Har libertarianismen spelat ut sin roll?

Det där exemplet med texten så har ju fortfarande läsaren gjort valet att läsa, så det borde falla på han då.

Ja, men det intressanta här är enligt mig att detta grupptryck istället för statlig censur fungerar sämre för friheten. Dvs, vi hade faktiskt en större tolerans för avvikande åsikter för 50 år sedan än vad vi har idag, och vi hade mindre polarisering. Varför har ett friare samhället skapat mindre tolerans och mer polarisering? Som någon kaliber av frihetsvurmare så föredrar jag statlig censur av det mest extrema framför två läger som hatar varandra och mobbar alla personer som inte har rätt åsikter. Rent pragmatiskt, alltså.

Jag tycker detta är en bra tanke och du har sannolikt rätt, men som världsmedborgare får man också resonera kring vad det innebär. Låt säga att bara 0,1% har självdisciplin - är libertarianism en bra ideologi ändå? Om 99,9% har det? Var går gränsen och varför?

Om man bortser från det som en faktor så bygger man en ideologi som inte tar hänsyn till människans faktiska varande, och då blir det återigen en teoretisk utopi snarare än praktisk problemlösning, och tanken med libertarianism (samt andra ideologier) är väl att lösa världsliga problem, minska lidandet och göra världen bättre för människan?

Jag har en tanke till om detta, och det är vad man kan välja bort att ta del av. Exempelvis vet jag att vissa veganer organiserat något som de kallar "the cube" (om jag minns rätt, jag kan ytterst lite om veganism och riskerar att framstå som en idiot här - jag tar risken) där de mitt i städer, formerade i en stor kvadrat, håller upp bildskärmar utåt som visar förbipasserande hur djur behandlas illa.

Vem kan välja bort detta? Det blir lite samma argumentation som "flytta någon annanstans om du inte gillar skatter", tycker jag. Barn kan definitivt inte välja bort det, och kanske många "vuxna" (sett till fysisk ålder alltså, vissa mognar sent) inte heller disciplinerat kan undgå det.

Vad säger vi då om innehåll på nätet? Jag tycker inte gränsdragningen är så enkel, och i ett samhälle där man implicit kräver nätnärvaro för att vara en fungerande medborgare så blir frågan ännu svårare (varför jag pratade om hur libertarianism på sätt och vis fungerade bättre i en värld där en människa kunde samt tilläts rå om sitt eget lilla lantliga liv).

Jag förstår vad du menar. Det finns en klassisk tankefälla många statsvetare går i som innebär att de tror att libertarianer och anarkokapitalister är emot kollektivism eftersom de står för någon form av "hyper-individualism". Men detta är en sanning med modifikation. Jag som anarkokapitalist skulle aldrig beskriva mig själv som individualist eller att individen ska stå framför kollektivet - tvärtom. Jag tror att samhället mår bäst av ett rikt civilsamhälle där familjen och familjelivet står i fokus. Mitt enda krav är att detta samhälle ska bygga på frivilliga premisser (därav anarkokapitalism). Jag är inte emot kommunismen och socialismen för att den är kollektivistiskt, utan för att den bygger på tvång och våld.

När du ställer dig frågan "Varför har ett friare samhället skapat mindre tolerans och mer polarisering?" så känns det som att du, men all respekt, begår ett liknande misstag som många statsvetare gör med individualistbegreppet och frihetsbegreppet. Jag ser ingen direkt koppling mellan frihet/libertarianism/anarkokapitalism och tolerans/polarisering.

Jag tror att ett samhälle faktiskt mår bra av diskriminering och intolerans upp till en viss nivå, där gemenskaper, sociala som lokala, kan utifrån principen om "freedom of association" välja fritt vilka man vill ingå avtal eller umgås med. En viss grad av polarisering är då ofrånkomligt, men jag ser inte detta som ett problem, utan snarare ett sundhetstecken på att människor befinner sig i de gemenskaper där de vill befinna sig inom.

Bra och dåligt är svårt att säga men vi kan säga bättre eller sämre om vi jämför med det styrelseskick som var innan. Men det måste växa fram utan tvång i alla fall. Den libertarianska vägen är nog med teknologiska framsteg som gör det möjligt för vanliga människor att leva billigare, ha mer tid och se olika ofrihetliga grejer som inte behöver finnas längre.


Ja du har tv-skärmar som vi definitivt kommer kolla på som inte fanns förr och då inte var ett problem. Men då fanns ju bilder istället som någon kunde hålla med en skylt. Fast lösningen på det där är väl att vi alla går runt med apple-brillor som censurerar det vi inte vill se. Det kommer ju bli så förr eller senare, det finns redan AI som klär på nakna tjejer på nätet. Du kommer ha en egen AI som du talar om för vad dina barn får se på nätet osv. Det finns så mycket sånt som är svårt att föreställa sig nu men som blir verklighet bara efter något år.

