Citat:
Ursprungligen postat av
Moscow-Mule
Det är ju inte direkt rocket science så sluta att spela martyr nu. Här har du receptet eller manualen för vad ett rationellt och logiskt sant argument ska innehålla.
Så ta nu vilket som helst av dina påståenden som du gjort i tråden och applicera följande.
1- Du måste ha sanna och relevanta premisser. Varje premiss i ditt argumentet måste vara sann och baserad på verifierbar information. Premisserna måste också vara relevanta för den slutsats de stödjer.
2 - Det ska följa en giltig och felfri logisk struktur. Ditt argumentet ska ha en logisk struktur där slutsatsen logiskt följer av premisserna, utan att inkludera några logiska felslut (falasier).
3 - Tydliga termer och definitioner. Alla termer som som du använder bör vara klart definierade för att undvika missförstånd eller tvetydigheter. Vi har redan avhandlat 20 sidor i tråden åt Flammrions nonsens där han inte greppade detta.
4 - Gilltighet och styrka. Ditt argument ska inte bara vara giltigt i sin form, utan föra att kunna vara övertygande även vara starkt. Vilket innebär att alla dess premisser både är sanna, men även trovärdiga.
5 - Ta tag i motargument. Ett effektivt och övertygande argument erkänner och adresserar aktivt potentiella motargument. Inte bara att identifiera och förstå motpartens synpunkter. Utan även att man kan argumentera mot dessa på ett logiskt och övertygande sätt. Precis som Stig Helmers test av brödrostar så är det en form av kvallitetsstämpel då det inte bara visar på en bred och djup förståelse för ämnet. Utan även att argumentet har testats och utmanats frpn alternativa synvinklar.
Skriv ut och klistra upp på skrämen. Säg till dig själv ”jag kan flyga, jag är inte rädd” och applicera sedan oralt och skriftlig 10 gånger om dagen. 👍
Det är läskigt att utmana sig själv och att leta efter verklig sanning, men kan jag så kan du! Lycka till!
Det är en respektabel standard av flera. Frågan är vad den har att göra med trådens ämne, det vill säga ämnet
vad är moral om Gud inte finns? Din standard ger inte svar på den etiska frågan "vad bör jag göra?"
Om man ska basera sin etik på logik, vilket jag kan sympatisera med, så krävs axiom, som inte har något berättigande utöver att de är lämpliga för ett system som beprövats med nytta. Detta har jag redan framfört i tråden. Du säger själv att man "måste ha sanna och relevanta premisser". Antingen har premisserna då en grund som anses självklar, i vilket fall du har dogmer / axiom, eller så har de inte en grund, i vilket fall man får en oändlig kedja av grundlösa påståenden.
Jag har redan presenterat ett sådant system till skillnad från de andra i tråden, där grunden - dogmen - är överlevnad och reproduktion. Problemet med detta är att det finns en stor mängd strategier som resulterar i överlevnad och produktion, och att en strategis värde starkt beror av omständigheter. Alltså läggs en stor vikt på beräkningskraft av utfall med ett sådant system. För att underlätta beräkningskraften krävs principer, regler eller dygder (distinktioner kan göras) för att kunna ta beslut utan att behöva genomföra alltför krävande beräkningar. Dessa regler, i sin tur, är baserade på hur väl de
tenderar att resultera i överlevnad och reproduktion.
Vad är problemet då? Jo, att vårt nuvarande samhälle uppenbarligen inte har "överlevnad och reproduktion" som sin dogm. Istället har vi "allas lika värde" eller andra variationer av egalitarianism som dogm. Dessa dogmer har av religiösa skäl tillskrivits ett värde som, till synes, inte beror av nytta eller bra konsekvenser, utan av att de ger en bra känsla att nervöst repetera för sig själv. De egalitära sekulära människorna har blott omformulerat en abrahamitisk doktrin till en modern sådan, och försökt förklä den i moderna ordalag. Dessutom har de vantolkat den i många steg: "Ett med Jesus" -> "Alla är skapta lika" -> "Alla har lika värde"
Ett motargument mot dogmen "överlevnad och reproduktion" är att den inte nödvändigtvis, och antagligen ganska sällan, uppmanar till altruistiskt beteende. Det motargumentet bygger på antagandet att altruistiskt beteende är något gott. Huruvida det är gott i sig själv eller gott för att det det leder till bra konsekvenser är avgörande för argumentets värde. Låt oss utgå från att det är gott för att det leder till bra konsekvenser.
Egalitarianism är, åtminstone i teorin, starkt kopplat till altruistiskt beteende, eftersom det innebär att den starka måste förminskas och den svage måste förstärkas. Häri ligger problemet: egalitarianism gör faktiskt inte nödvändigtvis
heller så att man blir mer altruistisk, utan det gör bara så att man måste måla någon som "stor, stark och ond" för att rättfärdiga hämnd mot denne individ eller grupp. Vad är "stark"? Någon som man upplever har mer resurser, bättre hälsa, eller vilka kvantiteter man nu tar hänsyn till. Om jag vill vara våldsam mot någon med detta system behöver jag bara definiera "stark" på ett sådant sätt att den jag vill vara våldsam mot inberäknas i den kategorin. Vem än som anses stark måste vara osjälvisk, och vem än som anses svag har rätten att vara egoistisk.
Muslimer och judar anspelar ständigt på denna mekanism. Den första gruppen består av 2 miljarder människor och dussintalet stater. Den andra gruppen har enormt ekonomiskt och politiskt inflytande världen över. Dessa grupper kan alltså knappast kallas "svaga". Den första gruppen använder ordet "islamofobi" för att utmåla sig själva som svaga offer, och därmed förtjäna av sympati och resurser. Den andra likaså, men med ordet "antisemitism". Allt detta bottnar i att man till att börja med anser någon vara förtjänt av något gott för att denna person lyckas utmåla sig själv som ett offer.
Altruistiskt beteende kan utnyttjas. Altruism är uppenbarligen nyttigt när det riktas mot ens egna spädbarn, men icke så när det riktas mot en gangsterrappare som sedan våldtar och mördar. Om man observerar djurriket så ser man en tydlig tendens till att altruism riktas mot den egna gruppen. Djur kan inte luras av intellektuella argument som egalitarianism.
Så för att sammanfatta: våra egenskaper har utvecklats av evolutionen, som har ett mått av slump, men som primärt karaktäriserar livet med drivkraften till överlevnad och fortplantning. Altruistiskt beteende finns inom ramen för detta, men på ett sätt som tenderar att vara inom gruppen. Egalitarianism har inget värde i sig, utan dess värde beror av hur väl det gynnar den egna gruppen - och lyckas man utmåla den egna gruppen som svag så gynnas man i ett egalitärt samhälle. Ett egalitärt samhälle motiverar således en tävling om vem som är störst offer - en tävling som jag hoppas vi alla kan enas om är destruktiv och pervers.