Citat:
Det finns ju massor med belägg, vi har argumenterat om det. Du kanske inte du tror på argumenten men det finns jättemånga som gör det så "belägg" finns ju rent definitionsmässigt, bara för att just du inte tror på ett påstått bevis så betyder det inte att det inte är ett bevis.
Du förväxlar "tänkbart" med "logiskt". Sedan ställer du upp en hel radda av logikfel: du börjar med en falsk dikotomi och slänger in lite Ad Hominem innan du avslutar med Argumentum ad ignorantiam och "God of the gaps" och lite post-hoc-anpassning.
Allt detta medan du hävdar att du själv tänker logiskt. Jomen.
Att något går att föreställa sig som ett science fiction-scenario (som The Matrix) gör det inte automatiskt logiskt eller sant. Du blandar ihop vad som är teoretiskt tänkbart med vad som logiskt kan ledas i bevis.
Matrix-analogin är en påhittad hypotes, inte något som är ens i närheten av att vara verkligt: att en kodare kan ändra variabler i ett dataspel förklarar hur underverk skulle kunna fungera i en simulation. Men det finns inga observationer eller logiska argument som visar att vårt universum faktiskt är vare sig kodat av någon eller är en simulation.
Mygg-analogin och vetenskap: att erkänna att människan inte vet allt är grunden för vetenskapligt arbete. Men skillnaden är att vi söker svar utifrån vad vi faktiskt kan observera och mäta. Att fylla ut tomrummen i vår kunskap med osynliga makter, simulationer eller teologiska figurer är klassiskt "God of the gaps".
Big Bang visar inte alls på någon ”yttre makt”: Big Bang visar att universum hade en utgångspunkt för sin nuvarande form. Att därifrån dra slutsatsen att det måste finnas en yttre makt som skickar in "Neo/Jesus" i simulationen är ett gigantiskt logiskt hopp utan någon som helst grund.
Att kräva belägg för påståenden om yttersta makter är inte ”trångsynt” – det är bara vanlig skepticism. Det som kan påstås utan bevis kan också avfärdas utan bevis, så att kräva belägg är första steget, om inga belägg ges kan påståendet helt enkelt avfärdas som ogrundat.
Allt detta medan du hävdar att du själv tänker logiskt. Jomen.
Att något går att föreställa sig som ett science fiction-scenario (som The Matrix) gör det inte automatiskt logiskt eller sant. Du blandar ihop vad som är teoretiskt tänkbart med vad som logiskt kan ledas i bevis.
Matrix-analogin är en påhittad hypotes, inte något som är ens i närheten av att vara verkligt: att en kodare kan ändra variabler i ett dataspel förklarar hur underverk skulle kunna fungera i en simulation. Men det finns inga observationer eller logiska argument som visar att vårt universum faktiskt är vare sig kodat av någon eller är en simulation.
Mygg-analogin och vetenskap: att erkänna att människan inte vet allt är grunden för vetenskapligt arbete. Men skillnaden är att vi söker svar utifrån vad vi faktiskt kan observera och mäta. Att fylla ut tomrummen i vår kunskap med osynliga makter, simulationer eller teologiska figurer är klassiskt "God of the gaps".
Big Bang visar inte alls på någon ”yttre makt”: Big Bang visar att universum hade en utgångspunkt för sin nuvarande form. Att därifrån dra slutsatsen att det måste finnas en yttre makt som skickar in "Neo/Jesus" i simulationen är ett gigantiskt logiskt hopp utan någon som helst grund.
Att kräva belägg för påståenden om yttersta makter är inte ”trångsynt” – det är bara vanlig skepticism. Det som kan påstås utan bevis kan också avfärdas utan bevis, så att kräva belägg är första steget, om inga belägg ges kan påståendet helt enkelt avfärdas som ogrundat.
Så om vi säger att en övernaturlig varelse/alien eller något sådant kommer till jorden och vi vet till 100% att den är vad den påstår sig vara, sen påstår varelsen både det ena och det andra om verkligheten, skulle det då vara vetenskap de sakerna som den påstått? Skulle vi integrera det in i vår vetenskapliga förståelse av verkligheten?
Vi kan ju inte mäta eller observera sakerna den påstår själva, men vi kan mäta och observera att den är vad den påstår sig vara. Tycker du att det hade varit vetenskap att lita på vad den säger då?