om uppsåt eller ej. Detta eftersom effekten, eller till och med risken för effekt, räcker oavsett om agerandet varit avsiktligt eller oavsiktligt från vårdnadshavarna sida. Det räcker till och med att de inte klarar av att skydda barnet på ett relevant sätt mot risker.

”Akut risk” (som i sig inte är ett begrepp från lagstiftningen) var relevant när beslutet om akut omhändertagande fattades. Då ansåg alla beslutsinstanser att rekvisiten var uppfyllda. Det är förhållandevis låga krav på utredning eftersom man inte vill riskera att ett barn skadas under utredningen. När LVU sedan fastställdes visade utredningen att risken för att barnets hälsa eller utveckling skulle skadas kvarstod (oavsett uppsåt eller oaktsamhet), men då saknade å andra sidan frågan om det är akut risk eller ej helt betydelse.

Man får givetvis tycka att detta är dålig lagstiftning, men jag tror att de flesta som har en rimligt objektiv bild av lagstiftningen och dess tillämpning ändå tycker att den fyller sin funktion. Sen kan enskilda advokater som jagar uppdrag från upprörda föräldrar givetvis tycka annat. Eller gaphalsar i kommunfullmäktige. Eller okunniga internet”kurre”lanter…

Möjligt. Men för att det ska vara en framkomlig väg måste det finnas frivillighet och samtycke från patienten och dennes vårdnadshavares sida. Det framgår tydligt av orosanmälningarna att vårdens uppfattning när man gjorde orosanmälningarna var att detta saknades. Jag uppfattar det därför som att du bortser helt från vårdnadshavarnas agerande vilket leder till detta felslut.

Jag har skrivit detta tidigare, SIP används inte på detta sätt när man passerat gränsen för att tvångsvård kan vara aktuellt. Det finns inte ens en sådan tendens, varken hos vården, socialtjänsten eller domstolarna. Så ser, enligt min uppfattning, aktuell rättstillämpning ut. Anser lagstiftaren att det avviker från syftet med nu gällande lag få man helt enkelt ändra men jag har inte ens sett någon sådan diskussion. Man får nog anta att detta är en icke-fråga.


Det finns brister i princip i alla sådana här ärenden, och hur de hanteras i alla rättssystem vågar jag påstå. Här kan jag t ex tycka så här i efterhand med facit i hand då det är lätt att se konsekvenser av val, att vården borde ha agerat tidigare och ställt tydligare krav på mamman och hennes agerande. Det hade sparat flickan mycket lidande.

​ Men överläkare Lars Ekstav bekräftade under ed att Elsa åt exakt lika mycket via munnen i hemmet som i jourhemmet.

Att du fortsatt, trots ideliga diskussioner, inte förstår att detta uttalande talar starkt EMOT din linje i den givna kontexten gör mig rent utav orolig för din förmåga att dra någon som helst logiskt slutsats

Tycker du att ugglans.och Totius ständiga cirkelresonemang är mer rimligt och i sådsna fall varför?

Det talar inte alls emot min linje. Föräldrarna ska inte ha skuld för att vården gjorde fel och sedan ändrade sin medicinska behandling bakom spärrade journaler för mammab.

Det finns enbart cirkelresonemang i dina inlägg Kurre.

Den "förändrade medcinska behandlingen" skedde successivt utifrån minskade symtom och ökat matintag per os.

Så vad orsakade då förbättringen i jourhemmet? Denna logiska lucka måste du fylla.

Ingen ny medicin sattes in vad vi vet. Detta skulle vi med all sannolikhet ha vetat vid detta laget.

Att Elsa tillslut fick den vården som Victoria bönade om. Akademiska hade t.o.m. slutat kalla på årskontroll.

Det har inget med någon matddagbok att göra.

Och vad bestod den vården av till skillnad från den som gavs i hemmet?

Hade vården möjlighet att trappa ner dropp och smärtlindring utifrån den bild som beskrevs och det matintag som uppgavs?

(LE uttrycket tydligt i intervjun att det fanns en skillnad mellan det matintag som återkopplades till vården och det som hon måste ha haft, dvs samma som i jourhemmet).

Föräldrarna kunde inte få kontakt med akademiska när de var i desperat behov av att Elsa fick vård.

Föräldrarna ville byta från akademiska till Sahlgrenska eftersom de upplevde att Sahlgrenska efter besök och möten med pipo-föräldrar upplevde att Elsa skulle få önskvärd vård från dem.

Efter att de valde att begära byte så förändrades kontakt från dålig till abysmal. Till den grad att det inte gick att få kontakt med ansvariga läkare så akuten kunde ordinera korrekt smärtstillande vilket lämnade Elsa utan smärtstillande i grova smärtor.

Till en radikal förändring i vårdkontaktstillfällen i lvu-hemmet. Detsamma gäller vårdprogram.

Det finns enbart cirkelresonemang i dina inlägg Kurre.

Den "förändrade medcinska behandlingen" skedde successivt utifrån minskade symtom och ökat matintag per os.

Så vad orsakade då förbättringen i jourhemmet? Denna logiska lucka måste du fylla.

Ingen ny medicin sattes in vad vi vet. Detta skulle vi med all sannolikhet ha vetat vid detta laget.