Dödsstöten för mrkoll,Lexbase och liknade sidor är GDPR

Tvisten mot staten, i mina tidigare yttranden så skrev jag

"Det är viktigt att notera att mina tidigare lagöverträdelser inte är av konstnärlig eller
journalistisk natur på något sätt. Därför anser jag att statens agerande i detta avseende är i
strid med gällande lagstiftning och mina grundläggande rättigheter."

Men det är inte felaktigt... Jag har t.o.m. citerat domen och länkat till den.

Länderna är enligt GDPR skyldiga att lagstifta om kompletterande bestämmelser till GDPR.

De är också skyldiga att fastställa undantag från GDPR. Det står i själva GDPR...
"Medlemsstaterna ska, för behandling som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande, fastställa undantag eller avvikelser från kapitel II (principer), kapitel III (den registrerades rättigheter), kapitel IV (personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde), kapitel V (överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer), kapitel VI (oberoende tillsynsmyndigheter), kapitel VII (samarbete och enhetlighet) och kapitel IX (särskilda situationer vid behandling av personuppgifter) om dessa är nödvändiga för att förena rätten till integritet med yttrande- och informationsfriheten." (fetstil tillagd)
(Artikel 85(2))

Om du missat såna viktiga detaljer så är det inte så konstigt att du missuppfattat saker och ting. Du kan inte bara titta på generella uttalanden om principer o.s.v., och samtidigt ignorera mer detaljerad reglering. Du måste komma ihåg att inom juridiken så har oftast det mer specifika företräde framför det mer generella.




"tusentals domar" ? Kom igen, nu.

De har inte sagt det du påstår om att "skyddet av den enskilda individens integritet har högsta prioritet och går före andra intressen." Tvärtom är det tydligt att i vissa fall så får intresset av att skydda den personliga integriteten ge vika för t.ex journalistiska ändamål. Frågan är förstås var gränsen ska dras.

Visst ska saker och ting tolkas i enlighet med vad EU-domstolen dömt. Det är just därför det orsakat ett problem att journalistisk verksamhet definierades så brett i Satakunnan-domen.




Jag antar att du menar att dina överträdelser inte rimligen kan anses vara av journalistiskt intresse? Huruvida överträdelserna i sig hade med t.ex. journalistik att göra är ju knappast relevant.

Precis. Att inhämta och sammanställa information och göra detta sökbart i stora register är INTE journalistik. Att inhämta t.ex. en personalia från låt säga 1700-tal och skriva om den personen i en artikel ÄR journalistik. Sverige med PUL har alltid gjort en åtskillnad mellan att publicera personuppgifter i databaser och göra det i löpande text. När Sverige sedan tolkade GDPR och upphävde PUL föll politikerna offer för Siren och andra mångfifflande verksamheter. Det blev således tillåtet för dessa "nyhetsbyråer" att lägga upp stora databaser med personuppgifter som även fördes vidare till tredje land, vilket var totalförbjudet i PUL.

EU-domen är inte oklar, som Kalle antyder. Den är rejält tydlig. Enkom myndigheter får behandla personuppgifter som rör brottsmål.

Wow, kom igen Kalle, vilken intelligent person tolkar "Medlemsstaterna ska, för behandling som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande, fastställa undantag eller avvikelser" på ett sätt som innebär att det nu är fritt fram att förstöra livet för tusentals människor och ignorera alla anmälningar? Behöver du verkligen EU-domstolen för att förstå att det är ett fullständigt felaktigt och ogenomtänkt beslut?

Du verkar tyvärr ha missat vad jag skrev om Satakunnan-domen, så jag lägger in det igen:

En orsak till problemet är att EU-domstolen hittills sagt att journalistisk verksamhet ska tolkas väldigt brett. Se t.ex. punkt 61 i Satakunnan-domen:
"Av vad ovan anförts följer att sådan verksamhet som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen och som avser uppgifter som härrör från handlingar som enligt den nationella lagstiftningen är offentliga, kan anses utgöra journalistisk verksamhet, om den syftar till att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten oberoende av genom vilket medium detta sker. Denna verksamhet är inte förbehållen medieföretag och kan bedrivas i vinstsyfte."
(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:62007CJ0073)

Man kan alltså inte bara gå efter en "common sense-definition" av journalistisk verksamhet.




