Citat:
Ursprungligen postat av
Batagare
Nuvarande närvaro av amerikanska hangarfartyg i Mellanöstern (mars 2026):
USS Abraham Lincoln (CVN-72): Aktivt stationerad i Arabiska havet/CENTCOM-området och hanterade attacker.
USS Gerald R. Ford (CVN-78): Opererade i östra Medelhavet och Röda havet, men rapporterades nyligen på väg mot Kreta för reparationer efter en brand ombord.
USS George H.W. Bush (CVN-77): Förväntas utplaceras till regionen som ett tredje hangarfartyg.
Det finns också en faktor som ofta glöms bort i sådana här sammanhang: oljepriset. Det rör sig snabbt upp och ned beroende på nyheter, påståenden och hur situationen framställs. Men frågan är – vad har egentligen hänt på marken?
Låt oss ta ett exempel.
USA har påstått att ön Khark attackerades med flyg. Det stämmer dock inte enligt tillgängliga uppgifter. Attacken genomfördes istället med systemet HIMARS, ett amerikanskt raketartillerisystem som finns utplacerat i regionen, bland annat hos vissa arabiska stater. Detta är också en möjlig förklaring till varför Iran genomför nattliga attacker mot dessa länder... något som enligt uppgifter har inträffat igen så sent som för några timmar sedan.
Jag menar att det finns skäl att ifrågasätta hur information presenteras i svensk media. USA kan ha ett intresse av att framstå som dominerande i luften, vilket i sin tur kan påverka marknadens uppfattning och bidra till att dämpa oljepriset.
När det gäller hangarfartyg är situationen mer komplex än vad som ibland framställs. I nuläget tyder mycket på att man undviker att riskera flygoperationer fullt ut. För att vara effektiva behöver hangarfartyg operera närmare, exempelvis i viken, samtidigt som de då får stöd och logistik från allierade och sina baser.
Det fungerar alltså inte riktigt som i förenklade beskrivningar där dessa fartyg framstår som nästintill oövervinnerliga. Om de trots allt skulle användas offensivt på så långa avstånd, är det sannolikt att de snabbt blir högprioriterade mål för Iran. Iran möjlighet att slå mot mål på längre avstånd, men väljer ofta att inte sprida sina resurser för att angripa ett enskilt fartyg som befinner sig 700–1000 km bort som bara är oljeprisets vapendragare.
Iran flera andra alternativ. De kan exempelvis använda avancerade drönarsystem, inklusive UAV:er, och kombinera dessa med kryssningsmissiler. De kan även använda obemannade jaktplattformar för att störa flygverksamheten från hangarfartyg. Utöver detta finns både kryssningsmissiler och ballistiska system anpassade för sjömål, såsom Qasem Basir och Qadr.
Dessa system har enligt uppgifter testats mot rörliga mål. I tester har man exempelvis placerat ett flytande mål i en sjö i nordvästra Iran och avfyrat missiler från södra delen av landet. Resultaten har beskrivits som framgångsrika.
En träff från ett sådant system skulle kunna få mycket allvarliga konsekvenser för ett fartyg och dess besättning.
Iran kan anfalla längre avstånd. Iran har ingen begränsning för att hotet kommer från EU eller att flyget lyfter från Grekland eller Gotland. Iran har interkontinental förmåga men man har valt att inte avskräcka med det..