Det kanske blir fel om man ser libertarianismen som en praktisk metod att organisera ett samhälle snarare än en kompassnål som visar åt vilket håll man bör försöka färdas. För att dra liknelsen till sin spets, så motsvarar det förstnämnda att gå rakt mot norr oavsett om man kommer till en myr eller en sjö, medan det vettiga kanske är att följa en stig som går åt ungefär rätt håll eller åtminstone följa strandkanten när ett så stort hinder som en sjö dyker upp.

Tendensen att ta en ideologi (eller kanske ta vad som helst) på för stort allvar har kanske med personlighetstyper att göra eller uppväxtmiljö, eller en kombo. Nu har vi absolut inte haft i närheten av det inflytandet som de hade, men kanske kan man jämföra en del av 2010-talets libertarianer med 1970-talets kommunister/maoister/leninister? Smått autistisk bokstavstrogen tolkning av några få tankeledare. Been there, done that.

Att samhället i stort går igenom det du beskriver, med ökad och minskad frihet på samma gång, kan jag inte förneka, men jag tror fortfarande på en förbättring, som några redan varit inne på. Corporate surveillance är nog det jag mest oroar mig för i nuläget, och det är nog långt kvar innan vanligt folk lär sig nåt så enkelt som att klicka "nej" i cookie-inställningar.


PS. Kul att se dig i L&A igen.

Läs hela inlägget innan ni svarar så att ni förstår kontexten, trådens titel är hårt förenklad och spelgar inte riktigt vad jag är ute efter.

Långt bak i tiden läste jag mycket politisk filosofi och gillade att resonera kring världen utifrån dessa politiska ideologier. För mig var det axiomatiskt att det är stöld/rån/utpressning att ta någons tillgångar (ex. skatt) - jag gick så langt att jag ifrågasatte vad en person egentligen kunde äga över huvud taget (mutualism). Det blir ganska snabbt problem att få ihop några bra tankar när man börjar ifrågasätta om man ska kunna äga sin kropp, ells ens sina tankar.

Hans Herman Hoppe har en lång föreläsning om privatiserad lag, och i den pratar han om syftet med olika regelsystem och ideologiska ansatser - nämligen att minimera antalet konflikter människor emellan. Jag gillade det tankesättet, men det klargör egentligen bara en bråkdel. Jag tror många pa det "normala partipolitiska spektrat" resonerar på samma sätt (eller tror att de gör det i alla fall, vem ska bygga alla vägar?). Därutöver kan man värdera olika konflikter olika och då komma fram till ungefär vad man vill.

Hur som helst, jag har inte röstat på över 15 år då jag tror att jag insett vissa saker om systemet som många inte har (jag menar ingenting fantastiskt här, bara att det inte är värt min tid att rösta). Jag är dock numer ett slags motvillig etatist, och jag tror att de allra flesta människor behöver en mamma och en pappa hela sina liv, och därför tror jag att vi behöver ha en stat. Få mognar bortom detta, och de allra flesta förstår inte komplexiteten i beslutstagande i särskilt stor grad (eller, det är min bestämda uppfattning i alla fall) och de behöver någon som säger till dem vad de ska göra och inte. Det är ett sätt för er som läser att förstå min ståndpunkt idag (utan att göra världens utlägg om den).

Det jag vill diskutera är mer nyliberalism och libertarianism, och om dessa ideologier egentligen spelat ut sin roll, eller till och med varit sina egna största fiender. Att sämhället i väst går mot ett mer libertarianskt (eller anarkokapitalistiskt) tankesätt på ytan är för mig tydligt. Vi går även mot ett kraft individualistiskt tänk där alla ska få agera och leva i sin egen sanning. Ironiskt nog har detta lett till en värld som är mer likritad än någonsin tidigare, och till en mer polariserad värld än någonsin tidigare. Är man inte på ett visst sätt så är man föremål för hat, tvångsåtgärder, utfrysning, m.m - vilket ju är precis motpolen till en mer libertariansk ansats (sedan kan man så klart hävda att som libertarian tycker man det är ok att hata hur som helst, och det är ok om stora grupper hatar varandra, men det ska i sådana fall ställas mot konfliktlösandet, för det lär bli konflikter då).

Det verkar alltså som att mer frihet har lett till mindre frihet och mindre lycka (som ett sidospår kan man titta på hur kvinnor mår idag; de är på alla enkla sätt man kan mäta det friare än någonsin, men mår i självuppskattningar sämre än någonsin).

En annan sak som jag vill lägga till tänkandet är vår sammansmältning genom teknologi, reglering, gränsdragningar, skuldbeläggande m.m. En del av detta är naturliga fenomen som alltid funnits men som vi blivit mer varse om nu (ex. miljögifter vid produktion av varor, kunskapen om hur avverkning påverkar ekosystem och andra människors liv, m.m.). Ett exempel är hur man hittat mikroplaster på den sista platsen på jorden där man kunde undkomma detta för inte så länge sen (vi behöver inte gräva i om detta är sant eller ej, det kanske var falsk information som så mycket annat, men låt oss anta att det är sant här). När jag agerar som en fri individ idag, särskilt på internet, så händer något med någon annan som tar del av det jag producerar. Dvs, om jag skriver en text på internet så känner personen som läser texten något. Hur mycket ansvar behöver jag ta för det? Något händer med personens verklighetsupplevelse.