Du har misstagit dig. Enligt artikel 10 så gäller detta fullständiga förbud bara "[e]tt fullständigt register över fällande domar i brottmål." (fetstil tillagd)

Frågan är då var gränsen går mellan ett "fullständigt register" och annat. Det diskuterades lite tidigare i tråden. Jag skrev t.ex. om det här:
(FB) Dödsstöten för mrkoll,Lexbase och liknade sidor är GDPR




Du uttalar dig tyvärr emotionellt istället för att hålla dig till sakfrågan. Har du läst vad jag har skrivit om Satakunnan-domen och dess breda tolkning av journalistisk verksamhet?

Om du har läst mitt tvistemål så har jag refererat till Satakunnan-domen och många fler. Alla dessa fall belyser proportionalitetsprincipen.

För att klargöra vad detta innebär: enligt denna princip vägs olika intressen mot varandra, där åtgärden ska vara ägnad att tillgodose ett visst ändamål, vara nödvändig för att uppnå detta ändamål och samtidigt sakna mindre inskränkande alternativ.

Dessutom ska fördelen med åtgärden stå i rimlig proportion till den skada den kan orsaka för de berörda. I Sveriges fall har man absolut företrädesrätt för yttrandefrihetsgrundlagen vid en konflikt med andra bestämmelser, och det är här Sverige brister i sina åtaganden.

Tack, jag vet vad proportionalitetsprincipen är.

Nu kommer du återigen med generella uttalanden, som inte besvarar de specifika uttalanden jag gjorde.

Jag citerar Satakunnan-domen där EU-domstolen gett journalistisk verksamhet, citerar en viktig paragraf därur, och du svarar att du har refererat till Satakunnan-domen i ditt tvistemål. Okej, trevligt, men det bemöter liksom inte det jag skrev.

Du har även kommit med påståenden som jag rakt motbevisat med direkta citat ur GDPR (att personliga integriteten alltid går först), och det lämnar du bara obesvarat.

Det går inte riktigt att ha en seriös diskussion där du ignorerar nästan allt konkret jag tar upp, och istället bara kommer med luftiga, svävande uttalanden. Om du anser att jag har fel i det jag påstår så kan du väl påpeka varför du anser det, och ge något form av stöd för det?

EDIT: Vad gäller Satakunnan-domen så definierade ju EU-domstolen journalistisk verksamhet där, så den definitionen kan inte i sig anses strida mot proportionalitetsprincipen.

Och du har inte bemödat dig att läsa det jag har skrivit...



När inte ens den domstolen kan se skillnad på en TINGSRÄTT och en FÖRVALTNINGSRÄTT så tror jag inte att vi ska dra för stora växlar på den tolkningen. Att sammanblanda två rättsinstanser som jurist är nog ett generalfel deluxe:

32 Eftersom datasekretessnämnden avslog denna begäran, väckte dataombudsmannen talan vid Helsingin hallinto-oikeus (Helsingfors förvaltningsdomstol), som ogillade talan. Dataombudsmannen överklagade därvid tingsrättens dom till Korkein hallinto-oikeus (Högsta förvaltningsdomstolen).

Sedan definierar inte domen journalistik och journalistiska ändamål.
Ordet journalist kan anta följande defininition
sådant skriftställarskap som är karakteristiskt för l. erinrar om en tidningsmans sätt att behandla ett ämne; äv.: sådant framställningssätt som är karakteristiskt för en tidningsman; äv. konkret, om alster av tidningsmannavärksamhet; stundom med nedsättande bibet., med tanke på den ytlighet l. bristande vederhäftighet o. d. som ofta anses utmärkande för tidningsartiklar.
Vilket antyder att journalistik just är verksamheten att återberätta, skildra och förklara omvärlden.

Lägger du upp en databas med 500GB personuppgifter för alla att söka har du varken skrivit en tidning eller skildrat ett ämne. Det är således inte någon journalistik och inget journalistiskt ändamål.

Dom handlar dessutom om att en tidning lägger ut obehandlade tabeller med höginkomsttagare. Det är givet att detta är journalistik. Det som däremot inte är journalistik är bisysslan de har, att göra registret sökbart för allmogen genom bara att skicka ett namn med SMS. Det är inte att skildra sin samtid. Dock brukar jurister inte bilda sig i dessa ting.


Du har definitionen i din egen källa:
register med personuppgifter (register): varje strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhållanden,

Eftersom Siren har register över SAMTLIGA domar så är detta register fullständigt.

Så fort du skriver in personuppgifter i ett excellark så har du ett sökbart register.

Så du menar att den betydande mängd domar som Siren, Verifiera etc. sitter på i sitt register inte är ett fullständigt register? Tur är kan inte Siren läsa tysk handstil så de har inte äldre domar (vilket är synd, då detta SKULLE vara användbar journalistik).

Dessa företag skrapar domstolsverket efter domar så de har alla domar som är digitaliserade. De för således ett fullständigt register, men de SKILDRAR inte sin samtid i någon tidskrift.

Vadå inte dra för stora växlar? Det är EU-domstolen. De är högsta auktoriteten över hur saker och ting inom EU-rätten ska tolkas.

Hur något tolkas utanför juridiken gör ingen skillnad när EU-domstolen har kommit med en definition.

Enligt den definition som står där i domen så utgör det som databaserna sysslar med journalistisk verksamhet. Att det sen inte är journalistik enligt en common sense-definition, eller enligt din definition, är juridiskt irrelevant.




Har Siren register över SAMTLIGA domar? Det har aldrig kommit en dom i hela Sveriges historia som de inte har?

Det har det förstås gjort, så då återstår problematiken som jag tog upp i inlägget jag länkade: var exakt går gränsen för ett "fullständigt" register?




Det har jag inte sagt. Faktum är att jag uttryckligen sagt i tidigare inlägg att jag inte vet exakt var gränsen ska dras. Jag säger t.o.m. i den text du citerar här att "bara EU-domstolen kan med bestämdhet avgöra var gränsen går," så vafan?




De skrapar inte, då många domar inte är tillgängliga via Internet. Det är därför de behöver begära ut massa domar från domstolarna. Men det är en rent teknisk fråga.




Det må så vara, men jag kan inte se att det skulle vara relevant, med tanke på vad som stod i domen.

Ingenstans i den där domen kan jag finna en definition på journalistik. Det enda de skriver är att skildring av inkomster i en tidning är att vara journalistisk verksamhet (nähä...). De gaggar sedan om att den enskildas privatliv skall vägas mot samma enskildas rätt (alltså inte företags rätt) att sprida information, ideer och åsikter. Ingenstans definieras journalistik. Min definition är den som är aktuell sedan 1800-talet och återfinns i SAOB.
https://svenska.se/saob/?sok=journalist&pz=4

Sedan är det rätt komiskt att den högsta rättsinstansen i EU inte kan skilja på en tingsrätt och en förvaltningsrätt, i det här fallet dessutom en tingsrätt och en högsta förvaltningsrätt.




Ja, de har samtliga domar de kan få tag på i modern tid. Handskrivna domar får de gå och läsa själva i stora feta (men fina) böcker, som ofta är skrivna med tysk handskrift. Men sådan kan väl ni jurister inte läsa...



De lyckas ju inte ens definiera tingsrätt och förvaltningsrätt....

Det står i domen att kravet för att det ska kunna räknas som journalistisk verksamhet är att verksamheten syftar till att sprida information till allmänheten. Det gör databaserna onekligen. Det står också att det inte spelar någon roll genom vilket medium detta sker, eller om verksamheten bedrivs av ett medieföretag, eller om verksamheten bedrivs i vinstsyfte.