Så är det givetvis också om jag dumpar salt på någons mark så att gräset blir svart och dör. Ska jag ta ansvar för det? Varför, eller varför inte? Ja, det var ju min handling och jag tror de flesta libertarianer tycker att det är på mina axlar, men jag tror inte de flesta håller med mig om det första exemplet (om att skriva något på internet). Ja, jag förenklar drastiskt här för att inte skriva flera sidor om bara detta, men jag tror jag förstår nyanserna.

När jag tänker kring detta så verkar det som att mer frihet har lett till bättre teknologi, mer kunskap och individualisering, vilket i sig har lett till mindre frihet och att de mer libertarianska ansatserna dras med mer problem än någonsin. Hur tänker ni som fortfarande är inbitna libertarianer kring detta? Jag tror inte att detta är en fråga som definitivt ska lösas, men jag tycker det är värt att tänka kring den - och idag, 20 år senare från när jag själv titulerade mig som anarkokapitalist m. fl., så har jag svårt att se att libertarianismen egentligen lyckas lösa många frågor bättre än andra politiska ideologier, kanske inkluderat etatism (en teoretisk sådan, vänligen jämför inte med det trasiga system vi implementerat idag, det blir orättvisande att jämföra teoretisk libertarianism med en praktisk implementation av etatism).

Jag skulle vilja fästa fokus vid själva frihetsbegreppet. Nedanstående inslag med Keith Woods är väl värd att ta del av oavsett vilka politiska åsikter man har. Den liberala definition av frihet med valfrihet och individualism har kommit att bli helt dominerande i vårt samhälle. Men är det äkta frihet? Varför mår människor generellt sämre numer? Framförallt kontrasterar den här liberala friheten bjärt mot den klassiska synen på frihet. Den senare handlar om själsfrihet kan man säga. Att inte styras av sånt som rädsla, girighet eller andra drifter och instinkter.

https://nordfront.se/keith-woods-om-frihet

Kanske svaret ligger i att det behövs ett sammanhang, nyliberalismen är helt identitetslös. Det finns inget sammanhang, ingen identitet, ingen grund att förankra sig i. Svaret kanske ligger i (FB) Nationalliberalism för liberalismens del.

Anarkokapitalismen delar inte samma problematik då den inte eftersträvar nattväktarstaten, utan att ta klivet ut i natten och omfamna ordo ab chao. Det där klivet som man tar är just klivet ut i det nattsvarta, det fria, det skrämmande, tyglarna försvinner och du sveps med vinden ut i ett land av laglöshet. Det är inte friheten du känner - du befinner dig inte i fritt fall - du befinner dig i rymden. Avsaknaden av kontroll. Den friheten som anarkokommunister söker är frihet på styltor men inte oreglerad bonkers frihet utan restriktioner och skyddsremmar. För att kunna förstå total frihet måste man förstå att det inte finns några om och inga men.

Henrik Jönsson är libertarian och har skitit i det blå skåpet rejält genom att försöka flirta med nationalism men istället fått hela hardcore nationalismen i Sverige emot sig med ställningstaganden som han trodde skulle vinna dom över. 😎

Problemet med libertarianismen är att den inte tar det där klivet ut i natten och släpper all kontroll. Bort med säkerhetsremmarna och spärrarna. Det är en ideologi som stannat mitt emellan, men fortfarande är tusen gånger bättre än dagens socialistiska samhälle där vi betalar 47% skatt som går till övergödda kvinnor i den offentliga sektorn.

I ett libertarianskt Sverige skulle landet varit svinrikt och svenskar skulle sitta och skratta på caféer och må bra.



Vad är dina tankar om Anarkokapitalism, Iradeorum?

Frihet är slaveri. Frihet, som ordet kastas runt idag, innebär ungefär samma sak som att din godsägare har gett dig lite mer tid på dagen som man får frihet. Frihet förutsätter att det redan är någon annan som äger dig och bestämmer över ditt liv, som kan diktera när var och hur som du ska vara fri. Du vill gå till din vän i byn, men först när arbetet är färdigt kan du gå och möta honom. Hade du nåt val när du tog detta jobb? Alternativet hade varit att svälta.



Mörk humor, cynisk liknelse. Men många människor kommer i ditt liv att lova dig att du får göra precis vad du vill - tills du gör något som dom inte gillar. Tom. vissa kommer ge dig friheten att va brutalt ärlig mot dom men när du är riktigt rå mot dom ärligt så vänder dom dig ryggen till.

Allt detta även bildligt talat är en målande bild för hur frihet kan bli något som du blir given istället för avsaknaden av ägare, mästare, politiker.

Du är aldrig helt fri under liberalism. I nattväktarstaten får du inte ens själv göra vad du vill som ses som victimless crimes dvs sånt som inte skadar andra. I AnKa (anarkokapitalism) så finns det bara ett totalt vacuum från kontroll, lagar. Makten hos individen.